Kan jag älska dig?

Kapitel 14

(En vecka senare)

"Sisten ner är en rutten sill!" ropade Jonte och rusade ner mot vattnet.
"Tjuvstart!" skrattade jag men sprang efter honom.
Jag skvätte vatten på honom och han skvätte tillbaka. Solen började sakta sina vandring neråt på himlen och såhär dags så var det folktomt på stranden.
När vi plaskat omkring en stund gick vi upp och virade in oss i var sin handduk. Vi satt i våra solstolar runt den rutiga picknickfilten vi lagt ut. Plötsligt gick solen i moln och jag började frysa.
"Klä på dig" föreslog Jonte som sett min knottriga hud.
Jag hade bara en mysklänning, men jag drog den över huvudet. Det hjälpte lite. Istället tog jag plats bredvid Jonte på picknickfilten, som han satt sig på. Jag halvsatt i hans famn och han höll om mig och sakta började jag få tillbaka värmen.
Jag böjde bak mitt huvud och vi möttes i en passionerad kyss. Kyssen gick över till smått hångel men avbröts av Jontes mage som kurrade.
"Vi ska nog äta nu" fnissade jag och drog åt mig picknickkorgen.
Jag tog upp den halva pizzan vi köpt och sakta började vi äta halva var. Vi hade beställt en hawaii och den smakade jättegott.

När pizzan låg i våra magar plockade jag fram jordgubbarna och den smält chokladen. Vi doppade jordgubbarna i chokladen och kollade på solnedgången. Jag satt fortfarande med mitt huvud lutat mot Jontes axel.

Jag visste vad han skulle säga, vi hade nu varit tillsammans i en vecka och om tre dagar var det dags för mig att lämna Gotland.
Jonte strök mig över håret. "Kira..." sa han.
"Mm" mumlade jag
"Du åker hem om tre dagar."
"Jag vet" suckade jag och flätade ihop hans fingrar med mina.
"Hur blir det med oss då?"
Jag blickade ut mot havet. Just nu ville jag bara stanna här, här med Jolina och Jonte. De som på riktigt första gången betytt något för mig. Med Alex var det mer att han gillar mig och eftersom alla tycker han är snygg och populär gillar jag honom, för han föll för mig. Men med Jonte behöver jag inte vara orolig och skäms ögonen ur mig, som det hände i skolan när Alex förvandlats till ett köttätande monster och brottade ner två killar mitt framför ögonen på mig och halva skolan.
Det hände att mamma och pappa kunde få utbrott på kvällen när de tänkte på Alex, men på kvällen när de träffade Jonte för första gången var de otroligt snälla och gulliga. Överdrivet.
"Vad som än händer kommer jag älska dig" sa jag och mötte Jontes blick.
"Jag äskar dig" svarade Jonte.
Vi sa inget mer, men det behövdes inte, det räckte med att han satt där med mig i famnen och höll om mig. Och att de där tre orden precis lämnat hans läppar. Jag älskar dig.

När jag fick reda på av mamma om Gotland tyckte jag det var så himla hemskt. Men nu är det bästa som har hänt mig - jag har träffat världens bästa kompis och pojkvän. Innan grät jag för att jag var tvungen att lämna Oskarshamn, men nu gråter jag för jag inte vill lämna Gotland.

Gotland gör mig på bra humör, jag älskar omgivningen och skulle väldigt gärna vilja lära känna de som bor här, det skulle vara kul. Jonte har presenterat mig för Emil, hans närmaste kompis, men även Rasmus. En som Jonte sa att han också litade relativt mycket på och har börjat vara med den senaste tiden.

Jag vet att jag kommer sakna Jonte otroligt mycket när jag kommer hem. Jag vill att han ska trösta mig om jag är ledsen och kunna sitta i hans famn, få träffa honom varje dag och kunna somna i hans armar. Om jag hade pratat med Lina och Hanna om det här, så hade de bara sagt "Äh, det där är ju bara en sommarhaff, han kommer snart inte bli viktig längre". Men jag vet att Jonte alltid kommer vara viktig för mig, han kommer alltid få en plats i mitt hjärta, så jag kan bära med mig honom vart jag än går.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Tack till alla som läser min bok, det betyder sjukt mycket<33