Played » 1D

Kapitel 2

*Heathers POV*

Anne öppnar dörren och jag och Nina följer efter henne. Nina verkar otroligt glad, jag är mer fundersam. Varför skulle en dam bara bjuda hem oss bara såhär? Jobbar hon på något sätt för pappa? Vill hon oss illa, vill hon skada oss på det sättet som pappa skadar oss? Nä, hon verkar så trevlig. Men jag har ändå svårt att blåsa iväg tanken på att vi kan bli skadade. Äta, duscha och troligtvis förklara. Det är allt jag tänkt mig att göra. Jag vill inte stanna här. Jag menar, pappa kommer få reda på det och jag kan inte föreställa mig hur arg han skulle bli. Det finns bara inte. Samtidigt som jag vill lämna det här huset där denna trevliga kvinna bor, vill jag samtidigt stanna. Hon kanske är snäll, hon kanske bara vill oss gott. Hon kanske inte alls jobbar för pappa? Men jag vet inte, och jag vill inte dra några beslut. Än.

"Så, vad vill ni ha att äta?" Frågar Anne. Hon ler stort. Tycker inte hon att det är konstigt att vi bara är här, utan något som helst samband. Jag tycker i alla fall att det är konstigt.

"Pannkakor!!" Säger Nina.

"Självklart!" Säger Anne och ler igen.

Jag buttar lätt Nina i sidan, hon beter sig lite oförskämt.

"Nina, var inte så oförskämd." Viskar jag och ser strängt på Nina.

Självklart hör Anne, "Kära ni! Ni är inte alls till några besvär. Nina, jag ska göra pannkakor medan ni kan ta varsin dusch. Jag vill bara hjälpa er så gott jag kan." Anne kramar lätt om oss båda.

Även om jag inte känner henne känns hon redan underbar. Hon är så trevlig. Hennes glada humör smittar av sig.

"Badrummet ligger på övervåningen." Säger Anne, "Mina kläder är nog alldeles för stora, men min son kanske har något som ni kan låna." Säger Anne.

"Nej då, det är okej vi kan ha det här kläderna. Jag vill inte tränga mig p-", Anne avbryter mig.

"Ni tränger er inte på! Ni är så underbara! Var inte rädda, bara ta vad ni behöver." Säger Anne.

"O-Okej.." Säger jag osäkert.

Jag tar Ninas hand och går upp för trappan, under tiden hör jag hur Anne slamrar med saker i köket.

Vi kommer uppför trappan och börjar titta efter badrummet. Det känns så himla konstigt. Vi hittar rummet och är precis på väg att öppna dörren när en kille kommer ut från rummet. Han har en handduk virad kring midjan och hans hår är blött. Han drar en hand genom sitt hår. Han ser förvirrat på oss.

"Vilka är ni?" Frågar killen. Jag kan inte låta bli att titta på alla hans tatueringar. Han är väldigt vältränad.

"Oh.. Jag är så ledsen.." Säger jag. Gud va pinsamt!

"Harry?", Annes röst bryter den pinsamma tystnaden. Hon ropar ner ifrån slutet av trappan men efter någon minut kan jag höra fotsteg som rör sig uppför trappan.

"Hej." Säger Harry och tittar på Anne.

"Hej." Säger Anne. "Heather, Nina, det här är min son Harry." Säger Anne och tittar på mig och Nina.

"Hej.." Säger jag utan att titta på Harry. Fy, varför följde vi med hit från första början? Det här är så grymt pinsamt.

"Hej." Säger Harry, han tittar på mig och Nina.

Det blir tyst en liten stund.

"Vad gör de här?" Frågar Harry.

"Jag förklarar sen när vi äter." Säger Anne.