vänskap eller kärlek?

Kapitel 19

Jag stod kvar nedanför porten ett tag för att samla mig. Jag kunde inte förstå vad som nyss hade hänt. Marcus gillade mig. Det var mig han pratade om när vi satt där på stranden. Det var jag som var tjejen i hans drömmar. Tjejen som gjorde han frustrerad för att han inte kunde få mig. Han mådde så dåligt över Ellen för att han gillade mig. Lilla, lilla mig.

Efter flera minuter av stirrandes ut i tomma intet så gick jag sakta upp mot lägenheten. Jag tvekade vid varje steg jag tog. Skulle jag verkligen gå upp till Ellen? Skulle jag klara av att ljuga för henne? Eller skulle jag berätta sanningen? Min hjärna gick på högvarv, men trots det fick jag inga klara svar.

Jag svalde hårt innan jag öppnade dörren in till lägenheten. Jag hörde att teven var på så jag antog att Ellen satt i vardagsrummet. Men så fort jag stängde dörren så stängdes teven av och jag hörde fotsteg mot hallen. Jag försökte samla mig så gott det gick.
"Hej" sa Ellen glatt när hon kom ut i hallen.
"Hej" svarade jag, utan att vända blicken mot henne.
"Vet du vad som hände ikväll?" sa Ellen. Jag hörde att hon snart skulle spricka av glädje. Försiktigt vände jag upp blicken mot henne.
"Jag och Marcus gjorde det" sa hon, nästan lite blygsamt, men jag kunde se hur hennes glädje strålande igenom.
Jag log, fejkat. Jag visste ju att det hade legat.
"Det kändes så bra, och jag tror att han kände detsamma. Dock så försvann han iväg direkt efter så vi hann inte prata eller något" sa Ellen och blev genast lite mer fundersam och bekymrad.
Jag nickade sakta och fortsatte le med mitt fejkade leende. Det gjorde så ont inom mig. Jag visste sanningen, men jag kunde inte säga den till Ellen. Jag visste att Marcus inte tyckte om henne på det sättet och att han tyckte att det var ett misstag att det hade sex. Men Ellen skulle bli helt förstörd om hon fick veta. Men hon skulle också bli förstörd om hon fick veta senare att jag har vetat om det hela tiden. Jag hade satt mig själv i en förjävlig situation och jag hade ingen aning om hur jag skulle ta mig ur den.

"Har du badat? Ditt hår är lockigt" sa Ellen frågandes. Jag slängde en blick ner mitt mitt hår som hängde över axeln.
"Jag fick duscha hos den där killen eftersom jag hade spytt och behövde fräscha upp mig" mumlade jag lågt. Ellen nickade sakta.
"Är du okej? Du ser inte ut att må så bra" sa Ellen oroligt efter att ha studerat mitt ansikte, mina rörelser och min röst.
"Nä, jag mår inte så bra. Det blev lite för mycket alkohol ikväll så jag ska nog gå och lägga mig, vi kan prata mer imorgon" sa jag. Jag ljög. Eller det var i och för sig sant att jag inte mådde så bra, men inte på grund av alkoholen, den kändes ingenting längre, utan på grund av att jag hade gått bakom ryggen på min allra bästa vän.
Ellen nickade förstående. Hon gav mig en kram innan och trippade iväg till sitt rum. Jag följde henne med blicken. Hon var så glad. Jag ville inte förstöra det för henne. Och det var det jag skyllde på. Att jag inte ville förstöra hennes lycka, när jag egentligen visste att anledningen till att jag inte berättade för henne var att jag var rädd och jag skämdes.

Med en suck gick jag in i köket. Jag tog fram ett glas och fyllde det med vatten innan jag drack upp hela i ett enda svep. Sedan ställde jag ner glaset i diskhon och placerade mina händer på diskbänken. Jag blickade ner i bänken och började sakta skaka på huvudet.
"Vad har jag gjort?" viskade jag besviket.

Jag kunde inte sova den kvällen. Allt jag tänkte på var Marcus och Ellen. Jag tänkte på allt jag och Marcus hade gjort och sagt under de senaste timmarna och jag tänkte på hur Ellen skulle reagera. Jag visste att vi hade gjort fel och att Ellen skulle bli besviken. Jag ville göra allt rätt igen, men det gick inte. Allt var förstört. Och det som inte redan var förstört skulle helt klart bli det när Ellen fick reda på allt.

•••
Kommentera gärna vad ni tycker!!
Puss & kram <3