vänskap eller kärlek?

Kapitel 23

Morgonen därpå satt jag och Ellen och åt frukost i köket.
"Vi ska festa ikväll" sa Ellen plötsligt. Jag skrattade och skakade på huvudet.
"Nja, jag är inte så sugen på det" sa jag tveksamt.
"Jo, du måste släppa loss lite! Du har varit deppad för länge nu" protesterade Ellen. Hon tittade på mig med en menande blick och jag kunde inte annat än att gå med på det.
"Okej då" muttrade jag och himlade med ögonen. Ellen flinade och blinkade mot mig.
"Att jag alltid får som jag vill" mumlade Ellen med en skämtsam röst. Jag skrattade och skakade på huvudet.

Klockan började närma sig tio och jag och Ellen var precis klara med smink och klädsel inför kvällen.
"Ska vi dra?" frågade Ellen och började gå ut i hallen utan att ens vänta på mitt svar. Jag skrattade lätt och följde med henne ut i hallen.
"Let's get drunk" ropade jag på skämt. Ellen nickade skrattandes.
"Absolut" sa hon.
Precis innan vi gick ut från lägenheten så la Ellen händerna på mina axlar. Hon granskade mig från topp till tå innan hon vände upp blicken mot mig.
"Jävlar vad snygg du är" sa hon. Jag skrattade.
"Men detsamma, hottie" sa jag och svepte min blick över henne.

"Juste, Marcus kommer också, men det är väl okej?" sa Ellen efter att ha kollat sin mobil medan vi var på väg mot nattklubben som vi skulle till. Jag stelnade till av hennes ord. Med ett falskt leende på läpparna nickade jag sakta, medan jag svalde hårt för mig själv. Jag hade ignorerat Marcus sms igår och jag ville verkligen inte träffa honom. Det vi två hade behövde ta slut. Jag hatade att det var så, men det fanns inget att göra åt det. Dock var jag rädd för att om jag träffade Marcus kanske jag skulle falla tillbaka. Kanske skulle de där känslorna, pirret i magen, leendet på läpparna, komma tillbaka om jag såg honom. Kanske skulle jag inse att jag inte kunde släppa honom, trots att det vi hade var fel. Och just därför ville jag inte träffa honom. Jag ville inte utmana min och Ellens vänskap. Jag ville inte hamna i bråk med henne över en kille. Jag ville inte vara den som förstör deras förhållande.

Väl framme vid ingången till nattklubben stod Marcus. Han sken upp i ett leende när han såg oss. Jag kunde inte låta bli att le. Tills jag insåg att det inte var mig han log mot, såklart. Eller gjorde han det? Jag skakade av mig tankarna. Så många gånger hade jag sagt åt mig själv att sluta tänka på Marcus, men det var som att det inte gick in i min hjärna, jag ville inte lyssna.
"Tja, finisar" sa Marcus mjukt när vi kom fram. Ellen slängde sig i hans famn och kysste honom passionerat. Jag stod bredvid och bet mig i läppen. Min blick studerade dem två. Marcus var sjukt obekväm i hela situationen, det såg jag.

När de hade kyssts klart vände han mot mig och log.
"Mår du bättre?" frågade han. Jag log svagt och nickade.
Ellen hängde och klängde på Marcus på väg in till klubben. Jag gick en bit bakom dem. Mitt leende hade sjunkit till marken. Kroppen var fylld av ångest över att jag hade följt med. Allt skulle varit så mycket enklare om jag stannade hemma istället.

Vi gick direkt till baren allihopa och beställde varsin drink.
"Jaha, vad har ni gjort idag?" frågade Marcus. Det var en otrolig stel stämning och jag ville bara sjunka genom marken.
"Ingenting, bara chillat" svarade Ellen medan hon blickade ut över dansgolvet.
Jag vände försiktigt blicken mot Marcus, vars blick redan låg på mig. Han tittade på mig med en fundersam blick. Jag vände snabbt bort huvudet.
Det kom ett gäng med killar mot oss tre och jag insåg rätt så snabbt att det var killarna från festen hos Marcus kompis. Jag blev aningen lättad eftersom det var en så tryckt stämning och den skulle förmodligen bli bättre om killarna kom hit.
"Tja!" utbrast en av killarna. Marcus brast ut i ett stort leende och reste sig upp. Han gav dem varsin brohug. Killarna gick sedan fram till mig och Ellen och gav oss varsin kram.

En konversation drog igång och den stela stämningen försvann.
"Asså jag vill dansa nu, någon?" sa en av killarna plötsligt, mitt i konversationen, med blicken flackandes mellan mig och Ellen. Han lät otålig och jag såg på honom att det kröp i benen på honom. Jag skrattade till lite löst.
"Nja, jag är inte så sugen på att dansa" sa jag och log snett. Killen putade med underläppen.
Ellen stod bredvid Marcus. Jag såg att hon gav honom en frågande blick och han nickade mot henne.
"Jag dansar med dig" sa Ellen. Killen log stort och nickade glatt.
"Men rör du henne, dör du" sa Marcus varnande. Han lyfte ett finger mot killen. Alla förstod att det var på skämt och skrattade, men jag tyckte inte att det var lika kul. Jag tyckte att det var en riktigt dum kommentar av honom, med tanke på vad han gjorde bakom Ellens rygg. Men jag var ju inte bättre själv.

Så fort Ellen hade försvunnit ut på dansgolvet gick jag iväg från de andra utan att ens ägna en blick åt någon av dem. Jag var irriterad, både på mig och på Marcus. Gång på gång blev jag påmind om hur fel jag och Marcus gjorde och trots det kunde jag inte släppa honom. Tårarna satt i halsen och jag skyndade mig ut från klubben.

Jag stannade utanför på gatan, en bit ifrån alla ungdomar som stod i kö till ingången. Skakandes på huvudet tittade jag upp mot himlen och blinkade snabbt för att få bort tårarna.

•••
Sorry för dålig uppdatering.. Glöm inte att kommentera vad ni tycker!!
Puss & kram <3