It Will Come Back ➸ Harry Styles (sv)

Kapitel 4

"Arielle." Norahs tonläge avslöjade många saker. Det lät misstroende, som om hon förväntade sig att jag när som helst skulle börja skratta och medge att det var ett skämt, när det egentligen inte var det. Norah betraktade mitt ansikte noggrant, verkade försöka leta efter något som kan stödja upp hennes teori att det var ett skämt. "Du kan bara inte mena allvar."

Tystnad slöt sig i rummet, och jag rullade in mina läppar till ett sträck och vägde min vikt otåligt på mina hälar. Norah lade armarna i kors, rynkade på pannan.

"Jag skickar ut dig att köpa några saker, du går med på det, du stöter in i en man du nästan haft sex med förut, och passar på att fråga om din mobil." Hon tog en paus, fortsatte stirra på mig. "Den delen..." Hon gjorde en cirkel med hennes tumme och pekfinger, formade hennes hand till den typiska 'perfekt' symbolen. "...jätte bra. Tillfället i akt och allt det där."

Hon pausade, rynkade på pannan "Men, sen går du hem till honom, tar din mobil, och sen..." Hon suckade, lade handen för pannan, "Glömmer du den, och min kasse?"

Jag försökte se skamsen ut, men lyckades inte bra få jag var nära på att börja skratta på grund av hur löjlig situationen egentligen är.

Ett leende började uppenbara sig på Norahs läppar, och jag började skratta, lättad över att hon också såg det komiska i det här.

"Vem är den här mannen och varför får han dig att glömma allt annat i världen?" Det var som en flashback av gröna ögon och lockigt hår blixtrade igenom mitt huvud för en kort stund. Jag återhämtade mig snabbt och fnissade till, innan jag ryckte på axlarna.

"Jag vet inte, han är grym på att distrahera."

Norah lade armarna i kors och höjde ena ögonbrynet, verkade djupt inne i tankar för någon sekund. "Så han gjorde det med flit?"

Jag härmade hennes kroppsspråk, "Jag tror inte det."

Norah stirrade på mig stumt någon sekund till innan hon log, "Måste jag följa med nästa gång?"

Jag skrattade, "Det vore nog bäst."

Norah fnös ut ett skratt, innan hon nickade långsamt. "Jag borde börja gå mot min lektion." Jag rullade in läpparna till ett sträck medan jag nickade. En av de många nackdelarna med att inte vara i samma lektioner. Jag hade slutat för dagen medan Norah fortfarande hade någon lektion kvar. Det suger, rent ut sagt.

"Kan du lämna din mobil?" Jag tittade upp i sista sekunden, precis när Norah skulle gå ut igenom dörren från vårt rum. Hon rynkade på pannan, men drog ut hennes mobil ur hennes bakficka, och kastade den i sängen, där jag för tillfället satt,

"Vadårå?" Jag ryckte slappt på axlarna. "Ska ringa min mamma." Norah började le förståeligt,

"Jaha. Vi ses snart!" Jag gjorde inte ens besväret att svara, bara plockade upp hennes rosa iPhone i mina händer och låste upp den. Koden var året hon var född, väldigt enkelt, väldigt klassiskt, men också väldigt effektivt.

Direkt när jag öppnade mobilen såg jag att hon hade ett missat sms från någon. Utan att ens skämmas klickade jag med pekfingret på iMessage-ikonen. Vi är så pass nära vänner att vi kan bara gå igenom varandras mobiler, Norah låter mig göra det även när hon sitter bredvid mig.

Mina ögonbryn reste sig direkt när jag såg namnet 'Collins' och utan att ens tänka noggrannare på det så klickade jag på konversationen.

"kommer ni på fredag ???"

Jag stirrade på meddelandet ett tag. Fredag. Vad händer på fredag? Och vad betyder 'ni'? Han kan väl ändå inte mina Norah och jag?

Jag började långsamt scrolla uppför konversationen, såg mest sms som "svara!" och "vart är du?" eller liknande, tills jag rynkade på pannan när jag såg mitt egna namn