Kan jag älska dig?

Kapitel 1

Väckarklockans gälla signal väckte mig. Trött satte jag mig upp i sängen och slog av larmet. Jag styrde mina steg mot rullgardinen som jag lätt drog upp och möttes av det ljusa morgonljuset så jag fick vända bort blicken för det stack i ögonen. Jag gick fram till min garderob och tog på mig ett par slitna jeansshorts och en ljusblå crop top. Det var först då jag mindes att det var skolavslutning nästa dag och jag blev genast lite gladare. Jag drog några tag med mascaraborsten på ögonfransarna innan jag gick ner till mamma i köket. Jag kunde med en gång se att det var något som inte stämde. Jag stannade i köket och tittade på henne. Hon pillade nervöst på kaffekoppen och låtsade läsa i tidningen som låg uppslagen på bordet. Hon tittade upp och mötte min blick.
"God morgon gumman" sa hon med ett litet leende.
"God morgon" svarade jag.
Tveksamt gick jag fram till kylskåpet och tog fram fil och flingor. Jag satte mig mitt emot mamma och började äta. Först då fortsatte hon prata.
"Jo, det är en sak jag ska berätta" sa mamma.
Jag tittade upp från filskålen.
"Aha?"
Mamma såg ut att samla sig innan hon sa:
"Jag och pappa har hyrt en stuga på Gotland. Vi har ju alltid pratat om att åka dit och nu när jag och pappa kunnat ta ledigt från jobbet så mycket. Det är en jobbarkompis som vi fått hyra av och vi får åka dit redan i övermorgon och kan stanna en månad. Helén och Bengt stuga ligger bara några hundra meter ifrån."
Jag satt helt förstummad. Åka till Gotland? I övermorgon? En hel månad? Nej, nej, nej!
"Va?!" utbrast jag när kom på mig själv med att säga något.
"Ja, det blir väl roligt?" frågade mamma.
"Nej, det blir det inte" svarade jag argt. "Jag, Hanna och Lina har planerat massor i sommar. Vi vill göra saker tillsammans, du vet ju själv att vi inte kommer gå samma linje sedan."
"Men du har ju pratat om att du tröttnat på Lina och Hanna" försökte mamma.
"Fast jag tillbringar hellre sommaren med de än i en gammal stuga där jag inte känner någon!"
"Du känner Helén och Bengt" påpekade mamma.
"Men de är vuxna och dina och pappas kompisar, fnös jag irriterat. Snälla mamma, kan vi inte stanna här i stan istället?"
"Nej Kira" svarade mamma bestämt.
Då räckte det för mig. Filen var nästan uppäten och men jag struntade i att äta mer och ställde bara skålen på diskbänken. Jag sprang upp för trappan till badrummet och borstade tänderna och håret snabbt. Sedan hämtade jag tygväskan som hängde på en krok i mitt rum. Innan jag skyndade ner för trappan slängde jag en blick i spegeln. Mitt blonda, lite lätt vågiga långa hår låg prydligt över axlarna och de blåa ögonen såg ljusare ut i ljuset som fönstret släppte in. Jag knöt på mig mina vita Nike air max, öppnade dörren och stängde den med en smäll. Jag kunde höra hur mamma ropade på mig men jag struntade i det. Jag sprang ner för trapphuset och öppnade den tunga porten. Morgonvärmen slog mot mig och snabbt körde jag fram den vita damcykeln ur det lilla skjulet.

Jag cyklade den korta och bekanta vägen till skolan. Snart skulle jag behöva cykla mycket längre, när jag började gymnasiet. Cykelhjälmen låg i cykelkorgen tillsammans med väskan. Mamma vill att jag ska ha hjälmen på mig även fast jag fyllt 15, men jag vägrar.

När jag parkerat och låst cykeln i cykelstället bredvid skolgården såg jag Lina och Hanna komma gående mot mig. Jag suckade, jag skulle vara tvungen att berätta för de om Gotland. Men de såg så glada ut och jag visste att jag skulle förstöra deras humör. Men jag var tvungen att berätta.
"Hej Kira!" sa Lina och Hanna och kramade om mig.
"Hej" mumlade jag.
"Är det något?" sa Hanna och granskade mig.
"Nja... eller jo, det är det väl..." började jag.
"Vadå?"
Jag suckade och tog ett djupt andetag.
"Mamma och pappa har hyrt en stuga på Gotland. Vi ska vara där i en månad i sommar och vi åker redan i övermorgon." Jag tittade spänt på Lina och Hanna för att se hur de reagerade.
"Jaha..." sa Hanna lite tveksamt.
"Jag vill verkligen inte åka" sa jag. "Men mamma och pappa kommer tvinga med mig."
"Men hur kommer det gå med Alex?" frågade Hanna.
Just det, Alex. Jag hade inte tänkt på honom idag än, men nu flög mina tankar genast till han. Hans nästan svarta hår och hans mörka ögon tindrade alltid mot mig.
"Ni är ju nästa ihop!" sa Lina.
"Nästan..." sa jag.
"Ska ni inte bli tillsammans innan sommarlovet då?" undrade Hanna.
"Det är ju ingen idé, nu när vi ändå inte kommer vara hemma" svarade jag med en liten suck.
"Men det är bara en månad!" försökte Hanna.
Då hörde jag hur någon ropade på mig från skolbyggnaderna. Jag vände mig om och fick se Alex så lutad mot väggen.
"Jag måste gå" sa jag snabbt till Lina och Hanna. "Vi ses på lektionen!"

Jag skyndade mig fram till Alex och vi möttes i en kram.
"Hej" sa han och log.
"Hej" svarade jag.
Jag vet att mamma och pappa inte gillar att jag umgås med Alex, men jag kan inte låta bli. Det händer ju att han hamnar i något slagsmål då och då, han är en "badboy". Men han har ett speciellt leende mot mig och jag älskar det.
Vi stod tysta och kollade på varandra ett tag. Jag skrapade med foten i marken. Jag måste berätta.
"Mamma och pappa har hyrt en stuga på Gotland, vi ska vara där en månad i sommar" sa jag men vågade inte hålla blicken på honom.
"En månad?! utbrast Alex."
"Mm..."
"Hur kommer jag kunna klara mig utan dig då?"
Jag fnissade till.
"Och hur kommer jag kunna klara mig utan dig?"
Alex ryckte på axlarna med ett leende.
"Men vi ses väl när ni kommer hem, sommarlovet är ju långt" sa han.
Jag nickade tyst.
Här stod jag och var påväg att bli tillsammans med klassens populäraste kille och så måste det sabbas av att mamma och pappa hyrt en stuga på Gotland! Jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken men jag blinkade snabbt för att få bort de. Alex satte sitt pekfinger under min haka så jag var tvungen att möta hans blick.
"Det ordnar sig" sa han.
Jag nickade igen, han tog min hand i sin och vi började gå mot klassrummet.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Första kapitlet, hoppas ni gillade det och vill ge min bok en chans! Har färdigskrivna kapitel, så jag kommer kunna uppdatera ofta. Hoppas ni vill fortsätta läsa :)