Fucked Up Life

• Kapitel 10 •

Aidens perspektiv

Hand i hand går vi ut ur restaurangen vi hade ätit på. Det verkar som hon är på den rätta vägen att förlåta mig för det jag gjort, även om det är en väldigt lång bit kvar. Ändå, det är en början.

Jag kollar på henne när vi går mot vår limousin som står parkerad utanför restaurangen. Vår chaufför Franklin ler mot oss och öppnar dörren och vi stiger in och sätter oss till rätta i den. Jag lutar mig fram mot lyckan där jag kan prata med Franklin och drar den åt sidan och viskar i hans öra så att Evelyn inte ska höra.

- Drive to the place that you think is the most beautiful place here. Säger jag och han kollar på mig genom backspegeln och ler busigt och nickar.

- Yes Mr Turner. Säger han och jag ler och stänger luckan och sätter mig bredvid Evelyn igen som kollar nyfiket på mig.

- What did you say to him? Säger hon glatt och jag lägger armen om henne medan hon lutar huvudet mot min axel. Jag pussar henne på pannan och flinar.

- Nothing special. You'll see. Säger jag finurligt och hon slår mig löst på armen och skrattar löst.

- Surprises surpsises surprises. Suckar hon med ett lätt skratt i slutet. Jag lägger min hand på hennes lår och hon tittar upp mot mig. Jag låter våra läppar förenas och jobba tillsammans. Vi fortsätter ett långt tag känns det som iallfall, enda tills bilen stannar och jag hör en liten harkling. Vi stoppar vår lilla scen och vi möter våra blickar medan jag ler för fullt. Franklin hoppar ut ur bilen och kommer för att öppna dörren så att vi kan hoppa ut. Direkt tar jag Evelyns hand när ser vart vi är. Vilket får mig att spricka upp i ett stort leende. Vi är i en annan del av stranden. Den är upplyst och det fina vattnet skvalpar mot strandkanten. Det är, underbart.

- I love your surprises. Säger Ev glatt och jag skrattar löst och pussar henne på tinningen. Jag pratar med Franklin och bestämmer att han ska komma när jag skickar ett sms till honom innan han kör iväg med den stora limmon och vi går ut på den stora stranden.  

Ev tar av sig sina höga klackskor och har dom dinglandes i handen när vi går hand i hand längs strandkanten. Vi säger inget, vi bara njuter av ljudet av vågorna samtidigt som små prat lite här och där från människor vi möter. Jag tar tag i hennes hand och hon stannar och står och kollar mig rakt in i ögonen.

- So how have your evening been so far love? Frågar jag henne och och skrattar till och tar ett djupt andetag innan ett stort leende tar plats på hennes ljusrosa läppar.

- Perfect. Säger hon mjukt och lägger sin fria hand på min kind och vi möts i en mjuk kyss. Min kropp blir som förlamad när jag kysser henne. Alla mina känslor för den där lilla tjejen bara sprudlar om kring mig, vilket gör mig svag. Hon gör mig svag. Liksom vem kunde tro att någon som mig skulle kunna älska någon på det här viset? Eller älska någon överhuvudtaget? Det är ett mirakel. 

Någon gång vill jag sätta en ring på hennes vänstra ringfinger, göra henne helt och hållet min. På alla sätt och vis. Men det kanske inte är läge nu. Med tanke på hur oroligt det har varit. Man kan väl säga att jag ljög lite när jag sa till henne att det hade lugnat ner sig med kriminalitet och att det var tryggare nu. Det är snarare tvärtom, men det är inget vi behöver berätta för henne nu. Absolut inte nu när det verkar som om hon börjar acceptera att jag är här och vad jag gjort. Nej, det väntar vi lite med. Det hon inte vet något om har hon inget ont av, så att säga.

- What are you thinking about? Säger hon nyfiket och jag väcks ur mina små dagdrömmar. Jag kollar ner på henne och ler snett innan vi börjar gå igen.

- You. Säger jag lätt och kollar ut utöver havet. Hon lutar huvudet mot mig medan vi går och en värme sprider sig genom kroppen av henne närhet. Tänk att hon får mig till en helt annan person. Kärlek är ganska fantastiskt om man tänker efter. Vad den kan göra med en. Lite läskigt, men mest fascinerande på något konstigt vis.

Nu är det nästan folktomt på stranden, med tanke på att det bara är en vardagskväll så ska väl många jobba imorgon. Klockan börjar närma sig halv tolv till och med. Men det är skönt, särskilt i en sådan här folktät stad, att man ändå kan få lite space. Även om det måste vara närmare midnatt på en vardagskväll. Men även fast det är så pass sent så är luften fortfarande varm dock lite svalare men det är inget varken jag eller Evelyn bryr oss något om, det är snarare skönt.

Jag kollar busigt på henne när en ide kommer upp i mitt huvud när vi gått mot en lite mer avskild del av stranden.

- Do you want to tke a little swim with me? Frågar jag busigt och hon skrattar och kollar på mig med en blick som frågar om jag är seriös.

- Are you serious? Säger hon och jag nickar ivrigt och går ur mina svindyra kostymskor och tar sedan av mig strumporna. Jag krånglar av mig min kostym och står nu i endast kallingar. Ev skrattar åt mig men sätter sidan ner sina skor och börjar ta av sig hon med. Till sist så står vi bara där i underkläder. Jag säger till mig själv när jag står och stirrar på henne och slänger istället upp henne på min axel och springer ner mot vattnet medan hon sprattlar och skrattar. Jag springer ner i det nu kalla vattnet och slänger mig i det med Ev på min axel och vi åker under vattenytan med ett plask. Vi simmar upp till ytan och hon kollar skrattandes åt mig.

- You look like a panda sweety. Skrattar jag och hon putar med läppen. Hennes mascara har runnit ner på henne kinder och är alldeles utsmetat.

- You look like a wet cat. Säger hon och låtsas vara sur på mig. Men jag bara flinar och lägger mina händer på hennes bara midja och drar henne till mig. Hon slingrar sina armar om min nacke och våra ansikten närmar automatiskt varandra tills våra läppar möts och börjar jobba med varandra. Tillslut måste vi ta en paus för att andas och vi lägger våra pannor mot varandras.

- I love you. Mumlar hon mjukt och andas tungt.

- I love you too sweetheart. Säger jag och ger henne en snabb puss på pannan. 

Det börjar bli kallt så vi bestämmer oss för att gå upp och att jag ska ringa Franklin att ta med sig några handdukar till oss. Vilket jag gör precis när vi kommit upp ur vattnet. Några minuter efter sitter vi båda inlindade i varsin stor handduk kramandes på väg hem.

- This have been the best night in my life Aiden, thank you. Säger Evelyn plötsligt och jag blir helt varm i kroppen, jag känner inte ens kylan längre som jag för någon stund sen fick mig att darra.

- I'm glad to hear that love. Säger jag och stryker hennes blöta hår. Jag blundar och tar ut allt av stämningen,

 tills jag hör någon skrika. Och sekunder efter kör någon på oss på sidan av limmon och allt går i slowmotion. Vi slungas genom luften. Det blir som i en action film. Och min blick är fast på den lilla ängeln som slungas bredvid mig, som blöder och är helt medvetslös. Och det är det sista jag ser innan min kropp stänger av och allt blir svart när bilen landar i marken igen.

Tänk vad allt kan ändras inom bara några sekunder.

-----------

Hej på er! Det var ett tag sen nu! Hoppas ni gillade kapitlet iaf så ses vi! Puss och kram E<3