vänskap eller kärlek?

Kapitel 12

Dagen efter middagen så skulle Marcus och Ellen träffas igen. Jag var verkligen inte sugen på att följa med så istället bestämde jag mig för att gå hem till Andy.

Jag ringde på ringklockan utanför hans lägenhet som låg på första våningen. Jag hade inte ringt honom innan och sagt att jag skulle komma och jag visste inte om han jobbade, men jag chansade. Som tur var så var han hemma. Dörren öppnades några sekunder efter att ringklockan hade tjutit inne i hans lägenhet. I dörröppningen stod Andy med hans rufsiga, långa, blonda hår. När han såg att det var jag så log han och släppte in mig. Han drog handen genom sitt hår så att det såg lite mer välvårdat ut.
Jag tänkte precis säga hej när Andy avbröt mig.
"Jävlar, vad Marcus gillar dig" utbrast han, helt spontant.
Jag blev förvånad av hans påstående. Mina ögonbryn höjdes frågandes. Andy skrattade medan jag tog av mig skorna och stängde dörren bakom mig.
"Vad snackar du om?" frågade jag med ett förvirrat skratt.
Andy gick in i lägenheten och jag följde efter. Vi satte oss i hans vardagsrum.
"Alltså, han är ju dökär i dig" sa Andy och flinade. Jag skakade på huvudet.
"Nej?" svarade jag. Andy nickade.
"Jo, såg du inte hans blickar och hans tonfall mot dig och hans sätt att se på dig?" förklarade Andy.
Jag skrattade.
"Men herregud" sa jag och himlade med ögonen. Andy hade verkligen helt fel. Jag visste att Marcus inte gillade mig.
"Det är sant, Elvira. Jag lovar" utbrast han. Jag skakade på huvudet.
"Jag vet hur killar fungerar asså, jag vet hur killar är när de gillar någon men inte vill erkänna det" sa Andy menande. Han hade väl rätt i det han sa, han visste säkert hur killar betedde sig, han var ju en kille, men han hade fel om att Marcus gillade mig.
"Han gillar Ellen" sa jag med en lika menande ton som honom.
"Nej, det gör han inte" sa Andy.
"De håller ju på och kyssas och kramas och fnittra som om de är totalt förälskade" kontrade jag.
"Ellen håller på att kyssas, kramas och fnittra, inte Marcus, han spelar bara med" förklarade Andy.
Jag svalde hårt och tänkte noga igenom det han hade sagt. Hade han rätt? Marcus kompis hade ju faktiskt sagt att Marcus inte gillade Ellen utan att han gillade någon annan. När jag själv tänkte efter så stämde det Andy sa, Marcus gillade nog inte Ellen på samma sätt som hon gillade honom. Men att han gillade mig istället, det trodde jag verkligen inte på. Han var ju dryg mot mig, varför skulle han gilla mig?
"Okej, jag håller med om det. Men han gillar inte mig" sa jag bestämt. Andy skrockade.
"Vi får väl se vem som har rätt" mumlade han.
"Du kommer inte ha rätt. Oavsett om Marcus gillar mig så tänker jag aldrig göra något med honom, jag gillar verkligen inte honom och dessutom skulle jag aldrig gå bakom ryggen på Ellen" försvarade jag mig. Andy nickade sakta.
"Jag hoppas att du håller dig ifrån honom för han verkar som en knepig kille" sa Andy. Jag nickade instämmande.

Jag och Andy pratade inte mer om Marcus den dagen. Istället så gick vi ner till stan och åt lunch på ett mysigt café. Efter lunchen så var Andy tvungen att jobba så jag gick hem. Ellen var redan hemma när jag kom hem. Hon satt framför den påslagna teven och tittade på något spanskt program. Jag slog mig ner bredvid henne med ett enkelt hej och hon svarade hej tillbaka. Jag vände blicken till teven och försökte hänga med i den otroligt snabba spanskan, men det gick inte. Jag kunde knappt någon spanska alls så det var egentligen inte någon ide att försöka.
Istället försökte jag fundera ut ett bra sätt att berätta för Ellen vad Andy hade sagt. Kanske inte den delen om att Marcus gillar mig, men i alla fall delen om att han inte gillar henne. Jag visste att hon skulle bli irriterad, men jag tog hellre den smällen än att behöva se henne helt förstörd senare när hon skulle inse att Marcus bara hade spelat på henne.

När programmet äntligen var slut så svalde jag hårt och vände mig mot Ellen.
"Jag var hos Andy idag" började jag tveksamt. Ellen vände sig mot mig och nickade leendes.
"Och vi pratade om middagen igår" fortsatte jag, lika tveksamt.
"Mhm" mumlade Ellen.
"Andy sa att han såg att Marcus inte gillade dig på samma sätt som du gillar honom" mumlade jag, lågt och nästan lite rädd.
"Men nu får du ju ge dig!" utbrast Ellen irriterat.
"Det är sant Ellen, jag är hemskt ledsen, men det är sant" sa jag bedjandes.
Ellen reste sig irriterat upp i soffan.
"Okej, jag vet det nu. Tack. Men jag väljer då att vara med Marcus i alla fall. Jag väljer att tro på honom. Det räcker nu, lägg dig inte i mer" sa Ellen på skarpen.
Jag suckade djupt. Ännu en gång hade jag förlorat argumentationen.

•••
Yeyyyy det funkar att klistra in text igen!!!!! Nu kan jag äntligen börja uppdatera igen!! I'm back! Har ni saknat mig? Jag har saknat er i alla fall!
Kommentera vad ni tycker om boken!!! Snart kommer det hända grejer (;
Puss & kram <3