It Will Come Back ➸ Harry Styles (sv)

Kapitel 3

Suck. Jag slängde upp dörren till mitt rum, stängde den efter mig, innan jag sparkade av mig skorna och började gå in i det åh så välkända rummet.

Norah stod vid hennes skrivbord, höll på med att vad det verkade som placera om massa papper i rätt ordning. Hon såg ytterst upptagen ut, tittade ned med en rynkad panna i pappersmassan.

Måndagar är alltid lika enformiga. Det var alla mina värsta ämnen på en dag och när man kom hem till rummet så kände man sig helt utmattad, men man kan i alla fall ge sig själv en klapp på axeln.

Och, som om det inte var nog, hade vi även matteprov. Det är när man sitter där i bänken med pappret framför sig pennan i handen och tankarna upptagna men tomma som man verkligen inser att man aldrig kommer använda allt det där i framtiden.

Ingen kommer någonsin få ut något av att räkna ut kvadratroten ur ett tresiffrigt nummer. Ingen.

"Arielle?" Jag gick fram till mitt eget skrivbord, placerade alla mina pappren ifrån min senaste lektion på bordet, hummade som en bekräftelse att jag hade hört omnämnandet av mitt namn som lämnade min bästa väns läppar.

Jag hörde hur Norah flyttade på sig, men gjorde inte det lilla besväret att vrida på huvudet för att se vart hon förflyttade sig till, "Jag satt här och skrev lite poesi innan du kom." Jag rynkade på pannan, vände mig om för att möta Norahs blick för att göra min förvirring tydlig. Norah skrev inte poesi. Inte som i aldrig. "Den heter kaffe utan mjölk."

Jag rynkade på pannan ytterligare, vände mig om igen för att tömma innehållet av min väska. "Intressant namn. Låt höra."

Sättet Norah harklade sig graciöst fick mig att inse att hon inte var seriös. Jag vände mig om emot henne förväntades, "Kaffe utan mjölk är precis som vad jag vore utan dig. Poänglöst. Så köp mjölk." Jag himlade med ögonen,

"Jag tänker inte köpa mjölk, Norah." Norah gav ifrån sig ett otåligt ljud, stampade med foten i golvet som en otålig femåring.

"Snälla? Jag har träningsvärk i benen och närmsta livsmedelsbutik är inte alls långt bort." Jag drog in ett djupt andetag, och släppte långsamt ut det. Närmaste livsmedelsbutik var ungefär tre gator bort. Kunde jag fixa det i mitt trötta tillstånd?

Norah lade huvudet på sned, putade överdrivet med hennes underläpp. "Snälla?"

Jag suckade, övervägde mina alternativ. "Jag har haft en lång dag." pekade jag ut.

"Jag med! Mina ben dödar mig."

Jag lade armarna i kors, lät min blick glida emot golvet. Frisk luft kanske vore bättre för mig än att sitta inne. Det är inte som om jag har något bättre att göra.

Dessutom, så vet jag hur mycket Norah älskar hennes kaffe.

Jag suckade tunt, innan jag nickade, gick för att ta tag i min jacka jag kastat slarvigt i min säng. "Okej."

Jag hörde hur Norah pep till glatt, och jag log för mig själv, men suckade inombords.

___________________________________

Mjölk, vispgrädde, och...

Jag ville stöna av frustration. Norah hade gett mig en enkel lista med tre saker som behövde köpas, men såklart kunde jag inte komma ihåg den sista.

Jag hade spenderat de senaste fem minuterna att tänka på exakt vad den sista saken var, men hade för ungefär en minut sen gett upp och gått mot kassorna.

Det var tre personer framför mig i kön och jag ville inget annat än att tränga mig förbi dom, köpa mina saker och sedan springa hem och slänga mig i sängen. Jag var så trött att jag kunde somna ståendes. Jag förstår fortfarande inte hur Norah kunde tvinga mig ut ur internatet och ut på gatorna bara för tre enkla saker som kunde vänta till imorgon.