It Will Come Back ➸ Harry Styles (sv)

Kapitel 31

"Var det bra så?" Kvinnan vid bordet lät hennes förmodade man helt sköta snacket, medan hon själv tittade ointresserat ned i bordet. Trots att jag helt och hållet kunde se mig själv i samma position så kunde jag inte låta bli än att svära i mitt huvud åt henne för att hon inte agerade mer lättsamt.

Mannen log mot mig och räckte mig deras två menyer, "Japp."

Jag log, "Okej. Två carabonaras på väg." Snabbt vände jag mig om och började bege mig bort mot Mason som stod vid baren med höjda ögonbryn.

Han log stort när jag nådde honom, tog emot menyerna jag räckte honom, "Såja!"

Jag grimaserade, "Jag tror jag precis dog lite inombords."

Mason skrattade som om det var ett skämt. Lite var det ju det, såklart, men min mage gjorde ont när jag stod framför paret på grund av nervositet, och jag oroade mig för att jag skulle göra något opassande, vilket ledde till ännu mer magont.

Mason pekade på lappen med deras beställning i min hand, "Lämna det." Jag svor tystlåtet för mig själv så att Mason inte kunde göra när jag insåg att jag förmodligen skulle glömt lappen om inte Mason ahde påmint mig.

Jag skyndade mig in i kokrummet och hände upp lappen på väggen som Mason hade instruerat mig att göra. "Det gick ju bra, du stammade inte, och du glömde inte att repetera beställningen." sade Mason stolt när jag kom tillbaka till honom.

Jag fnös, "Ja, det tog ju bara en hel dag."

Han skrattade igen, observerade mitt ansikte ett litet tag innan han ryckte på axlarna, "Nu kan du ju det."

Masons blick åkte till dörren för att se om det var någon kund som stod och vänta, och när han inte såg någon vände han sig om till mig igen, "Gillar du tårta?"

Ett skratt var på väg att fara ur mig vid frågan jag minst förväntade mig att bli ställd. Jag ryckte på axlarna, "Att äta?"

När Mason log och rynkade på pannan insåg jag hur konstig min följdfråga lät, och jag rodnade, "Ja, att äta, Arielle."

"Ja, vem gör inte det?"

Mason nickade, "Det finns det här jätte goda fiket ett par kvarter bort, dom gör olika tårtor och bakelser, och just nu har dom en slags..." Han slickade sig om läpparna, "Dom ger bort gratis smakprov till förlovade par som letar efter en bröllopstårta." Mason lät hans blick sjunka till marken, och han gestikulerade med hans händer som om han höll föredrag, "Tekniskt sätt, så...så kan dom ju inte ta reda på om man är det eller inte..." Mason avslutade meningen där, innan han tittade upp på mig och mötte min blick, "Vill du... Vill du följa med?"

Jag blinkade några gånger åt honom, stirrade in i hans ögon som tittade tillbaka in i mina, "Jag är inte förlovad." skrattade jag förvirrat fram.

"Man kan låtsas." Mason höjde på ögonbrynen och jag blev direkt någon form utav intrigerad av hans fråga. "Jag frågade Freja, men hon gillar inte tårta."

Jag höll på att försöka smälta föreslaget, "Seriöst?" utbrast jag förvånat. Det var nästan så att jag blev mer förvånad över att Freja inte gillade tårta än att Mason ville låtsas vara ett brudpar.

Mason log mot mig sött, och att tänka sig en dag spenderad med det söta leendet och ett par antal likaså söta tårtor framför mig att äta fick mig att snörvla på munnen fundersamt. "Visst." Jag nickade, "Jag följer gärna med. Ska man bara sätta på sig en ring och låtsas vara ett par då, eller?"

Mason ryckte på axlarna, men nickade instämmandes, "Exakt." Jag bet mig i läppen, tänkte på iden av mig och Mason med matchande ringar vid en bröllopstårta och iden kändes så extremt bisarrt att jag kände mig för att skratta.