Played » 1D

Kapitel 21

Hallå alla! Hoppas läget är bra! :D

Mitt läge är la sådär.. Jag är hemma för jag har så fruktansvärt ont i magen igen. Vi har börjat fundera på om jag är laktosintolerant. Jag får jämt ont i magen efter att ha druckit eller ätit en mjölkprodukt.. :/

Jaja, enough about me.

Nu köööööör vi! (Känner mig som en programledare i melodifestivalen.)

_

*Alex' POV*

"Älskling jag är hemma!"

"I sovrummet." Sluddrar Christopher.

Jag hänger upp min jeansjacka på en av krokarna i hallen innan jag går in till Christopher i sovrummet. Han ligger med händerna knutna bakom huvudet. Hans ögon är som vanligt blodröda av mängden alkohol han jämt dricker. Jag lägger mig ner i sängen, bredvid honom och vilar mitt huvud på hans bröst. Hans bröst rör sig i regelbundna andningar.

"Jobbet?" Frågar Christopher.

"Det var som vanligt." Suckar jag, "En kille kom dit idag-"

"Berätta mer." Befaller Christopher, jag skrattar lite eftersom det var precis det jag tänkte göra.

"Jo, den här killen då.." Jag tar det sakta i början, mest för att retas.

"Berätta!" Skriker Christopher.

Jag skrattar dämpat innan jag fortsätter, "Han var väldigt nere. Hans vän.. Henry tror jag han hette. Jaja, jag bryr mig inte. Hans vän Henry hade tagit hans kärlek. Det enda som intresserade mig var att tjejens namn var Heather." Jag låter ganska ointresserad i vad jag själv berättar, men det är jag också. Mitt jobb som psykolog intresserar mig inte ett jävla skit. Jag jobbar bara för att tjäna de där pengarna.

"Va?!" Skriker Christopher och sätter sig upp hastigt, "Vad s-sa duö att tjej-tjejäns namn var?" Sluddrar han. Hans blodröda ögon är vida och han ser på mig med en sträng blick.

"Heather." Svarar jag, plötsligt blir mina rödmålade naglar väldigt intressanta.

"Och kill-killäns? Vadf var killä-ns namn?" Sluddrar Christopher.

"Louis. Louis Tomlinson." Svarar jag, fortfarande väldigt intresserad av mina naglar.

"Och dän därf... Tredje?"

Jag reser huvudet och tittar upp. Ja, vad var hans namn nu igen? Henry? Harold? Hampus? Vad var det den lilla lusen Louis sa?

"Jag tror...", Jag tänker efter, "Harry! Harry hette han!"

"Bra.." Mumlar Christopher, "Ja.. Juste.. Dän dära Harry.."

"Känner du till honom?" Frågar jag.

Han nickar, "Jag känner hans kompis... Uhm, farsa.."

"Jaha, vem?"

"Uhm.. Dän dära Harry har en polare som heter.. Dennis. Jag känner Dennis' farsa.." Svarar Christopher.

"Oh, okej." Säger jag. "Har du någon plan?"

"Om jag harf en plaaan?" Christopher skrattar nästan åt den löjliga frågan, "Självklart." Säger han sedan och lägger på ett elakt flin.

Jag ler stort.

*Louis' POV*

"Så, hur gick det?" Frågar Liam och tar en slurk av sitt te.

"Bra.." Svarar jag.

Vi sitter i soffan i mitt vardagsrum. Jag hade tagit en taxi hem.

"Jag vill ju inte vara för på.. Men fick du några tips?" Frågar Liam, han ser på mig och ställer ner koppen på bordet emellan oss, han korsar det ena benet över det andra.

Jag ställer också ner koppen på bordet, "Vi ska ses på lördag igen.."

"Jaha, okej.." Säger Liam. En obekväm tystnad sprider sig i rummet. Jag bara stirrar på den blåa koppen som står placerad framför mig.

Liam nickar sakta.

Liam bryter den obekväma tystanden, "Hur känns det i handleden?"

Jag har försökt gömma smärtan i bakhuvudet, men när någon drar upp det blir smärtan med en gång värre.

"Det... Det känns okej." Svarar jag.

"Är det säkert?" Frågar Liam, han lutar lite på huvudet och ser på mig med ett fundersamt ansiktsuttryck.

"Jag är okej!!" Skriker jag och reser mig från soffan. Jag rusar bort till mitt rum och stänger dörren. Jag låser den med nyckeln som ligger på byrån bredvid dörren. Jag hör snabba steg och jag vet att det är Liam.

"Förlåt Louis.. Men du kan verkligen inte bli arg och frustrerad för att andra bryr sig." Säger han och knackar på dörren. Jag sjunker ner och lutar mig mot dörren.

"Snälla Louis, du kan verkligen inte hålla på såhär.."

En tår lämnar mitt öga och jag stirrar rakt fram, ut genom fönstret.

"Louis.. Snälla.. Jag menade inte.. Eller jo, men snälla.. Du måste sluta bete dig som en treåring och faktiskt växa upp. Det fungerar inte såhär Louis. Bara för att någon frågar hur du mår behöver du inte rusa iväg och gömma dig till personen ber på sina bara knän om förlåtelse.." Säger Liam, han fortsätter knacka på dörren.

Hans ord gör så ont att höra på, men han har ju rätt.

"Snälla Louis! Öppna dörren! Sluta bete dig som en jävla treåring! Världen är inte ett paradis, det tycker ingen! Men det är inte värt att ta livet av sig! Ibland går man igenom tuffa tider, men man måste vara redo att se det positiva! Man kan inte alltid se på allt negativt, då blir det inte kul för någon!" Säger Liam, jag kan höra en stark ton av frustration och ilska i hans röst. Mina tårar hindrar mig från att se klart, jag ser bara allt suddigt. Till slut klarar jag inte av att hålla inne dom längre, tårarna börjar rinna som tokar. Varför finns det ingen som förstår mig? Jag är inte redo att bara släppa Heather. Om jag kunde välja, hade jag valt att inte vara kär i henne. Det skulle göra det så himla mycket enklare. Då skulle jag inte behöva gå igenom det här. Men ingenting kommer någonsin bli bättre. Jag gav Heather till Harry. Det är mitt fel. Jag vill inte att någon bryr sig, för de ska inte behöva bry sig om ett jävla stort misstag jag har gjort. 

Jag sitter tyst, men jag kan inte hjälpa ett snyft som lämnar min mun.

"Louis, gråter du?" Frågar Liam, han låter smått irriterad och ganska ointresserad. Kan han inte bara lämna mig här för att sedan dö? Det är ju det enda jag förtjänar.

"De starka överlever, de svaga dör.." Mumlar jag med min hesa röst.

Jag hör till de svaga, och det är la bara en tidsfråga innan jag får lämna denna planeten.

Olyckligtvis hör Liam, "De finns inga svaga, för de som är starkare hjälper de svagare."

Jag skakar sakta på huvudet, det är inte det jag vill. Det enda jag vill är att Heather ska älska mig, lika mycket som jag älskar henne.

___________________________

AHHHHHHHHHHHH... Okej, jag kände bara för att skrika.

JUSTE!! Christopher och Alex.. Mwahaha, det trodde ni inte va? Mycket spänning väntar... ;)

Jag har ändrat användarnamn! Yihooo! GodFish. (Grymt bra, eller hur? ;) )

Hoppas kapitlet inte var allt för tråkigt. Jag ska försöka hinna med ett kapitel på Yes, as no idag också. OCH i bästa fall, ett på BTW också. ;)

HARE BRA!! :) xx