Jag bryr mig inte | Noel Flike

1.7

Céline's perspektiv:

Ska jag såra honom lika hårt tillbaka? nej..det känns inte bra. Hans grejer är fortfarande kvar här hos mig som hans t-shirts. Han borde hämta dom men då måste jag träffa honom igen och jag vet inte hur jag kommer reagera. Ta tag i ditt liv, ring honom & be honom hämta hans vidriga tröjor. Jag klickar mig in på mina kontakter och letar reda på Noel. "Noel" står det klart & tydligt och jag klickar mig in, mitt finger landar på ring ikonen. Signal efter signal hörs och en välbekant röst hörs på andra sidan, 'Heeej' varför låter han så jävla glad? 'Hej..du kan ju gärna hämta dina äckliga kläder' jag sväljer tungt, varför ska allt bli förjävligt? 'Visst om det e de du vill så gör visst' en suck lämnar hans läppar jag kan föreställa honom & hans frustration. 'Mm..prata inte med mig efter det' där är samtalet över. Jag slänger iväg mobilen och en hög smäll hörs 'FAAAN' alla kännslor kommer på en och samma gång. Jag kan inte bestämma mig om jag är sur, irriterad, ledsen, förkrossad eller förtvivlad. Noel Johans Ossian Flike, jag älskar dig.

¨¨

Lätta knackningar hörs på dörren. Jag vet precis vem det är som står på andra sidan dörren. Med små steg går jag fram och låser upp, dörren öppnas och där står han. Jag ger honom den medelstora kartongen med hans saker som innehåll, han tittar på mig med hans fina ögon. Han ser förvirrad ut. 'Jag vill bara s-' jag stoppar honom snabbt. 'Jag vill inte höra dina ursäkter...' han nickar lätt innan han ler ett snett leende. 'Hejdå' jag nickar. 'Hejdå..' där smälls dörren igen och jag glider ner tills min rumpa sitter på det kalla klinkers golvet. Flera tårar bildas & de väller över så att de placeras på mina kinder. Jag undrar hur Noel tar allt detta om han ens bryr sig?

Noel's perspektiv:

En brun liten skokartong går jag gåendes hem med. Här ligger alla de sakerna hon har haft kvar i veckor som påminns om mig som hon inte vill ha kvar längre. Varför är jag som jag e? Fast jag bryr mig inte, jo det gör du Noel jävligt mycket. Jag kliver in på min familjs avfart, med tunga steg går jag in i huset & snabbt in på mitt rum. Jag slänger mig på sängen och kollar bara rakt upp i tomma intet, helt tom e jag. Jag sneglar på kartongen snett brevid mig, ska jag öppna? Klart jag ska. Jag sätter mig halft up, snabbt slänger jag av locket medans jag synar mina saker huller om buller i lådan. Produkt efter produkt tar jag upp tills jag synar den nästan tomma kartongen, ett brev med mitt namn står klart & tydligt.

"Noel, om du läser detta det vet jag ju inte. Så vill jag att du ska veta att du sårade mig grovt. Om du inte trivdes i vårat förhållande varför sa du inte bara det? Något saknas varje dag och det är din närvaro brevid mig i sängen, dina armar runt om mig när jag inte kan sova. Du var och är min trygga och svaga pungt. Att jag vill ha tillbaka dig är väl inte en nyhet? Frågan är ju om du pallar med att vara lojal och ärlig... Céline"

_________________________________
Detta kapitel suger.