vänskap eller kärlek?

Kapitel 2

Några dagar senare satt jag och Ellen på flyget ner till Spanien. Vi var redo för cirka tio veckors semester, helt för oss själva.
Mamma och pappa hade låtit mig åka, förmodligen för att de var trötta på att jag alltid la mig i om mammas alkoholism och var glada över att slippa det under sommaren. De protesterade knappt när jag framförde förslaget. Men men, nu skulle jag släppa alla jobbiga tankar om familjen. Jag och Ellen skulle fokusera på att ha kul och verkligen njuta av den här sommaren. Jag var så lycklig och glad, så spänd och förväntansfull.

Väl framme i Spanien, när vi hade hämtat vårt bagage och tagit oss ut ur själva flygplatsen så tog vi buss efter buss till staden där lägenheten låg. Ellen visste exakt vilka bussar vi skulle ta och vilken hållplats vi skulle gå av på, på grund av att hon och hennes familj alltid åkte hit på höstloven och julloven ända sedan Ellen var liten. Dessutom kunde Ellen spanska vilket gjorde det betydligt lättare att ta sig fram och förstå skyltar och vägbeskrivningar.
Till slut kom vi fram till lägenhetsbyggnaden. Det var ett vitt, högt hus med små balkonger vid varje fönster på framsidan. De flesta hade dekorerat sina balkonger med fina, färgglada blommor. Solen stekte och det var betydligt varmare än i Sverige.

Lägenheten var lagom stor. Det fanns två sovrum, ett kök, ett badrum, ett vardagsrum och en hall. Alla väggar var vita och det var trägolv med en mörkbrun nyans. Inredningen skiftade i mörkgrå och vit medan gardiner och kuddar var mörklila. Det var fint och prydligt. Det fanns inte en enda sak som stod på fel plats och det var städat och fint. Dock var det vad jag hade förväntat mig. Ellens familj var alltid noga med att ha det städat och de var väldigt måna om stil och ordning och reda. Jag var likadan, men mina föräldrar var raka motsatsen och därför pågick det en ständig konflikt mellan oss tre om hur det skulle se ut hemma. Jag gick ofta runt och städade, men sedan gick det bara några timmar och allt var stökigt igen.

Först framåt kvällen hade vi packat upp allting och gjort oss hemmastadda i lägenheten. Vi bestämde oss för att ta en joggingtur för att kolla omgivningen. Vi var snabbt ombytta till träningstights och sport-bh.
Ellen ledde vägen och visade mig de viktigaste ställena att känna till. Vi joggade först ner till stranden, sedan till shoppinggatan, till mataffären och till sist joggade vi en bit på strandpromenaden.
Eftersom vi hade sprungit ganska långt så var vi trötta och satte oss därför på en bänk på strandpromenaden. Vi blickade ut över havet. Det var så fint.
"Jag är jättetörstig, det finns sånhär matvagnar en bit bort som säljer frukt och juicer, ska jag gå och köpa det?" frågade Ellen.
"Ja! Det låter gott" svarade jag glatt. Ellen nickade och reste sig.

Ellen joggade iväg medan jag satt kvar på bänken. Jag passade på att sätta upp mitt blonda, långa hår i en tofs. Mitt hår var självlockigt och jag visste att det var många som var avundsjuka på det, men själv hatade jag det. Jag gillade inte alls hur jag såg ut när mitt hår var naturligt och därför plattade jag det varje morgon, i alla fall när jag skulle träffa andra.

Efter säkert tio minuter började jag oroa mig en aning över Ellen. Det var inte så mycket folk ute så det kunde omöjligt vara en lång kö och Ellen sa att det inte var långt till matvagnen så det kändes konstigt att det tog mer än tio minuter.
Till slut bestämde jag mig för att gå dit och se till att hon var okej. Jag gick mot det hållet Ellen hade gått och efter bara någon minut såg jag matvagnarna hon pratade om. Jag såg även Ellen. Hon stod där med två juicer i handen och pratade med en kille. Jag flinade och stannade. Hon var verkligen en killmagnet, alla killar ville ha henne. Och det förstod jag, hon var ju världens finaste på både utsidan och insidan. Hon hade långt, svart hår, blåa ögon och ett stort leende. Och utöver det var hon snäll, rolig och omtänksam.
Jag såg att hon skrattade gång på gång och var glad i killens sällskap så jag ville inte störa dem. Det enda jag såg av killen var hans ryggtavla. Han hade svart hår, men jag kunde inte se hur frisyren såg ut framifrån. Han hade shorts och t-shirt så jag såg att han var väldigt brun. Förmodligen var han spanjor eller så hade han stekt i flera dagar.
Jag log för mig själv innan jag började gå tillbaka till bänken för att vänta på Ellen.

Tio minuter senare kom Ellen tillbaka. Ett stort leende var fastklistrat på hennes läppar. Hon nästan skuttade fram av ren glädje. Jag skrattade och log, det gjorde mig glad att se henne glad.
Utan att säga något gav Ellen mig en av plastmuggarna med juice i. Hon satte sig ner på bänken och jag kunde se på henne att hon snart skulle explodera om jag inte bad henne att berätta.
"Berätta!" sa jag. Ellen bet sig i läppen och blev genast röd i ansiktet.
"Jag träffade en kille därborta, han var så snäll och gullig och snygg! Vi bytte nummer och han sa att han vill träffa mig igen!" utbrast Ellen glatt. Jag skrattade och nickade.

•••
Ni får ett kapitel till bara för att få i gång boken på riktigt. Vad tycker ni om boken än så länge?
Idag skulle jag verkligen behöva lite pepp..
Puss & kram <3