vänskap eller kärlek?

Kapitel 3

Dagarna rullade på. Jag och Ellen hade packat upp allt, storhandlat och gjort oss hemmastadda i lägenheten. Killen som Ellen hade bytt nummer med hade inte hört av sig till henne och jag såg på henne att det gjorde henne lite ledsen, men hon försökte dölja det.

"Ska vi dra på fest ikväll eller? Killen som jag träffade tipsade om en klubb här i närheten" sa Ellen medan hon stod och lagade mat och jag dukade bordet.
"Sure, vi måste ta och skaffa vänner så vi har några att hänga med på dagarna" svarade jag. Ellen skrattade och nickade instämmande.

Efter middagen gjorde vi oss iordning och begav oss sedan till klubben som killen hade tipsat om. Jag förstod självklart att Ellen bara ville dit för att träffa killen, men det var lugnt för mig. Kanske kunde jag också hitta någon kille.
Jag och Ellen gillade att festa, dock gjorde vi det inte så ofta och vi drack oss inte jättefulla. Men om det var bra klubbar här i Spanien så kunde det nog bli en hel del festande för oss den här sommaren.

Vi hittade klubben snabbt. Klockan var runt nio och det var redan fullt med ungdomar. Musiken dunkade och hördes flera gator bort.
Jag och Ellen blev insläppta av vakten så vi gick in. Vi var tvungna att tränga oss igenom folkmassan för att ta oss fram till baren. Vi beställde varsin drink. När vi hade fått dem så vände vi oss om och blickade ut över folkmassan. Alla dansade och hade kul.
Plötsligt kom det fram en kille till oss. Han granskade Ellen med sin blick och bet sig i läppen.
"¡Ay, ay, ay guapa! ¿Quieres bailar?" utbrast killen. Jag höjde frågandes på ögonbrynen eftersom jag inte förstod någonting.
"Sí, pero no sé bailar" svarade Ellen och skrattade. Killen flinade.
"Sí, creo que sí" svarade killen och sträckte ut handen. Ellen himlade med ögonen samtidigt som hon gav honom ett leende. Hon tog tag i hans hand och reste sig upp.
"Vi ska dansa" viskade hon till mig innan hon och killen försvann ut på dansgolvet. Jag hann inte ens svara, men flinade för mig själv när jag såg henne dansa med honom. Hon var som sagt verkligen en killmagnet. Även om jag inte förstod vad de sa så antog jag att han flörtade med henne, det lät i alla fall så på deras tonfall.

Jag satt ensam på barstolen i några minuter och sippade på min drink. Men en kille kom fram till mig och avbröt min egentid.
"¡Hola maravillosa!" utbrast han. Jag rynkade på pannan och gav honom ett snett leende.
"Sorry, I don't speak spanish" sa jag och vände mig om igen så att jag satt med huvudet vänt in mot baren. Killen satte sig ner på stolen bredvid mig. Jag flyttade blicken mot honom och höjde på ögonbrynen.
"I said, hi gorgeous" förklarade killen och log ett varmt leende. Jag smälte inombords. Jag förstod såklart att han bara sa så för att ragga upp mig, men jag tyckte ändå det var gulligt att han kallade mig underbar.
Mina kinder hettades upp och jag slog generat bort blicken. Men snabbt vände jag upp blicken igen. Hans svarta hår låg rufsigt på hans huvud. Han hade tydliga kindben och felfri hy. Hans leende var som gjort av guld och hans gröna ögon tindrade.
"Where are you from then?" frågade killen efter några långa sekunder.
"Sweden" svarade jag generat. Jag visste inte varför, men jag blev generad bara av att prata med honom.
"Lägg av, är du seriös?" utbrast killen. Förvånat började jag skratta och nicka.
"Du också?" frågade jag. Han nickade och skrattade.
"Det är så många svenskar här asså" sa killen.
"Bor du här?" frågade jag. Han nickade sakta.
"Jag pluggar här, men du då? Du måste vara nyinflyttad för jag känner till de flesta i den här staden" sa killen med ett litet, gulligt skratt. Jag log.
"Jag är bara här på semester" svarade jag. Killen nickade sakta.
Tystnaden la sig som ett tjockt lager mellan oss. Stämningen gick från så lättsam och härlig till stel och ansträngd.

"Vill du dansa?" frågade killen till slut för att bryta tystnaden. Jag skrattade till och skakade på huvudet. Killen tittade frågandes på mig.
"Jag kan inte dansa" förklarade jag mig. Killen fnös.
"Alla kan dansa" mumlade han och reste sig. Han tog tag i min hand och drog ut mig på dansgolvet innan jag ens hann protestera.
Vi började dansa och det var faktiskt riktigt roligt. Trots att jag inte kunde dansa, enligt mig själv, så hängde jag med i svängarna och dansade som om ingen såg på. Vi skrattade åt våra, otroligt dåliga, danssteg.
Stämningen var på topp. Han var riktigt härlig att umgås med. Jag ville aldrig att kvällen skulle ta slut.

•••
OBS!!! Översättningen till det som sägs på spanska och engelska finns i kommentarerna!!! Och bilden ska föreställa killen som Elvira träffade!
Kommentera vad ni tycker om boken än så länge!! Jag vill gärna höra!
Puss & kram <3