vänskap eller kärlek?

Kapitel 14

Några dagar senare hade allt lugnat ner sig en aning. Jag och Marcus hade inte träffats och Ellen hade inte frågat mer om den stela stämningen i hallen.
Ellen hade bestämt att hon, jag och Marcus skulle ha en dag på stranden, men jag var inte riktigt sugen på att vara själv med dem två så jag bad Andy att följa med, vilket han ville.
Klockan elva var jag och Ellen framme vid stranden. Vi la ut våra handdukar i väntan på Andy och Marcus.

Marcus kom först. Han gick direkt fram till Ellen och hon reste sig glatt. Jag studerade dem noggrant. Ellen lyfte huvudet och skulle precis kyssa honom när han vek undan huvudet och kramade henne. Förvånat höjde jag på ögonbrynen, men jag hann inte fundera mycket mer innan Andy kom fram till mig. Jag slet blicken från Ellen och Marcus. Ett leende spred sig på mina läppar.
"Hej" sa jag.
"Hej" svarade han och vi kramades.

Ellen och Marcus hade släppt från sin kram så Andy gick fram till dem. Han kramade Ellen lite löst och tog sedan Marcus i hand. Andy var så mogen och artig, till skillnad från Marcus. Marcus hade inte ens kollat på mig, dock ville jag inte att Marcus skulle hälsa på mig, men det var av princip. Men han verkade ju inte ens bry sig, så varför skulle jag bry mig?

Vi la oss ner på våra handdukar och solade ett tag. En konversation om skillnaden mellan Sverige och Spanien drog igång snabbt och pågick i evigheter. Efter mängder med sidospår var konversationens ämne plötsligt om vilken djurart som var sötast, fråga mig inte hur.
Solen brände på våra kroppar och jag älskade det, men även jag behövde svalka mig.
"Vi badar!" sa Ellen och var först uppe på fötter. Vi andra reste oss också upp och följde med henne ner i vattnet.

Till en början gick vi bara i lugnt och försiktigt och simmade några få simtag då och då, men det gick snabbt överstyr. Jag visste inte riktigt vem som började, men någon började kasta sjögräs och det tog inte långt tid innan alla kastade sjögräs på alla. Självklart passade jag på att ta ut min ilska på Marcus genom att slänga mest sjögräs på honom och mosa in det i hans hår. Han blev lika sur varje gång och försökte ge igen, men lyckades aldrig.
Men efter ett antal misslyckanden så lyckades han. Han hade näven full med sjögräs och kastade den med full kraft rakt i mitt ansikte. Det gjorde både ont och var äckligt så jag skrek till. Irriterat torkade jag bort kladdet från ögonen så att jag kunde se. Några meter framför mig i vattnet stod Marcus och vek sig av skratt. Ellen stod bredvid och skrattade hon också. Jag svalde hårt och bet mig i tungan för att inte hoppa på Marcus. Att kasta så hårt och dessutom rakt i ansiktet var verkligen inte okej.
Jag vände mig åt sidan och såg att Andy var på väg mot mig. Medan han tog sig fram till mig så böjde jag mig ner i vattnet och sköljde ansiktet för att få bort det äckliga, slemmiga sjögräset.
När jag reste mig upp stod Andy framför mig. Marcus och Ellen skrattade fortfarande, men Andy hade inte skrattat alls. Han såg mest bekymrad och medlidande ut.
Jag sträckte ut min armar i en gest att han skulle krama mig och han förstod direkt och omfamnade mig. Jag lutade mig mot hans öra.
"Jag orkar inte med Marcus mer" muttrade jag.
"Jag förstår det" svarade Andy.

Vi stod där i vattnet och kramades i några sekunder. Jag kände mig så trygg i Andys famn. Jag stod med ryggen mot Marcus och Ellen men jag kunde höra att de hade slutat skratta.
"Han ger oss såna jävla mördarblickar asså" viskade Andy i mitt öra. Han skrattade.
"Krama mig hårdare då" sa jag med ett retsamt flin på mina läppar. Marcus skulle allt få smaka på sin egen medicin.
Andy gjorde som jag sa och det fick mig att le, för jag visste att det sved i Marcus ögon.
Till slut så släppte vi från kramen. Andy placerade sina händer på min midja och mötte min blick.
"Du skulle bara veta hur mycket han kollar på oss" sa Andy och skrattade. Jag log nöjt.
"Bra" svarade jag kort och enkelt.
"Du har sjögräs i håret, ska jag hjälpa dig att ta bort det?" frågade Andy efter att ha studerat mig ett tag. Jag nickade och log tacksamt.
Jag böjde ner huvudet och Andy hjälpte mig att få bort allt sjögräs ur mitt hår.

Det tog ett tag och när vi var klara så hade Ellen och Marcus redan gått in till stranden. Förmodligen hade Marcus tröttnat på att se mig och Andy tillsammans. Varför han blev sur förstod jag dock inte. Det var ju knappast så att han gillade mig, eller?
Som om Andy läste mina tankar sa han;
"Asså han gillar dig så jävla mycket, jag sa ju det!" när vi var påväg upp till handdukarna där Ellen och Marcus befann sig.
"Men sluta, det är inte sant" sa jag och himlade med ögonen.
Andy spärrade upp ögonen och skrockade.
"Du, han är helt förälskad i dig" sa Andy. Jag skrattade och skakade på huvudet.
"Nej" sa jag skrattandes.
Andy la handen på min midja och drog in mig i hans famn.
"Jo" viskade han. Jag log och vände upp blicken mot honom. Han flinade lurigt.
"Jag vill att du tittar på Marcus så fort vi släpper från kramen. Se på hur han kollar på oss. Se på hans enormt svartsjuka blick. Se på hans ansiktsuttryck som visar att han bara vill gråta. Se på sättet han avböjer Ellen. Se på sättet han ser på dig när du inte är nära mig. Se på den otrogna lilla fuckboyen och säg sedan till mig, medan du ser mig rakt i ögonen, att han inte gillar dig" mumlade Andy.
Vi släppte från kramen och jag vände blicken till Marcus. Så fort min blick mötte hans så slog han ner blicken i marken. Jag bet mig i läppen. Andy hade rätt om allt han sa om Marcus, men inte om att han gillade mig. Jag ville inte tro på det så jag inbillade mig att han bara såg på mig så mycket och med en så bitter blick för att han var arg på mig och inte ville att jag skulle vara glad. Kanske var det sant.

•••
Triangeldramat börjar urarta sig lite smått.. eller vad säger ni?? Tror ni att Marcus gillar Elvira? Kommentera!!!
Puss & kram <3