Kan jag älska dig?

Kapitel 32 - THE END

(Sommaren nästa år)

Han kramade mina händer hårt där vi stod i vattenbrynet när solen nådde horisonten och fortsatte sin vandring nedåt. Jag log mot honom.
"Minns du första gången vi sa att vi älskar varandra?" frågade jag.
"Såklart jag minns" svarade Jonte. "Det kommer jag aldrig glömma. Det var här på stranden."
Jag nickade och förde ihop våra läppar i en passionerad kyss.

"Minns du första gången vi sågs, då?" frågade Jonte med ett leende.
"Klart gör" sa jag. Det kommer jag heller aldrig glömma. Det var här också. Stranden är som en speciellt plats för oss. Den där dagen var den underbaraste människan som kom och hjälpte mig när jag var som ledsnast." Jag drog med handen runt hans nacke innan jag flätade ihop våra händer igen.
"Första gången jag såg sig visste jag att vi var som pusselbitar" sa Jonte leendes. "Men jag visste inte om du kände likadant, som jag."
"Jag tyckte du var skitsnygg." Jag skrattade. "Jag ville lära känna dig mer och trodde det var något mellan oss, men när vi var på den där festen så blev jag förkrossad." Jag fnissade till lätt innan jag åter bara log. "Men sedan blev vi tillsammans. Även efter när Sophie sabbade för oss den andra gången. Vilken tur att hon har flyttat nu."

En ensam tår rullade ner för Jontes kind, vilket ledde till att mina ögon också blev fyllda av tårar. Varför vi grät visste jag inte. Kanske att vi bara fick ha varandra.
Han strök mig över kinden och lät handen gå ner via halsen till till min krage på min vita blus och rättade till den. "Vad som än händer måste vi vara med varandra" sa han. "Nu har vi ju lyckats ett tag men vi vet inte när nästa problem kommer igen. Vi måste lita på varandra."
Jag nickade och drog handen genom hans lena hår.

Jonte fiskade upp ett armband ur hans shortsficka. Det var en silvrig kedja med ett silvrigt forever-märke som han knäppte runt min handled. Mina tårar började rinna ännu mer och jag kunde se att Jonte även bar ett armband. Det var svart av läder men samma märke hängde i.
"Detta kommer föra oss samman" sa Jonte med blanka ögon.
"Jag kommer bära det varje dag" sa jag med ett leende mitt bland alla tårar.
"Jag älskar dig."
"Jag älskar dig."

THE END

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Slut... snyft...

Ja, det här var sista kapitlet i boken! Men det kommer en ny, jag hoppas ni vill läsa den!

Skulle bli jätteglad om ni vill kommentera vad ni tycker om boken, om det blivit som ni trott osv ;)

Jag vill tacka just dig för att du har läst den här boken. En kommentar om att boken är bra eller att jag är duktig gör liksom hela min dag!!! Jag blir superglad!!! Så tack igen, ni är verkligen bäst! :))

Trodde aldrig att det skulle bli såhär många läsningar som det blivit, i början vågade jag knappast önska 1k. Trodde liksom aldrig att det skulle bli över 4,5k, som det är just nu! Tack, tack taaack!!!

Min nya bok heter 5 år och 61 dagar och jag skulle bli superglad om du ville läsa den! Bläddra så kan du läsa prologen ;)

Tack, igen<33