vänskap eller kärlek?

Kapitel 28

Jag och Marcus somnade skedandes i hans säng den natten. Det var egentligen inte meningen att jag skulle sova över, men så blev det. Morgonen därpå vaknade jag och möttes direkt av Marcus vackra ansikte. Han sov fridfullt och jag kunde höra hans djupa andetag. Ett leende intog plats på mina läppar. Sakta flyttade jag mitt finger mot hans ansikte. Jag drog fingret längs hans kindben. Strök det försiktigt över hans läppar. Rättade till hans hår som hade fallit över hans stängda ögon. Men plötsligt slog Marcus upp ögonen. Jag ryckte till av förvåning och drog hastigt bort mitt finger. Marcus flinade nöjt. Han böjde sig över mig och kysste mig mjukt. Kyssen övergick till hångel och allt kändes så bra. För bra.

Marcus mobil började ringa och vi drog oss ifrån varandra. Med en suck vände han huvudet mot sängbordet där hans mobil låg. Han läste namnet på skärmen innan han suckade igen. Utan att ta upp mobilen, eller ens avböja samtalet så flyttade han tillbaka ansiktet mot mig. Han kysste mig mjukt.
"Vem var det?" frågade jag efter kyssen. Marcus var tyst ett tag. Han bet sig i läppen och suckade.
"Ellen" svarade han. Jag stängde ögonen och suckade. Vad höll vi på med?
"Svara" sa jag till slut. Marcus tittade förvirrat på mig.
"Nej, jag är med dig nu" sa han.
"Det spelar ingen roll, svara och säg att vi tre ska träffas. Vi ska berätta om oss, idag" sa jag bestämt. Marcus suckade.

Mobilen slutade precis att ringa. Nu var det min tur att sucka.
"Vi ska berätta för henne" viskade Marcus. Han närmade sig mig igen. Försiktigt lämnade han små fjäderlätta kyssar i mitt ansikte och ner på halsen. Jag fnittrade.
"Idag" mumlade jag.
"Idag, jag lovar" mumlade Marcus tillbaka.

Vi låg kvar i sängen i en kvart och bara pratade och kysstes. Jag älskade sådana stunder med Marcus. Allt kändes så naturligt. Att bara kunna ligga där i sängen, se varandra i ögonen och prata om allt mellan himmel och jord. Det fanns ingen annan jag kunde göra det med. Jag älskade honom verkligen.

Till slut bestämde vi oss för att gå upp och göra frukost. Eftersom vi hade somnat av misstag så hade vi redan kläder på oss när vi gick upp. Jag gick fram till spegeln för att fixa till mig lite medan Marcus satte sig på sängen med sin mobil i handen. Efter några minuter harklade sig Marcus. Jag vände mig om och såg hans panikfyllda ögon.
"Ellen är här vilken sekund som helst" utbrast Marcus. Paniken steg inom mig och allting blev kaos inom mig.
"Varför?" utbrast jag.
"Hon lämnade ett meddelande och sa att hon var på väg hem min mig för att hon behövde prata med mig" svarade Marcus stressigt. Jag plockade snabbt ihop mina saker och vi båda sprang ut i hallen. Precis innan jag hann ta på mig skorna så knackade det på dörren. Jag mötte Marcus blick och vi båda greps av ännu mer panik. Utan någon vidare tanke öppnade jag dörren till garderoben som stod i hans hall. Jag krånglade mig in bland skor och ytterkläder sol redan befann sig i garderoben. Marcus stängde dörren efter mig.

Några sekunder därpå hörde jag hur dörren öppnades.
"Hej, älskling. Förlåt att jag bara kom, men jag måste verkligen prata. Jag var på dåligt humör igår och det gick ut över dig, jag vill inte att..." började Ellen, men hennes röst sjönk. Jag mådde så dåligt av att höra hennes ord. Hon gillade verkligen Marcus. Det bästa vore om jag bara hade klivit ur garderoben och jag och Marcus hade berättat allting.

Det var tyst ett bra tag och jag undrade verkligen vad som pågick.
"Ellen, jag kan förklara.." började Marcus panikartat. Jag spärrade upp ögonen. Hur fick hon reda på det? Hade hon fått reda på det? Sedan insåg jag det. Mina skor. Mina skor stod kvar i hallen och hon hade sett dem.
"Fyfan för er. Jag visste att det var någonting som inte stämde, men detta? Ni har gått så långt över gränsen. Hälsa Elvira att hon inte är välkommen hem" utbrast Ellen skrikandes och gråtandes.

•••
D r a m a !!!
Och ännu mer drama kommer det bli.. är ni taggade?? Hur tror ni det slutar, vänskap eller kärlek? Kommentera vad ni tycker om boken!!!
Puss & kram <3