Kan jag älska dig?

Kapitel 28

Jag drog på mig min gråa tajta kjol som gick till knäna och en svart kortärmad crop topp. Sminkningen blev som den brukade på fest, inte överdrivet mycket men inte för lite. Håret lockade jag med min locktång och satte sedan i en hårnål som höll håret från ansiktet. Sedan drog jag på mig min skinnjacka och skorna. Traskade sedan iväg till busshållplatsen.

Där mötte jag upp Jolina, Emilia och Elma. Det var bra att Elma hade hunnit bli frisk till festen. Den var en kille i vår parallellklass som höll i festen och när vi hoppat av bussen började gå in på tomten till hans hus. Musiken hördes ut och det var redan fullt med folk. Det luktade chips, öl, rök och svett. När vi kom in i huset blev lukterna ännu starkare. I hallen var skor slängda och jag, Jolina, Emilia och Elma tog också av oss våra skor.

Emilia och Elma försvann in i köket för att hämta något att dricka medan jag och Jolina gick för att leta efter Jonte. Vi hittade honom tillsammans med den där tjejen, Sophie. Varför var hon överallt? Och då mindes jag även varför jag känt igen henne. Det var tjejen från festen på Tofta strand, i somras. Hon som hade hånglat med Jonte på sanning eller konka.

De pratade med varandra och Sophie viftade med ögonfransarna mot honom. Jonte sa något till henne som jag och Jolina inte kunde höra - musiken dunkade i hela huset och folk skrek och pratade.
"Vad gör dom?" Jag vände blicken mot Jolina.
Hon ryckte på axlarna. "Pratar, ser det ut som."
"Sen när? Har de någon gemensamt?" frågade jag.
"Fråga inte mig" svarade Jolina.
Jag gick fram till Jonte och Sophie. Sophie bitchblickade mig som vanligt. Jag blev irriterad. Vad hade jag gjort!?

"Hej" sa jag riktat mot Jonte.
"Tjena" svarade han.
Sophie tittade på oss innan hon vände på klacken och gick. Men innan hon vände sig helt och hållet höjde hon ögonbrynen mot Jonte och flinade.
"Vad var det där?" frågade jag. "Vad pratar ni om?"
"Hon kom fram och började typ flörta med mig" sa Jonte och rynkade pannan.
Flörtade? Sophie?
"Men jag tycker hon bara är konstig" försäkrade Jonte men jag såg att det var något han grubblade över och döljde.
Men jag bestämde mig för att strunta i det, glömma det. Jonte skulle aldrig svika mig. Aldrig.

Festen var rolig. Vi dansade mycket, pratade och skrattade. Framåt tolv var majoriteten av alla på festen fulla, men jag hade inte druckit så mycket. Emilia började må dåligt av alkoholen hon druckit och jag, Jolina och Emilia bestämde oss för att gå ut en sväng så vi fick lite frisk luft. Vi gick en kort promenad innan vi gick tillbaka in och vidare till köket där vi drack ett glas vatten.

"Går det bra om jag går till Jonte lite bara?" frågade jag eftersom jag inte sett honom på kanske en halvtimme.
Jolina nickade. "Gå du" sa hon.
Jag log och gick ut i vardagsrummet. Jag fick syn på Jonte direkt, men blev irriterad när jag fick syn på vem han var med. Sophie. Snabbt gick jag fram till de men Sophie slank förbi mig och fortsatte mot hallen. Jonte skulle just följa efter när jag ställde mig i vägen.
"Vart ska du?" frågade jag och höjde på ögonbrynen.
"Varför skulle du bry dig om det?" fnös Jonte och jag hoppade till utav hans snäsiga röst.
"Vad gör du och den där Sophie egentligen?" frågade jag utan att svara på Jontes fråga.
"Varför skulle du bry dig?" snäste Jonte igen.
Jag blev nästan stum - såhär hade han inte betett sig innan. Och så full såg han inte ut att vara!

Jonte trängde sig förbi mig och följde efter Sophie ut i hallen. Jag gick tyst efter. De tog på sig sina skor och jackor och försvann ut genom ytterdörren. Vad händer? Jag gick fram till dörren och öppnade den och kikade ut i kvällsmörkret. Jag kunde se Jonte och Sophie gå längs gatan bortåt. Vart skulle dom? Jag kunde höra hur de skrattade och pratade med varandra och långsamt sjönk jag ihop på golvet.

Jontes perspektiv

När jag kommit till festen snackade jag med Emil och Rasmus ett tag. Sedan kom Sophie fram till mig. Hon fladdrade med ögonfransarna och jag undrade vad hon höll på med.
"Hej" sa hon och log ett överdrivet leende.
"Tja" svarade jag och kikade efter Emil och Rasmus. Vart hade de tagit vägen?
"Det är en sak jag måste berätta" fortsatte Sophie. "Kira sa till mig att jag skulle prata med dig."
När jag hörde Kiras namn blev jag förvånad men även fundersam. Kira hade ju sagt i skolan att hon inte kände Sophie, så varför skulle hon prata med henne? Ljög hon i skolan?
"Jaha" sa jag och kollade undrande på Sophie. Jag ville helst inte ha något med henne att göra med tanke på att hon sabbade början av min och Kiras relation, men jag ville höra vad Kira sagt till henne.
"Jo" började Sophie. "Hon berättade att hon inte riktigt kände för dig längre. Hon... ja, hon ville göra slut."
Göra slut?
Orden skar som en kniv genom bröstet. Ville Kira göra slut? Jag blev både sårad och irriterad. Hon ber Sophie säga det till mig? Är hon så feg så hon inte vågar säga det själv? Det här är ju värre än att göra slut på sms. Hon är ju för fan ingen liten barnunge!

"Hallå?" Sophies ord tog mig tillbaka till verkligheten. "Men nu har du ju mig istället." Hon blinkade med ögat mot mig. "Kom bara till mig. Skit i Kira. Jag ska gå, så du kan smälta det."
Men just då kom Kira fram till oss. Bra timing.
"Hej" sa hon.
"Tjena" svarade jag osäkert. Hade hon verkligen gjort slut? Varför före en fest och varför kom hon fram till mig då? Om hon inte älskade mig?
Sophie tittade på oss någon sekund hon vände på klacken och gick. Men innan hon vände sig helt och hållet höjde hon ögonbrynen mot mig och flinade lätt. Va??
"Vad var det där?" frågade Kira och vände sig mot mig. "Vad pratar ni om?"
Ja, det borde hon väl veta eller?! Men jag var fortfarande i chock så svarade:
"Hon kom fram och började typ flörta med mig." Vilket också var sant. Jag sa bara inte hela sanningen. "Men jag tycker hon bara är konstig" lade jag till när jag såg Kiras försvårade och undrande blick.

Andra gången Sophie kom fram till mig hade Emil just gått till Rasmus och jag var ensam. Hon var som på festen i Tofta lättklädd och mycket sminkad. Hon gick sexigt fram till till mig och lade handen på min höft.
"Hur går det?" viskade hon i mitt öra och fladdrade med ögonfransarna.
Jag ryckte på axlarna och försökte låta ointresserad vilket inte lyckades bra.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Hej!!!!!!!!

Idag får jag sommarlov yeeeeyy!! Är sååå taggad!

Sedan åker jag till Stockholm och vet inte om jag kommer kunna uppdatera något där, men jag åker hem på måndag så nästa kapitel kommer antingen då eller på tisdag!

Glad sommar eller vad man säger, haha ;)