vänskap eller kärlek?

Kapitel 17

När vi hade gått i, vad som kändes som evigheter, så kom vi fram till en sandstrand. Marcus ledde vägen ner på stranden. Den var helt tom, vilket kanske inte var så konstigt eftersom det var mitt i natten.
Vi satte oss ner i sanden, ganska långt ifrån varandra. Men det var väl bäst så.

Jag satte handen för pannan och suckade. Allting snurrade fortfarande. Marcus vände blicken mot mig och skrattade löst.
"Seriöst asså, hur mycket har du druckit?" utbrast han. Jag började skratta och slängde mig bakåt i sanden.
"Jävligt mycket" sluddrade jag mellan skratten.
Marcus skrattade och la sig ner han också.
Mitt skratt övergick till fnitter och jag började sluddra ord som jag inte ens själv förstod.
"Fan, jag trodde att du höll på att nyktra till" sa Marcus och himlade med ögonen när han hörde mig. Jag fortsatte fnittra.

"Jag vet vad som kan få dig att må bättre" sa Marcus lurigt. Han reste sig upp till fötter och sträckte ut handen mot mig. Jag reste mig tveksamt med hjälp av honom.
"Vadå?" frågade jag när vi stod upp.
"Bada" sa han med ett flin på läpparna. Innan jag ens han reagera så hade han slängt av sig sina byxor och sin tröja. Jag började skratta och gjorde sedan detsamma.
Sedan sprang vi skrikandes och skrattandes ut i vattnet klädda i endast underkläder.
Vi slängde oss i vattnet och badade länge. Jag hade inte haft såhär roligt på evigheter. Marcus fick mig att känna mig så bra. Dock anade jag att det var på grund av att jag var påverkad. Och jag förstod att Marcus också var påverkad eftersom han inte hade varit såhär avslappnad med mig ända sedan vi träffades för första gången. Han var inte sitt vanliga, dryga och arga jag, utan han var lättsam, rolig och omtänksam.

Efter en massa lek och stoj i vattnet så började jag frysa.
"Marcus!" ropade jag medan jag tittade mig omkring för att se var han var, men jag såg honom inte.
Förvirrat började jag fundera på hur påverkad jag egentligen var. Var han borta på riktigt?
Plötsligt dök han upp precis framför mig. Jag hoppade till av rädsla. Marcus bara skrattade hysteriskt och hans underbara skratt fick mig att skratta också.
Våra blickar fästes vid varandra och båda slutade skratta. Det var som att jag i den sekunden blev helt klar i huvudet. Men trots det så lät jag det hända. Jag lät Marcus närma sig mig. Jag lät hans läppar krascha mot mina. Jag lät honom kyssa mig. Igen. Men det kändes så bra. Hans beröringar gav mig rysningar i hela kroppen.

Vi drog oss sakta ifrån kyssen, fast att det egentligen inte var vad vi ville. Både han och jag kände en dragningskraft mot varandra. Vi försökte att ignorera den, men det var svårt.
Utan att säga något begav vi oss upp mot stranden. Tystnaden var stel och ansträngd. Men jag förstod det. Vi hade gjort något förbjudet, igen.

Under tystnad klädde vi på oss och satte oss sedan ner i sanden igen. Ingen av oss ville gå hem, trots att det egentligen var precis det vi borde ha gjort.
Ännu en gång möttes våra blickar, men den här gången närmade vi oss inte varandra. Vi bara tittade på varandra. Vi såg in i varandras ögon. Vi såg rakt igenom varandra.

Men plötsligt så drog Marcus bort blicken.
"Fan" mumlade han och suckade.
Jag tittade frågandes på honom och försökte få honom att vända sig tillbaka mot mig, men han vägrade.
"Vadå?" frågade jag när jag insåg att han inte skulle vända tillbaka blicken mot mig.
"Jag låg med henne, jag låg med Ellen" mumlade han frustrerat.
Jag svarade inte eftersom jag inte riktigt förstod problemet. De var ju tillsammans, så det var väl inte så konstigt att de hade sex. Det konstiga var väl i så fall att han efter sexet gick iväg med mig, och kysste mig.
"Och det var inga känslor inblandade från min sida" nästintill viskade han.
Jag tog ett djupt andetag som övergick till en suck. Jag visste det. Jag visste att han skulle såra henne. Att han inte hade känslor för henne.
"Och det är inte ens henne jag vill ha" fortsatte Marcus lika lågt. Jag suckade igen. Sakta skakade jag på huvudet.
"Du måste berätta för henne" sa jag med en allvarlig ton.
"Jag kan inte, jag kan inte lämna henne nu. Jag har lovat min syster" utbrast Marcus frustrerat. Jag såg hur det tärde på honom. Han var så sårbar.
"Vadå lovat din syster?" frågade jag förvirrat.
Marcus svalde hårt. Han skakade på huvudet.
"Hon blev utnyttjad av sin kille. De var tillsammans och allt var bra, men så hade de sex och sedan lämnade han henne direkt efter. Han hade inga känslor för henne. Och jag såg hur förstörd hon var, i månader. Hon grät sig till sömns. Hon kände sig otillräcklig. Hon mådde så dåligt och jag var tvungen att finnas där för henne. Jag vill inte att någon tjej någonsin mår så dåligt, speciellt inte på grund av mig. Så jag lovade min syster och mig själv att aldrig, någonsin, spela på en tjej" berättade Marcus lågt. Hans röst var skär. Jag såg hur dåligt han mådde över det hela. Och det förstod jag.

•••
Förlååååt för dålig uppdatering men det har varit en hemsk vecka. Hoppas ni förstår.
Här har ni i alla fall ett kapitel. Och i nästa kapitel kommer ni få veta ännu mer om Marcus. Kanske ändras eran bild på honom? Vi får väl se (;
Kommentera vad ni tycker!!
Puss & kram <3