It Will Come Back ➸ Harry Styles (sv)

Kapitel 37

"Jobbar du, Addison?" Addison tittade upp på mig som om hon undrade vart jag fick luft ifrån.

Harry och Mason, som både haft en sådan tveklöst positiv inställning till att sätta sig ned allihopa och prata, var dom som inte ens hade gjort ifrån sig ett ljud, om man bortser från några suckar.

Alla satt vid Addison och Masons köksbord. Jag och Mason hade bara ett glas vatten framför oss medan Addison hade en sallad och grön te. Harry hade också en mugg te framför sig som han stirrade uttryckslöst på.

Det kändes konstigt att se Harry sitta alldeles tyst. Speciellt med tanke på vad som hände igår. Jag hade fått så mycket skit från Norah när jag berättade för henne om kondom – incidenten med Harry. Det kändes verkligen som om hon var min mamma när hon gick och skrek om hur sjukt riskabelt det är, hon hade nästan inte ens reagerat på att jag hade bedragit Mason. Hon hade gått med mig till en ungdomsmottagning för att ta ett dagen efter piller. 

"Nej. Jag har ett liv." Hon gav ifrån sig ett blasé uttryck medan hon hugger ned gaffeln i sin sallad.

Både Mason och Harry sneglade försiktigt upp på mig, som om de både ville fånga min reaktion. Den här tjejen gör det så svårt för mig att ens försöka gilla henne...

Jag beslutade mig för att vara den större av oss, och jag höjde endast på ögonbrynen innan jag lät min blick åka ned framför mig vid det fulla glaset med vatten som mina händer vilade vid. Tystnaden kom tillbaka för en stund, och jag ville bara därifrån.

"Ska du inte dricka?" undrade Addisons, och hennes konstant missnöjda ton fick henne att låta provocerad av att han inte drack teet som hon hade kokat åt honom.

Harry stirrade tomt ned i bordet och jag svalde, "Han gillar inte te." Mason reagerade direkt på mina ord, vände på huvudet för att titta på mig. Jag såg i ögonvrån hur hans panna var rynkad men jag ansträngde mig inte ens med att vända mig om för att titta på honom. Förut hade jag stirrat på honom hela tiden, men med Harry framför mig verkade plötsligt inte hans fräknar lika söta som Harrys smilgropar.

Addison reagerade inte ens på min misstänksamma kunskap om hennes pojkvän. "Nähä." Jag blev förvånad att glaset framför mig inte fick en spricka vid hennes ljusa röst, "Så hämta vatten då." nästintill snäste hon åt honom.

Harry var snabb med att ställa sig upp från bordet, så snabb att Addison ryggade tillbaka vid ljudet av hans stol som åkte bakåt, trots att det faktiskt var hon som hade sagt åt honom att göra det. Han gick, men inte innan han hade skjutit fram muggen med teet i fram till mig.

Allas blickar landade på koppen, och jag rullade in läpparna till ett sträck och tog tveksamt ett tag runt koppen. Jag hade inte ens nämnt att jag ville ha teet, bara tänkt det. Antingen såg Harry hur jag hade tittat på teet när Addison precis gjort klart det, eller så kom han helt enkelt ihåg alla påsar te jag använt hemma hos honom. Oavsett så bevisade det hur väl han kände mig.

"Hur möttes ni, då?" undrade Addison samtidigt som Harry satte sig ned igen med ett glas vatten. Förvånad stirrade jag upp på Addison. Min förvåning sänktes till insikt när jag såg hur Addison endast stirrade framför sig uttråkad, som om hennes tonläge inte hade avslöjat hur ointresserad hon egentligen var redan.

Mason harklade sig, "Vi jobbar på samma restaurang." sade han. De första orden han sagt sedan vi suttit oss ned. Det enda han hade gjort var att knuffa på mig i midjan och viska i mitt öra, frågandes om när vi skulle dra.

Harrys ögon hamnade blixtsnabbt i mina "Restaurang?" Allas blickar åkte till Harry vid hans plötsligt höga röst, men Harry ignorerade dom och rynkade på pannan åt mig, "Du har inte berättat att du jobbar." Han lät nästan stött, som om han var förråd över att jag inte berättat det för honom. Jag ville nästan skratta.