Played » 1D

Kapitel 23

Hallå hallå! Hoppas alla mår bra. Själv mår jag sådär.. :/

Jag är ledsen att jag inte svarat på era underbara kommentarer men Wattpad har inte riktigt funkat för mig.

Jag har en massa saker att göra idag när jag skriver detta kapitlet så jag vet inte när det publiceras.

Jaja, here we go:

*Louis' POV*

Sakta slår jag upp ögonen. Jag har ingen aning om var jag befinner mig och jag kommer heller inte ihåg vad som har hänt. Det enda jag ser just nu är en okänd mans ansikte. Jag kan ändå urskilja en svag glimt av rött i ögonen på mannen. Jag befinner mig på marken men just nu är jag för rädd för att fly. Mannen ser på mig med ett flin. Jag tittar mig omkring, vi befinner oss i en gränd. En gränd nära fabriken. Plötsligt hör jag steg, som sakta tar sig närmare platsen. På ett sätt hoppas jag att det är Liam som kommit för att leta efter mig, men det är inte Liam. Killens gröna ögon lyser i mörkret och jag kan skymta det vågiga håret under hans huvtröja. Han pratar med någon i sin mobil men det är nästan omöjligt för mig att höra vad de säger. Det enda jag hör är meningen, "Ja, ta det lugnt. Jag fixar henne."  Harry avslutar samtalet och stoppar ner sin mobil i de svarta jeansens ficka. Han kommer sedan fram till mig och mannen.

"Bra Chrille. Jag fixar resten."

Mannen nickar innan han blinkar lätt åt mig, ett stort flin lyser upp hans ansikte. Mannen promenerar iväg från gränden och jag blir därför lämnad ensam med Harry.

"Vad vill du?" Frågar jag så fort mannen lämnat gränden där vi befinner oss.

"Lugna ner dig Lou. Jag vill bara prata." Säger Harry, ett stort fin är placerat i hans ansikte när han slår sig ner på huk framför mig.

"Om vadå?" Frågar jag.

"Om Heather." Svarar Harry som om det vore självklart. Hans flin får mig att bli en aning fundersam. Vad kan det nu finnas som han vill säga? Har han ändrat sig med beslutet han tog? Kanske kan jag gå och prata med Heather och låta allt bli bra igen? Kanske vill han att jag och hon ska bli tillsammans?

"Okej.." Säger jag.

"Louis, hon berättade en sak för mig." Börjar Harry, "Hon berättade att hon verkligen är glad att ni är över."

Jag sätter andan i halsen. Har Heather verkligen sagt det?

"Hon sa också att hon vet att du aldrig skulle kunna få henne att känna sig så bra som jag kan få henne att känna sig. Hon är så glad att ni är över för då kan hon äntligen vara med mig."

När orden är sagda inser jag hur nära jag är till att gråta. Det har alltid varit de orden jag varit rädda för att höra. Jag har varit rädd för att höra dom enda sedan jag träffade Heather.

Harry böjer sig ner ännu mer och viskar orden i mitt öra, "Hon hatar dig Louis."

Jag lyckas inte hålla tillbaka den lilla tåren som lämnar mitt öga. Heather hatar mig.

Harry reser sig från ställningen på marken, istället ställer han sig framför mig och tittar på mig, "Du är så jävla svag Louis. Du vet det, gör du inte?"

Jag nickar sakta. Jag är verkligen svag. Minsta litet ord kan få mig att göra så jävligt dumma saker. Jag är så jävla sårbar, och jag antar att det är därför Harry är på mig med alla dessa ord. Han kan såra mig som ingen annan kan. Men han var också den som en gång var den enda som kunde trösta mig. Enda tills Heather dök upp. Men det förtroendet tog Harry. Precis som han tagit tillbaka förtroendet jag hade för honom.

"Bara ett litet ynkligt ord från mig kan få dig att ligga gråtandes på marken." Fortsätter Harry.

Jag bara ser upp på honom med en bedjande blick. Kan han inte bara hålla tyst? Vad har jag gjort för att förtjäna att höra på detta? Det gör bara ont i hela mig av att höra på. Jag vill inte höra.

"Hon kommer aldrig älska någon som hon älskar mig. Jag är allt för henne. Du ska bara veta hur hon skriker mitt namn på nätterna, när jag bevisar att jag är den enda för henne." Det var droppen. På bara några sekunder är jag på fötterna, ståendes framför Harry. Jag ser på honom med mina glansiga ögon. Han kan inte mena allvar. Detta är inte sant. Snälla...

"Jaså? Du vill inte höra på det Louis min vän?" Flinar Harry. "Du vill fightas? Fightas mot mina ord? Du har inte en chans. Orden är sanningen, och sanningen vinner alltid."

"Du har inte gjort något mot henne! Snälla, lova att du inte skadat henne!" Gråter jag. Jag kan inte hjälpa det, men mina tårar rinner som vattenfall.

"Jag skulle aldrig skada någon jag älskar Louis." Säger Harry, "Jag har bara gett henne nya upplevelser."

"Nej.." Viskar jag. "Nej det har du inte! Du hatar henne! Hon hatar dig! Alla hatar dig!" Skriker jag.

Harry skakar sakta på huvudet, samtidigt som han flinar brett.

"Hon älskar mig Louis."

Min knytnäve knyter sig hårt, den gör sig redo för att bara slå till Harry. Och det är precis vad jag gör. Min hand flyger i en extrem fart mot Harrys ansikte, den träffar hårt. Harrys ansikte flyger bakåt av smällen. Jag ser förbryllat på min blodiga hand. Gjorde jag precis det där?

"Du vill alltså ha en fight Louis?" Flinar Harry, han stryker bort blodet från mungipan med huvtröjans ärm.

Jag skakar på huvudet, "Snälla.. Harry, jag menade inte.. Jag vill bara gå hem.."

Harry skrattar innan han ser på mig med en kall och mörk blick.

"Dealen gäller inte längre, det handlar bara om känslor nu Louis. Jag och hon. Jag och hon för alltid."

I nästa sekund har min hand träffat Harrys ansikte igen. Han puttar mig mot den fuktiga asfalten. Nu är det han som har kontrollen. Kontrollen över mig. Precis som alltid...

_____________________________

SORRY SORRY SORRY! :P

Detta kapitlet är ganska kort men jag har inte mer tid på mig.. :P

Jag ska försöka uppdatera imorgon igen. :)

Hoppas kapitlet var OK! :)

HARE BRA!! :) xx