Kan jag älska dig?

Kapitel 18

Jonte perspektiv

Alex smällde igen dörren och Kira tog på sig sina skor och började springa efter honom. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag visste inte vad jag skulle gjort. När Alex kom. Skulle jag bara gått upp tillbaka till Kiras rum? Var det värsta som kunde hända att Alex såg mig? Som han gjorde?

Sakta gick jag fram i hallen, hoppade i mina skor och kikade ut genom fönstret. Kira och Alex stod bara några centimeter ifrån varandra, men jag kunde inte höra deras röster. Jag visste inte om de var arga eller glada. Plötsligt såg jag hur Kira drog Alex intill sig och det högg till i bröstet. Skulle de... skulle de? Alex hade ju försökt med kyssa henne innan, men Kira hade lyckats lirka sig ur greppet. Egentligen kanske hon vill visa för mig att hon gillar honom istället för mig, men ville inte kyssa honom när jag bra stod några meter ifrån, utan tyckte det var bättre utomhus? Hade hon redan förlåtit honom och sket i mig? Jag trodde vi hade haft något, något riktigt.

Jag skulle precis slita upp dörren och rusa ut när jag såg hur Kira puttade ifrån sig Alex och jag andades ut av lättnad. Alex började springa iväg och Kira sjönk ihop på gräsmattan. Oroligt rusade jag ut och satte mig jämte henne. Lade mina armar om henne och drog in hennes doft, doften jag aldrig ville sluta andas in.

När vi suttit där på gräsmattan ett tag reste vi oss upp för att gå tillbaka in. Jag frågade inte vad som hänt, jag kunde göra det senare. Plötsligt plingade min mobil till och då mindes jag. Jag hade lovat mamma och pappa att vara barnvakt åt Hedvig ikväll! Varför hon behöver en barnvakt har jag ingen aning om, hon är ju ändå tio. Men jag kunde inte lämna Kira ensam här nu, tänk om Alex kommer tillbaka?

"Kira" började jag. "Jag har lovat mamma och pappa att vara barnvakt åt Hedvig ikväll, jag måste gå. Men vill du följa med? Du kan ju stanna ett tag på kvällen och gå hem lite senare, innan jag går och lägger mig och så?"
Kira nickade och log mitt bland tårarna. Jag drog med tummarna under hennes ögon och torkade bort tårarna. Hon gav mig en puss på kinden innan hon hämtade sin mobil och nyckel. Hon kom även ut med Hollistertröjan som hon glömt lämna tillbaka flera gånger.

När vi skyndade hem till mig skämtade vi och skrattade, jag ville få Kira på bra humör. När vi gick in på uppfarten kände jag att jag hade lyckats, för hon log med hela ansiktet.

Några som inte var glada var mamma och pappa som otåligt väntade vid bilen.
"Äntligen Jonathan" sa mamma.
Hon brukade alltid säga Jonte, men när hon var arg eller om det var något allvarligt sa hon Jonathan.
"Jag glömde, förlåt" sa jag i hopp om att mamma och pappa bara skulle åka iväg.
Mamma skakade hopplöst på huvudet. "Nu kommer vi komma försent till teatern."
Jag drog snabbt upp min mobil. 17:14. "Om ni skyndar er hinner ni till halv, jag lovar."
"Vi ska hitta en parkeringsplats också" påpekade pappa. "Pizza finns i kylen, ha de bra."
Med de orden körde de ut från uppfarten och sida vid sida gick jag och Kira in.

"Hallå!" ropade jag när jag kom innanför dörren.
"Hej" sa Hedvig från ovanvåningen.
"Kira är med" sa jag och sparkade av mig skorna.
"Hej Kira" sa Hedvig.
"Hej hej" svarade Kira och log mot mig.
Jag visste att Kira tycker Hedvig är söt och gullig, men för det mesta tycker jag hon är pinsam när jag är med kompisar.

"Vad vill du göra?" frågade jag Kira och tittade in hennes ljusblå ögon som var inramade med svarta, långa ögonfransar.
"Kanske se någon film?" gav hon som förslag och drog med handen genom mitt hår.
Jag nickade och vi gick in i vardagsrummet och jag slog på tv:n. "Vilken film vill du se, då?" frågade jag och slog mig ned bredvid Kira i soffan.
"Inte någon läskig, då vågar jag inte gå hem sen" fnissade Kira.
Jag skakade på huvudet åt henne och bläddrade vidare bland filmerna med hjälp av fjärrkontrollen. Efter några filmer hittade vi en komedi som vi valde. Efter bara några minuter skrattade vi så vi trillade ner från soffan. Hedvig kom nerrusande från trappan och undrade vad vi höll på med. Men vi kunde inte svara så vi bara fortsatte skratta. Tillslut gav Hedvig upp och försvann upp på sitt rum igen.

Framåt halv sju åt vi av pizzorna i kylskåpet. Hedvig pratade och skrattade med Kira hela tiden, jag hann knappt säga någonting innan hon fortsatte. Kira hade sagt till mig att hon alltid velat ha en lillasyster. Hon har berättat att framförallt när hon var liten tyckte hon det var så ensamt. "Du kan få köpa Hedvig, endast 100 kronor" hade jag sagt, men då slog hon bara till mig på armen och sa att jag skulle vara glad och stolt för att jag har en så trevlig lillasyster som jag har. Jag är jätteglad för Hedvig, jag gör allt för henne. Men ibland tycker jag hon blir väldigt pinsam, som exempel när hon berättade för Kira att jag pratat om henne när hon var här andra gången och när hon frågade om vi var tillsammans. Visst, jag hade ju pratat om henne, det var ju sant. Men hon behövde väl inte säga det när Kira var med, eller?!

Efter middagen slog jag och Kira oss ned i soffan igen och fortsatte kolla på filmen. När den var färdig hämtade vi en bricka där vi ställde vindruvor, chokladdoppade jordgubbar, chips och cola på. Sedan slog vi oss ned i soffan igen och började kolla på en annan film, en kärleksfilm som Kira valt. Hon vägrade fortfarande att se en läskig, även om jag hellre velat det.

Mitt i filmen började hon gråta, men det var bara en anledning till att jag fick hålla om henne, hårdare. Dra in hennes doft genom näsborrarna. När filmen var slut var klockan mycket och Kira började traska hemåt. Hedvig hade krupit ned i hennes säng för länge sedan och det skulle väl jag göra också.

När jag legat en stund i sängen och kollat på youtube kom jag plötsligt på att jag glömt låsa ytterdörren. Tyst smög jag ner för trappan. Då hörde jag något konstigt ljud men tänkte bara att jag inbillade mig. Tills jag såg gestalten glida fram framför mig.

Hedvigs perspektiv

Jag rörde mig i sängen och slog upp ögonen. Jag tittade på klockan som visade 01:23 och blundade för att somna om. Men jag kände mig kissnödig och slängde benen över sängkanten och reste mig upp. Tyst tassade jag ut genom dörren och ner för trappan. Varför jag valde att ta toaletten på nedervåningen var för att inte väcka Jonte. Men när jag kommit ner för trappan tvärstannar jag.

Kiras perspektiv

Jag ryckte till och satte mig upp i sängen. Jag lyssnade för att förstå vad som väckt mig. Då hörde jag min mobil ringa och jag svor tyst över att jag glömt stänga av ljudet. Snabbt drog jag åt mig mobilen och tänkte att det var någon utländsk försäljare som ringde mig, såhär mitt i natten. Därför blev jag förvånad när jag såg Jontes nummer på displayen.