Fucked Up Life

• Kapitel 3 •

Matts perspektiv

Jag går fram mot Ev som står helt stilla i hallen. Hon stryker sin tumme mot en rosstjälk och jag rynkar på ögonbrynen. Vem har hon fått den av?

- What's that? Frågar jag med en skeptisk röst. Hon tittar på mig med en nästan lite rädd blick och jag ändrar mitt ansiktsuttryck till ett lite mjukare och hennes axlar sjunker ner en aning.

- It's... a rose? Säger hon mer som en fråga. Jag skrattar löst.

- Yeah I can see that, but from who? Frågar jag en än gång och hon biter sig löst i läppen. Hon tänker länge. Något som hon ofta gör nu för tiden, det kan ta flera minuter innan hon svarar och då oftast bara med några få ord. Hon pratade så mycket förut... Innan Aiden... dog. Men det var ett år sedan, till och med jag har släppt det och jag hade känt honom i hela mitt liv, men innerst inne vet jag att han är med oss. I våra hjärtan iallafall. Men jag tror inte Ev har förstått det, att han kanske inte finns här fysiskt men att han absolut finns här med oss och vakar över oss som det kontrollfreak han alltid är.

- I don't know. Mumlar hon tillslut. Jag tar några steg närmare henne men hon backar undan så att hon dunsar in i ytterdörren. Jag blir osäker. Hon brukade alltid vilja vara nära mig, hon älskade när jag alltid drog in henne i min famn och bara kramade om henne som en gest att jag finns där för henne. Men nu, nu backar hon undan från mig?

- I'll go and put it in some water. Mumlar hon ut, fortfarande med blicken ner mot marken. Hon slingrar sig förbi mig och jag bara står stum och följer henne med blicken hur hon går in i köket så tyst som en mus och tar ner en vas. Mina steg styrs automatiskt mot köket och så ställer jag mig en aning ifrån henne och bara tittar på henne med en ledsen blick. Hon vet att jag gillar henne och det kändes rätt att kyssa henne, det kändes som om hon ville det med. Men jag kanske hade fel? (Klart du hade, killar-.-)

- Evelyn? Mumlar jag svagt och hon sätter på vattnet och häller i det i vasen. Som att hon inte vill prata med mig alls. Jag går därför och stänger av vattnet och inte först nu tittar hon upp på mig. Hennes ögon visar irritation men också en glimt av ledsamhet.

- Why did you do that for? Muttrar hon och jag tar tag i hennes ena arm och hennes blick är fastklistrad på mig. Hennes mun är som ett sträck men jag ser hur tårar samlar sig vid vattenlinjen. Jag håller inte hårt med det är i ett fast tag.

- I did it because I wanted to talk to you but it doesn't seem to be mutual. Säger jag med en hes svag röst och hon sväljer hårt och tittar upp i taket för någon sekund innan hon återigen kollar på mig.

- Then... talk. Mumlar hon tyst, knappt så jag hör henne. Jag fuktar mina läppar och flyttar min hand som tidigare låg på hennes arm till hennes kind och låter min tumme sakta åka fram och tillbaka på hennes perfekta hy. Hon lutar huvudet lite mot min arm och blundar i några sekunder.

- You didn't kiss me back, why? Frågar jag rakt ut och hon rynkar på näsan av min fråga. Hon tittar åt sidan så att min hand inte längre är på hennes kind och jag tar sakta ner handen. Jag förstår att hon inte vill ha kroppskontakt med mig just nu.

- Because, I don't want to kiss you. Säger hon en aning ansträngt. Medan något går sönder i mig tar jag ett djupt andetag och samlar kraft för att fråga nästa fråga.

- But it seemed like you wanted it, why are you making this so hard? Frågar jag och jag hör själv hur min röst bara blir mer och mer grötig för varje ord jag säger i meningen. Samtidigt som den låter extremt desperat, något som inte alls är meningen.

- Because I don't really know if I want it or not, but I know one thing. Säger hon en aning osäkert men jag bara nickar i en gest att hon ska fortsätta.

- And that is that I don't love you Matthew, I just like you extremly and too much. Säger hon och nu rinner tårarna neråt. Som om orden hon sa gjorde ont att säga för henne. Tänk hur ont det gör att höra dom. Dessutom att hon använde mitt riktiga namn istället för Matt säger bara mer att det hon sa är sant. Hon säger aldrig mitt riktiga namn annars.

- Auch. Mumlar jag och backar undan ett steg från henne. Hon kollar sårat och förtvivlat på mig. Jag skakar på huvudet och drar ena handen genom håret innan jag försöker svälja den stora klumpen i min hals och ta mig samman.

- But what else should I say? If that's the trouth I'm telling you that! I'm not going to lie to you right in the face. Säger hon förtvivlat medan hon viftar på armarna som en galen höna. Jag skakar på huvudet och suckar.

- No, that's good. It's just hard to take it. You already know that I love you, as friends but also more. But you knew that, didn't you? Säger jag och hon nickar sakta några sekunder efter det att jag sa det. En stel tystnad lägger sig över oss och jag kliar mig i nacken och suckar.

- But you don't feel the same for me, do you? Säger jag som ett konstaterande istället för en fråga. Hon biter sig löst i läppen och tar ett steg fram mot mig och lägger ena handen på min kind och tittar in i mina ögon. Hennes ögon visar medlidande och sorg men också lite glädje. Hon öppnar munnen för att säga något men stänger den igen och verkar titta på något bakom mig.

- What is it? Mumlar jag i en tyst fråga. Hon skakar på huvudet och tittar återigen på mig.

- Nothing, I just thought I saw someone went across the room. Säger hon men skrattar löst efter hon sagt det.

- Anyway, I don't know how I feel, really. But I'm not going to move on for a verry long time. I love him, and I'm not going to stop loving him, not a chance. As long as I'm alive, he will always be my one and only. I'm sorry Matt. Mumlar hon och sedan vänder hon sig om och går mot sitt rum. Jag skyndar mig att gå efter henne men stannar vid dörrkarmen. Hon för ner handen mot sängen och tar upp något, sedan vänder hon sig om och kollar med en orolig blick. I handen har hon en röd ros, precis som den i hallen.

- Someone has been in our apartment Matt. Säger Ev med en darrig röst och precis när jag ska öppna munnen och säga något hör jag ytterdörren smällas igen.

------
Hej på er! Hoppas ni har det jättebra och kanske till och med fått sommarlov! Hoppas ni gillade kapitlet så ses vi! Puss och kram E<3