Jag bryr mig inte | Noel Flike

1.0

Noel's perspektiv:

Jag öppnar sagta mina ögon som är helt igen klibbade. Jag sneglar åt min sida och ser Céline ligga och sova. Jag tar tag i min mobil och kollar igenom mina sociala medier. Många frågor om mig & Céline, inte konstigt alls. Vi är ingenting vi är vänner det är de vi är. Vi älskar varann som vänner. Hon är en otrolig vän min allra bästa tjej vän för den delen. 'E du vaken' hon sträcker på sina armar och jäspar samtidigt. Jag nickar innan jag drar henne intill mig. Vi byter små kyssar lite då och då. 'Noel?' jag drar henne närmare mig så att ett litet fniss lämnar hennes läppar. 'mm' någon gång kommer även hon försvinna ur mitt liv. 'Vad är "vi" för nått?' jag stannar till. 'Ehh..vänner?' hon drar ifrån. 'Okej..' en suck lämnar mina läppar innan hon reser sig upp för att antagligen fixa i ordning sig.

Jag sätter mig på säng kanten innan jag sätter på mig klädesplagg efter klädesplagg. 'Jag menade inte att sår-' hon tystar ned mig. 'Jag vet, det har du inte heller' hon går fram till mig och jag drar in henne i en kram. Min hand strycks upp & ner för hennes rygg. 'Är dina föräldrar kvar?' hon skakar på huvudet. 'Måste du gå?' hon tittar mig djupt i ögonen så jag tappar all tid uppfattning. 'Neej det tror jag inte, men ska inte du till skolan?' hon ger mig ett svagt leende. 'Inte nu längre'.

¨¨

'Duu suger på Mario cart!!hahah hur dålig får man va?' hennes skratt fyller upp hela rummet. Jag ler något enormt. Kanske jag ska tacka Expressen någon dag för att de skrev om oss.

____________________________________

Erkänn ni älskar dom.