It Will Come Back ➸ Harry Styles (sv)

Kapitel 9

"Är han snygg?" Jag rullade med ögonen, hoppades att Norah skulle släppa ämnet om jag gjorde det tillräckligt många gånger. Tyvärr hade det inte lönat sig.

Klockan var ungefär tolv och vi både var klara att sova, både nedkrupna i sängarna, konverserandes som om den var ett på förmiddagen.

Det enda sätter att få henne att sluta prata om mannen verkade vara att faktiskt svara henne.

Jag suckade, tänkte tillbaka på lockigt hår "Han är faktiskt jävligt snygg." mumlade jag.

Jag kan faktiskt inte neka det. Han är snygg, han är så het att jag svär att vulkaner är avundsjuka, men det ändrar inget.

Norah gav ifrån sig ett exalterat tjut, "Alltså det har gått så länge sen du ens var attraherad till någon." Hennes ansiktsuttryck verkade bestå av ren lycka, och det var nästan så att jag inte ville erkänna att jag inte trodde det skulle bli något för att inte se det uttrycket försvinna.

"Jag är inte..." Jag suckade, visste inte hur jag skulle få ut mina tankar, vilket verkade bestå av stridiga skrik, ut till faktiska ord som skulle ut ur min mun. "Han är bara snygg, okej?"

Det blev tyst, medan jag tänkte på honom.

"Hans personlighet är sådär." mumlade jag, utan att veta om jag menade det eller inte. Jag hade inte sett jätte mycket av hans personlighet. Han har humor, visst, sarkasm, gissar jag, han är stöddig och inte särskilt trevlig..

Norah som skrattade vid mitt fundersams ansiktsuttryck fick mig att ryckas ur mina väldigt djupa tankar, "Arielle, erkänn det, du vill dejta honom." Jag flämtade till,

"Va? Nej! Jag -" Desperat sökte jag efter ord att avsluta meningen med i mitt huvud, försökte ignorera sätter Norah log mot mig som om hon visste något jag inte visste. Hon har alltid varit hemlighetsfull. "Jag dejtar hellre River." Ännu en gång var jag fortfarande osäker på sakerna som verkade vara flyga ur min mun, men försökte dölja min tvekan med ett leende när Norah gav ifrån sig en belåten suck.

Drömmandes tittade hon upp mot taket, som om framtiden hängde i ett moln över henne, "Åh, jag vill att du och River ska dejta så mycket." Hon log, som om hon fick en mental bild av hur det skulle se ut.

Jag skruvade på mig i sängen, tänkte tillbaka på River. Jag kommer knappt ihåg något av honom.

"Att bero på det, vi har lägerelden snart." Jag slutade upp i mitt tänkande. Lägerelden.  Någon gång då och då har många av deras vänner en liten gemensam lägereld dom tänder tillsammans med lite chips och alkohol. Jag hade aldrig följt med på en, men jag har sett foton och hört tillräckligt mycket för att ha en uppfattning om det. "Onsdag, faktiskt."

Jag suckade, "Vi får se om jag kommer."

Norah vred sig mot mig, ett vetande leende lekandes på hennes läppar, "Jag tror River skulle vilja det." Jag ville himla med ögonen men kämpade emot det, "Collins också, för den delen."

Efter meningen hon lade till kände jag mer begäran att gå, men en viss osäkerhet låg fortfarande kvar någonstans i magen, "Vi får se."

Norah gäspade högt, och på något sätt fick hennes gäspning min ögonlock att kännas tyngre, så jag lade med ned och stängde dom. "Vi får se." Upprepade hon, "Godnatt, Arielle."