Kan jag älska dig?

Kapitel 6

Vem som helst kunde se honom. Vem som helst kunde se oss. Vem som helst kunde se mig. Men vi mötte ingen under den lilla tiden som gick när Jonte körde till ett ljusgult hus. Det låg ganska nära vår stuga, mot havet. Mitt lösa grepp om Jontes mage hårdnade när han började gasa och fick upp farten.

"Mamma, pappa och Hedvig är inte hemma" förklarade Jonte när han parkerade moppen utanför huset som tydligen var deras.
Jag pillade med spännet på hjälmen men fick inte av det.
"Jag kan hjälpa dig" erbjöd Jonte sig.
Jag nickade tacksamt. Det gick en stöt genom min kropp när hans varma händer snuddade min kalla hud.
Han fick loss spännet med en gång och hängde hjälmen på styret. Ur jeansfickan halade han fram en nyckel som han stoppade in i låset på ytterdörren.

Villan var stor.
"Vill du ha något att dricka?" frågade Jonte.
Jag nickade bara till svar och såg min omkring. Jag slog mig ner i soffan. Vi var tyst och jag tjuvkikade i smyg på Jonte. Han var lite lätt solbränd och huddin satt bra över de rätt breda axlarna. Efter bara någon minut så hade Jonte fixat två muggar med varm choklad och han slog sig ner i soffan jämte mig.
"Nu får du berätta vad som hänt" sa Jonte och lade huvudet på sne. "Om du vill alltså."
Jag tog en klunk av den varma drucken och kollade på Jonte.
"Alltså... det är en kille" började jag och kollade nervöst på Jonte.
Men han såg alldeles lugn ut så jag fortsatte.
"Han har inte svarat på mina sms eller när jag ringt under hela tiden jag varit här på Gotland och så börjar han skriva jättekonstigt saker och jag fattar ingenting och det känns som han bara skiter i mig och..."
"Vänta" avbröt Jonte och jag blev alldeles generad. "Jag fattar inte riktigt."
Jag började berätta allt som hänt, att jag egentligen inte ville vara här på Gotland och att Alex skrivit så konstiga saker. Jonte lyssnade hela tiden.

"Du borde kanske gå hem" sa han tillslut när vi pratat i någon timme. "Dina föräldrar undrar nog var du är."
Jag ville inte gå, bara stanna här i soffan tillsammans med honom. Jonte räckte mig sin mobil och jag knappade in mitt nummer. Varför visste jag inte men han verkade så snäll och var verkligen supersnygg. Vi sa hejdå och långsamt började jag gå hemåt.

När jag senare på kvällen låg i min säng tänkte jag på Jonte. På hans varma leende och hur snäll han varit och hjälpt mig. Jag längtade redan tillbaka till hans famn. Till mamma och pappa hade jag inte sagt så mycket, jag hade sagt att jag bara kände att jag behövde komma ut och få luft och lärde känna en person, som hette Jonte. Först hade mamma och pappa varit arga när jag kom hem men under middagen lade det sig och nu kändes det som de redan glömt bort det.

Jag hade inte kollat på min mobil men jag ville se om Alex skrivit något mer, och jag ville ringa till Jolina. Men klockan var över tolv och jag behövde verkligen sova.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Heej!! Kort kapitel, jag vet men jag kan kanske uppdatera senare idag eller imorgon. Än så länge har jag skrivit 23 stycken kapitel, men jag är inte färdig med boken ännu så det kommer bli  några fler! Vad tycker ni om boken? Rösta och kommentera gärna<33