Kan jag älska dig?

Kapitel 10

"Sluta va sur nu! Om du inte svarar när jag ringer får jag väl skriva då"
Jag undrade vad det var han skulle skiva, men det fick jag svar på när jag fortsatte läsa.
"Kira, det är ett lyrics prank!"
Vänta... va???
"Hallå? Det är ett lyrics prank, lovar! Saknar dig<3"
Sedan stod det inget mer. Sms:et var skickat för länge sedan, Alex hade väl gett upp hoppet att få ta på mig. Medan orden han skrivit till mig sjönk in började tårarna rinna igen. Jag visste inte varför, kanske både av lättnad och arghet.

Jag kunde inte förstå hur Alex kunde göra något sådant mot mig - jag hade varit ledsen i flera dagar! Men om detta inte hänt skulle jag inte träffat Jonte... Och just nu kändes Jonte viktigare än allt annat.

Jag funderade på vad jag skulle svara Alex. Om jag skulle svara något över huvud taget. Jag var besviken och arg på honom, han kunde väl sagt att det var ett lyrics prank redan i början? Han hade inte behövt låta det gå så långt. Jag hade verkligen trott på honom, och så var bara allt ett enda litet jävla skämt!

Jag vaknade upp ur mina funderingar av att min mobil brummade till. Jolina.
"Hej Kira, jag har fått världens mensvärk och kan knappast stå upp! Tyvärr kan jag inte följa med på festen ikväll<3 :("
Nej, nej, nej! Jag bet mig i läppen och funderade. Jag ville inte gå om Jolina inte kunde. Men samtidigt ville jag gå dit för Jonte. Men jag känner verkligen ingen mer. Så jag sms:ade Jonte.
"Hej Jonte, Jolina kunde inte komma på festen ikväll och därför väljer jag att avstå också! Hoppas det går bra ändå<3"

Jontes perspektiv

Det liksom högg till i bröstet när jag läste Kiras meddelande. Skulle hon inte komma på festen? Jag hade ju verkligen sett fram emot det och köpt en ny skjorta och allt. Jag måste övertala henne, tänkte jag. Självklart visste jag att hon inte kände någon mer, men hon hade ju i alla fall mig och jag skulle aldrig lämna henne.

"Hej! Det går absolut inte bra ;), snälla kom ändå. För min skull<3"
Jag trummade med fingrarna på mobilen. Snälla, snälla Kira. När min mobil plingade till kollade jag spänt på den.
"Jag vet inte...<3"
"Kom igen, du kommer älska det!"
"Okej då, men jag kommer vara din svans hela kvällen :)"
Jag drog en suck av lättnad.
"Det gör verkligen inget, då får jag bara se dig mer<3" svarade jag snabbt med ett leende på läpparna.
Hon svarade bara med en glad gubbe.
"Jag kan hämta dig med moppen, nu när vi bara är två. Kan jag komma vid åtta?" skrev jag.
"Jättebra!<3"

Kiras perspektiv

Jag hoppade in i duschen och skyndade mig så mycket jag kunde. Sedan blåste jag torrt håret och borstade det ordentligt. Jag lockade det med en locktång så lockarna ringlade ner för ryggen.
Jag gjorde en liknande sminkning som jag hade på skolavslutningen, men istället för rosa ögonskugga valde jag en vit skimrig. Jag hoppade i en tajt vit, ganska kort, klänning och över tog jag en ljusgrå bolero. På axeln slängde jag upp en väska, där jag hade olika saker som kunde behövas.
Jag svarade Jolina på hennes sms:
"Så tråkigt, hoppas det bli bättre! Jag följer med ändå, Jonte ville det<3"
"Ha det så mysigt!<3" svarade hon.

Jag hade ätit lite mat med mamma och pappa, och när jag såg Jonte komma körandes med sin moppe klev jag i mina ljusgrå ballerina, ropade hejdå till mamma och pappa och gick ur. Jonte tog av sig hjälmen och drog med handen genom håret.
"Tjena" sa han och jag gav honom en stor kram. "Vad fin du är!"
"Tack, desamma" svarade jag och granskade honom.
Han hade ett par jeansshorts och en vit skjorta på sig och på huvudet kunde jag inte se ett ändå hårstrå ligga och fel håll.
"Ska vi åka?" frågade Jonte.
Jag nickade. Äntligen hade han skaffat två hjälmar så någon inte behövde åka utan.
Jag lyckades knäppa min och satte mig bakom Jonte. Mina arma lade jag i ett fast grepp runt hans mage.
"Är du redo?" frågade han.
"Jaa!" ropade jag skrattande som om det var någon sorts tävling.
Jonte började gasa och styrde ut på vägen. Det verkade som han kört där innan för han körde aldrig fel. Jag njöt, det var helt underbart att få sitta tätt bakom honom och känna vinden slita och dra i håret. Jag slutade mitt huvud mot Jontes rygg och slöt ögonen.

Jonte bromsade in jämte många andra mopeder och cyklar. Jag klev av och som förra gång fick jag inte av spännet på hjälmen. Men Jonte hjälpte mig och att känna hans händer gjort mig alldeles lugn. Det var inget farligt här.

Sida vid sida gick vi ner mot stranden. Det spelades musik från några högtalare, runt bord jämte högtalaren, där det fanns allt från cola och frukt till godis och öl.
Det kom fler och fler människor. Alla var runt femton, någon kanske var lite yngre och någon äldre. Vissa var lättklädda men om man jämförde med Oskarshamn så var det här ingenting. Där kunde vissa gå med kjol som inte ens täckte rumpan och en magtröja med väldigt stor urringning. Här hade de flesta lite längre kjolar och någon blus eller magtröja till.

Jonte tog min hand i sin, och jag kände att den passade in där. Vi var som två pusselbitar - vi klickade direkt.

Han verkade känna de flesta och var ganska populär bland de, för många kom fram till oss och började småprata medan andra bara hejdade.
Många drack, ölburkar låg slängda här och där på marken. Själv brukade jag inte dricka så mycket på fester, för jag brukade bara må piss efteråt. Jonte drack några klunkar av en öl och räckte den åt mig. Jag skakade på huvudet.
"Jag mår bara skit sen" skrek jag för att överrösta den höga musiken.
Jonte drack en till klunk innan han slängde burken på marken. Jag skakade bara på huvudet åt honom.

Istället drog jag med honom längre ner mot stranden där de flesta stod och dansade.
"Jag suger på att dansa!" ropade han.
Fnissande skakade jag på huvudet.
"Det tror jag inte!" svarade jag och började röra mig i takt med musiken.
När jag varit yngre hade jag gått på dansskola, men i sjuan hade jag slutat. Några av stegen fanns fortfarande kvar, och Jonte var inte alls särskilt dålig på att dansa, han var superbra! Proffs! Hur mycket bättre än mig som helst! Det syntes verkligen att han hade gjort det förr.

Efter någon timme blev jag väldigt kissnödig av allt cider jag druckit, så jag frågade Jonte ifall det fanns någon toalett. Han pekade mot ett grått bås som stod lite längre bort.
"Klarar du dig?" frågade han.
"Jadå" skrattade jag.
Med snabba steg gick jag bort till toaletten i ryckte upp dörren. Men lika snabbt stängde jag den och backade chockat bort. Strax efter kom killen och tjejen ut och blängde irriterat på mig, som om det var mitt fel att de inte låst.

På toaletten luktade det sprit och jag skyndade att kissa. När jag kom ut igen kändes det bra att andas in det friska luften. När jag gick tillbaka till de andra såg jag kille och tjejen från toaletten. Istället för att hångla på toaletten stod de en bit bort på stranden. Snabbt vände jag bort blicken och kollade mot de andra personerna för att få syn på Jonte. De hade ställt sig i en ring och jag ställde mig på tå för att kunna se vad det var de kollade på. Det jag såg var något jag aldrig trodde att jag skulle se och genast ångrade jag mig att jag följt med på festen.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Tack så himla mycket för 300+ läsningar! Så glad för att det går uppåt :))