Fucked Up Life

• Kapitel 13 •

Aidens perspektiv

Där går hon, i en vit lång dress, håret uppsatt och med en slöja hängandes efter henne där hon skrider fram. Våra vänner, familj och bekanta står upp och kollar på henne när hon sakta går uppför den rostäckta gången upp till mig. Bredvid mig står Matt och Keith och efter Evelyn går Cassidy. Ett leende är placerat på mina läppar och jag blir alldeles tagen av hur fantastiskt vacker hon är. Min Evelyn. Som snart ändrar efternamn till Turner. Evelyn Turner. Det låter underbart.

På raden längst fram sitter min syster, Evelyns bror och mamma. Alla med tårar i ögonen. Allt är perfekt. Alla är här som ska det. Och det är tryggt. Och nu ska jag göra det jag längtat så enorm att få göra. Jag ska få göra henne till min för evigt. Min fantastiska tjej och snart min fru. Kan inte bli bättre.

Evelyn ställer sig bredvid framför mig och jag trär sakta över hennes slöja framför ansiktet. Matt kommer fram med ringarna och vi svär våra löften. Jag kollar in i de mörkbruna ögonen som glittrar av glädje. Jag trär sakta på ringen på hennes finger men kollar upp och ser blåmärken på hennes kropp. I ansiktet, halsen och armarna. Hennes klänning är itu sliten med hål. Ev kollar upp mot mig och hennes smink har runnit nerför hennes kinder. Hennes fina alldeles perfekta smink är nu överallt i hennes ansikte. Vad är det som händer?

- Why did you do this to me? Snyftar Evelyn och jag kollar förvirrat omkring och märker hur alla i salen ligger livlösa på marken. Jag tappar andan. Vad i hela friden är det som händer?

- I thought you would save me. Snyftar hon igen och jag får inte fram några ord även om jag skulle vilja säga en miljon saker. Det är som om jag inte lärt mig prata.

- You killed them. Gråter hon och sakta börjar en röd fläck bildas på hennes vänstra sida, precis vid hjärtat. Det röda, som antagligen är blod sprider sig ut över den fina klänningen och hon lägger bedrövat händerna på såret.

- You killed me. Säger hon, och först nu får jag tillbaka talförmågan.

- What did I do?! Säger jag frustrerat och sträcker mig mot mig men hon backar från mig, som om hon skulle vara rädd för mig.

- It's your fault. It's your fault. It's your fault. Hon upprepar det flera gånger om. Tillslut stänger jag av och lägger händerna för öronen. Jag vill inte höra. Vad är det jag gjort?

Innan jag hinner göra något faller Evelyn till golvet och en stor pöl av blod sprider sig runt om henne. Jag faller ner på knä och hör en skrattande röst bakom mig vilket får mig att vända mig om. Där ser jag Austin gåendes och klappar händerna.

- I win. Säger han med ett skratt och höjer upp händerna.

I ett ryck vaknar jag och ser mig omkring. Det var bara en dröm.

>>>>>>>

Med en duns trycker jag upp Matt mot väggen och jag håller ett hårt grepp om hans krage. Han rör inte en min och hans mun är i ett streck.

- What the fuck did you said to me you little pig?! Skriker jag i hans ansikte och Keith försöker dra mig ifrån honom men jag bara ruskar på mig och han backar ifrån mig.

- I said that it's your fault and if Evelyn die, everything is going to be on you. Säger han återigen vilket får mig att slå honom rakt på näsan så att han stönar av smärta och ett jack bildar sig där blod sipprar ut.

- How could I predict that this would happen? How?! Skriker jag och han suckar. Han skakar på huvudet.

- You should have protected her. I know you weren't the one for her. She would have a lovely life with me if you didn't have come back! She's blind and can't see how bad you are for her! Säger han och höjer rösten mot mig. Jag slår honom igen, på hans kind som också lämnar ett jack som det sipprar ut blod från.

- I'm not in the mood to argue with you, she loves me and she will never love you the way she loves me. Haven't you understand that yet? It's sad that you think she can love you. Hånskrattar jag och jag ser hur hans ögon blir röda. Tänker den där lilla mesen börja gråta?

- You don't know that, one day, she might understand that you're just a badboy who only care about himself. Säger han lågt och jag släpper ner honom. Jag förblir tyst. Jag bryr mig om henne, klart jag gör. Mer än något annat i den här världen. Men jag kanske är för dålig för henne. Hon förtjänar någon som lägger ner all sin tid på henne, inte någon som lämnar henne i ett år i taken om att han är död. Är jag den rätta för Ev? Nej antagligen inte. Men i detta fall kommer jag vara egoistisk och gå på min magkänsla. Jag vill vara med henne och hon vill vara med mig. 

Jag går ifrån killarna och går ut på verandan och tar tag i cigarettpaketet och tar ut en sedan tänder jag den. Jag andas in den farliga röken och känner hur min kropp slappnar av.

Jag ska hitta henne. Ta henne tillbaka och döda alla som så gott som tänkt på att röra henne. Hon ska bli trygg igen. Håll ut Evelyn. 

Det finns inget som kommer kunna stoppa mig nu.

---------------------

Helloooooo nytt kapitel! Som sagt så kommer det komma ett kapitel i veckan nu. Ibland kanske fler man vet aldrig. Hoppas ni gillade kapitlet så ses vi! Puss och kram E<3