vänskap eller kärlek?

Kapitel 20

Dagarna gick. Ellen träffade Marcus hela tiden medan jag satt hemma själv. Jag mådde så dåligt. Dels för att jag ljög för Ellen och såg på när Marcus ljög för henne, men dels för att jag var svartsjuk på henne. Jag ville också träffa Marcus. Jag ville vara den han bjöd ut på dejt, den han kramade och kysste, den han skickade gulliga sms till. Mitt humör var så dåligt att jag inte ens ville träffa Andy. Han hade frågat ett par gånger men jag hade kommit på någon bortförklaring varje gång. Egentligen skulle jag nog mått bättre av att ha träffat Andy och pratat ut med honom, men jag vågade inte. Jag visste att han inte tyckte att jag gjorde rätt som inte berättade om min och Marcus kyss innan allt detta, vad skulle han då tycka nu. Jag ville inte ens tänka tanken. Därför satt jag hemma i lägenheten i min ensamhet, dag in och dag ut.

Det var sen eftermiddag och Ellen hade precis kommit hem från Marcus. Jag stod och lagade mat medan hon duschade. Plötsligt ringde min mobil så jag skyndade mig bort till köksbordet där mobilen låg. Det var ett okänt nummer så jag tvekade länge på om jag skulle svara, men till slut gjorde jag det.
"Hallå?" sa jag tveksamt.
"Elvira?" sa en välkänd röst. Jag höjde på ögonbrynen.
"Marcus?" utbrast jag, dock inte för högt eftersom jag inte ville att Ellen skulle höra.
"Förlåt, men du måste komma hit" sa han. Jag kunde inte låta bli att känna av pirret i magen.
"Varför?" frågade jag, kallt, trots att jag ville brista ut i ett stort leende och skrika ja.
"Snälla" bad Marcus. Även om jag visste att det var fel så ville jag träffa honom. Jag ville veta vad han ville. Jag ville veta svaret på alla frågor han lämnade mig med utanför porten för några dagar sedan.
"Senare i så fall" mumlade jag, fortfarande tveksam på om jag verkligen skulle gå med på det eller inte.
"Tack" sa Marcus innan han la på.
Ännu en gång kom frågorna så fort han var borta. Hur hade han fått tag i mitt nummer? Varför ringde han mig? Varför ville han att jag skulle komma hem till honom? Vad skulle Ellen säga om hon fick reda på detta?

Senare den kvällen sa jag till Ellen att jag skulle träffa Andy. Ellen trodde på det. Hon satt i soffan och skulle ha en myskväll för sig själv. Hon log mot mig innan jag gick ut från lägenheten. Precis utanför suckade jag och lutade mig mot dörren. Vad gjorde jag? Jag skulle precis gå iväg för att träffa Ellens kille. Jag skulle svika min allra bästa vän som satt där inne i vår lägenhet, som hade lett mot mig och önskat mig en trevlig kväll. Min allra bästa vän som litade blint på mig och som inte hade förtjänat att behandlas som jag behandlade henne. Men, jag och Marcus skulle inte göra någonting. Jag skulle bara gå dit och se varför han ville att jag skulle komma.

Vägen hem till Marcus var inte så lång, men jag hann tänka en massa innan jag nådde hans ytterdörr. Jag hann tänka fram och tillbaka på om detta var en bra ide eller inte. Jag hann vända och gå tillbaka några meter ett par gånger för att sedan vända tillbaka. När jag stod där utanför ytterdörren hade jag kommit fram till att detta var ett dumt, men nödvändigt, val.

Dörren öppnades. Marcus stod i dörröppningen. Utan ett enda ord tog han ett kliv bakåt och släppt in mig. Jag stängde dörren efter mig innan min blick vändes mot Marcus. Vi tittade länge på varandra. Efter några långa sekunder tog Marcus ett kliv fram mot mig. Hans läppar kraschade mot mina och det kändes så bra, alldeles för bra.

Han drog sig ifrån mig, men stannade några få centimeter från mitt ansikte.
"Jag har saknat dig, jag kan inte var utan dig" viskade han. Jag skakade sakta på huvudet.
"Jag behöver dig" viskade han medan hans hand placerade en hårslinga bakom mitt öra. Hans blick flackade mellan mina ögon och mina läppar.
"Det är så fel" sa jag. Marcus nickade.
"Jag vet" mumlade han innan han vände sig om och gick in i lägenheten. Jag stod kvar i hallen och tvekade länge. Egentligen skulle jag inte gått in, men min kropp skrek efter närhet, mina läppar skrek efter kyssar och mitt hjärta skrek efter honom. Så jag tog av mig skorna och gick in i lägenheten.

Vi satt i soffan i hans lägenhet i evigheter. Vi pratade om allt mellan himmel och jord, vi kysstes, vi kramades. Vi gjorde allt vi inte fick göra. Men det kändes så bra. Jag gillade verkligen den där killen.

•••
Förlåt såååå mycket att jag inte har uppdaterat på evigheter!!! Men jag har verkligen inte haft tid. Dessutom har jag inte så mycket motivation att skriva fler kapitel på denna bok... Vill ni att jag fortsätter? Kommentera i så fall!! Jag skulle uppskatta om så många som möjligt svarar så jag vet hur jag ska göra!!
Puss & kram <3