Played » 1D

Kapitel 4

Hej söta korvar! (Okej, inte det normalaste smeknamnet men whatever?)

Jag ska inte prata för mycket skit nu, men jag bara drar lite snabba grejor. Idag hade vi NP (Nationella prov), i svenska. Är jag den enda som tycker att det var kul? Jag tyckte det var jätte kul! :D (Hahaha)

Anyway, jag är HUR GLAD SOM HELST att jag REDAN har över 500 läsningar!! Det är heeeeelt sjukt!! Älskar er! :D

Here we go, chapter 4:

___

*Heathers POV*

Jag vaknar av den förbaskade väckarklockan. Idag är det skola. Kan det bli mycket värre? Troligtvis inte. Nina drar in ett djupt andetag innan hon sätter sig upp från madrassen.

"God morgon.." Säger jag.

"God morgon.." Säger Nina.

Jag har ont i hela kroppen efter de hårda handlingarna igår. Men samtidigt är jag ganska van med det. Ingen vana som jag tycker om. Inte alls.

Bilder från gårkvällen fyller mitt huvud. Mina ögon tåras igen. Jag kan redan känna att mina ögon är gråtröda. Jag grät halva natten, samtidigt som Nina satt i mitt knä. Hon hade gråtit lika mycket som jag. Jag försöker slita sönder bilderna av Nina, skrikandes och gråtandes på golvet i källaren. Men bilderna vill inte försvinna från mitt huvud.

Jag hör plötsligt hasande steg utanför rummet, det måste vara pappa. Jag skyndar mig upp ur sängen och börjar dra på mig kläderna som jag hade igår. Kläderna är blodiga på vissa ställen och jag är säker på att alla kommer göra narr av mig. Jag suckar och drar på mig tröjan över huvudet innan jag hjälper Nina att klä sig. Eftersom hon inte går i skolan måste jag lämna av henne på dagis när jag gör min väg till skolan.

När vi är påklädda sätter jag sakta handen på dörrhandtaget. Den ger ifrån sig ett knarr och glider sakta upp. Jag och Nina går ut från rummet och smyger ut i hallen. Ni undrar säkert om vi inte får frukost? Men svaret är nej, det får vi inte. Vi måste stå oss på maten vi får i skolan och på dagis. Att gå och lägga sig med en kurrande mage är ingenting jag tycker om. Det är hemskt.

(Jävla syrran kommer nu in i mitt rum och letar efter sin fördömda Pet Shop.)

Jag och Nina börjar gå mot Ninas dagis. Jag vet i alla fall att hon har någon enstaka kompis. Men ibland vet jag att de andra barnen ger henne taskiga kommentarer. Det är nog inte lika farligt som min situation i skolan är.

Jag öppnar dörren till gården, som omringar dagiset. Nina är inte glad, och det syns tydligt.

Hon vänder sig till mig, "Heather, jag vill inte vara här.."

"Du måste. Min lektion börjar snart så jag måste gå. Försök ha det så kul det går." Säger jag och kramar om Nina.

Nina suckar innan hon lämnar mig vid grinden. Jag suckar också innan jag går ut från gården.

När jag kommer fram till skolan går jag in och bort till mitt skåp. Jag låser upp det, och plockar ut mina böcker. När jag tagit ur böckerna gör jag en hastig vändning och råkar vända mig rakt in i något. Rättare sagt, någon.

Rädslan växer inom mig. Bara det inte är fel person, bara det inte är fel person.

"Heather?", Killens röst låter förvånad.

"Harry?"

Han nickar och skiner upp i ett leende, "Går du här?" Frågar han leendes.

Jag nickar. Ännu ett bevis på att jag är osynlig.