It Will Come Back ➸ Harry Styles (sv)

Kapitel 28

"Vill du ha ett tips?" Jag tittade upp, och insåg att jag förmodligen underskattat tiden jag spenderat med att titta ned, för så fort jag rätade upp nacken kände jag smärtan tiden hade orsakat. Jag hann se en skymt av blont hår innan det försvann  bakom mig och jag var tvungen att vrida på huvudet ännu en gång, men till motsatsa sidan, för att kunna se Freja. Jag inväntade ett svar medan Freja lassade upp massa rena tallrikar i hennes famn, släppte inte min blick medan hon gjorde det. "Gå aldrig till jobbet hungrig. Jag var precis nästa påväg att äta upp kockens special."

Jag släppte ut ett fnitter-likt skratt bara lite högre än ett andetag. Freja verkade ha uppfattat det dock för hon log stort innan hon försvann ut ur rummet lika snabbt som hon dök upp. Jag hade fortfarande ett leende på mina läppar när jag tittade ned igen men leendet försvann när jag såg alla tallrikar som behövde diskas.

På morgonen när jag hade kommit till jobbet samlades alla i köket, och en massa saker hände som jag inte riktigt förstod och sedan frågade dom om någon ville åka på disktjänst. Glad över att ha hängt med nog till att förstå vad dom frågade om erbjöd jag mig men ångrade mig så fort jag såg all disk. Tydligen hade en kille missat passet kvällen innan, och det syns verkligen.

Jag tyckte jag hörde någon gå bakom mig men ignorerade det. Diskrummet låg vägg i vägg med kockrummet, där dom lagade maten, och ibland hördes det som om rösterna därifrån är inne i rummet jag var i, och ibland blev de så starka att jag var tvungen att vända mig om.

Jag tog upp en tallrik för att lägga den på bandet när mängden diskmedel på diskhandskarna plötsligt blev för mycket och innan jag hann reagera var tallriken inte längre i mina händer, utan nere på marken.

I panik böjde jag mig ned och plockade upp den, och ser samma sekund jag ställt mig upp att en del av kanten gått bort. När jag tittade ned på marken såg jag helvetesbiten ligga där.

"Det är lugnt, det där händer massor." Det enda jag hann se var de mest perfekta klarblåa ögonen jag någonsin sett innan tallriken gled ur mina händer igen.

Killens reflexer var lika skarpa som hans käklinje för sekunden efter böjde han sig ned så snabbt att min blick inte hann med för att kunna de hur han fångade tallriken sekunden innan den nuddade marken. "Woah!" skrattade killen, rätade på sig och log ett brett leende.

Killen vred sig mot diskbänken, och under sekunderna hans blick lämnade min för att titta vart han ställde ned tallriken skannade jag snabbt hans ansikte, "Mason, eller hur?" Jag hade nästan helt glömt hur han såg ut, och när han tittade på mig igen smälte faktan in.

Han log stort, "Precis."

Jag bet mig i läppen när jag plötsligt blev väldigt medveten om att mina kinder brann av förlägenhet, och att han hade på sig sin servitör kostym. "Har du inte bord att..." jag gjorde en paus att söka efter rätt ord "...servera?"

Mason skrattade, "Äh, Freja tar hand om allt." Jag log mot honom, för någon anledning fick jag för mig att han säger den meningen ofta. "Det är ganska lugnt på måndagar. Fredagar däremot, är rena helvettet." Han skrattar vid hans eget ordval innan han rycker på axlarna och började plötsligt ställa sig och fixa med tallrikarna jag egentligen borde diska, "Det kommer du lära dig, på det tuffa sättet. De flesta brukar ju gilla fredagar och hata måndagar, här är det tvärtom."

Jag såg på hur Mason bokstavligen stod och gjorde mitt jobb åt mig, sköt in det nu fulla bandet med tallrikar in under maskinen, drog ned den och tryckte på alla knappar jag kämpade med att memorera. "Fast vi kommer ju vara med första veckan. Vi har bara inte bestämt vem som ska lära upp dig ännu, men det blir förmodligen jag."