Jag bryr mig inte | Noel Flike

2.5

24 April

Noels perspektiv:

Jag tittar på honom med en arg blick. Ja, jag är fortfarande arg för att han snackade med Céline, när jag var dum nog att börja snacka om henne. Och det som suger är att han visste om att jag inte vill ha kvar henne i mitt liv längre, men endå så drar han in henne på något sett. Det gör de andra killarna också men verkligen inte lika mycket som Dante. Men det berättar gammla minnen med henne eller om vad de har snackat om dagen innan.

Och självklart stör det mig, det är som om dom inte ens bryr sig om att jag inte vill veta. Jag vill inte höra eller se, det enda jag vill är att kasta ut henne ur mitt liv, glömma bort henne.

-'Snälla, Noel? Du kan inte vara sur på mig för alltid!!' Sant, men jo det kan jag. Jag stirrar iskallt på honom, en suck lämnar hans läppar.

Jag går in i studion med Dante strax bakom mig, dags för producera lite ny musik. Jag kliver in i våran studio där Ludde & Axel redan sitter. Jag bro kramar de båda innan jag sätter mig och en tystnad lägger sig över hela rummet.

-'Ojdå, vad e det emellan er två? Ni brukar aldrig vara tysta??' Axel har rätt, det är jag & Dante som brukar snacka på som fan.

-'Han är arg på mig för att jag hade Céline i luren när han började snacka om henne' de lägger sina blickar på varandra innan de börjar skratta.

-'Jasså, var det bara det? Eh Noel raska upp dig låt oss producera lite ny musik nu!' jag nickar, visst men bara för den här gången.

¨¨

Jag tar upp min mobil för att se hur mycket klockan är. 20:45 står det klart och tydligt på den digitala klockan som pryder min låsskärm. En suck lämnar mina läppar innan jag gäspar. Visst är jag trött, jätte trött är jag men ska jag verkligen gå och lägga mig nu? Jag brukar inte göra det, men då slipper jag tänka på Céline och det andra för en stund.

Jag tar av mig mina kläder innan jag lägger mig bekvämt i min säng. Innan jag lägger mig för att försöka sova stänger jag av ljudet & mina notiser på min mobil. Då jag inte pallar med omvärlden.

Jag tittar in i hennes ögon innan våra läppar möts. Vi kysser varandra som om vi aldrig har varit ifrån varandra, sanningen är att jag verkligen älskar henne.

-'Jag älskar dig, Noel' hon ler hennes vackra leende innan hon pussar mig hejdå & jag ser hennes ryggtavla sakta försvinna ner för den långa gatan.

Jag vänder mig om när jag hör den tjutande tutan och det höga skriket. Mina fötter springer som aldrig förr, mina tårar rinner ner längst mina kinder, då jag redan känner att det värsta som skulle kunna hända har hänt. Jag kommer fram till bilen och ser hur en tjej ligger i diket, min magkännsla bodar fortfarande inte gott. Jag går fram till det lilla diket, och får se det jag aldrig har velat se, hennes ansikte helt blodigt, ingen puls.

Jag reser mig snabbt upp i sängen. Helt anfådd och kall svettig. Det var bara en dröm Noel, det var bara en dröm. Somna om nu, andas Noel, andas.

Célines perspektiv:

26 April

Jag vrider och vänder på mig i en evighet känns det som. Denna natten har varit piss dålig, jag har inte kunnat släppa mina tankar ifrån honom. Och det är hemskt, mår så dåligt över det, jag lämnade Sverige pågrund av honom inte för att jag skulle börja tänka på honom igen. Jag klarade mig i en månad utan att ens blicka tillbaka på det som varit, men tydligen fick inte det hålla i så länge.

Jag reser mig upp. Igentligen vill jag väll inte ens lämna sängen idag, men jag är tvungen, det är skola och dessutom vill jag inte missa något. En gäsp lämnar mina läppar innan jag sätter mig vid mitt sminkbord och målar på mitt face. Efter det tar jag på mig kläderna jag valde dagen innan för att spara tid.

Mina fotsteg leder mig in till köket för att ta lite frukost. Min moster och hennes man har redan åkt till jobbet, då även de har sina sysslor att göra.

¨¨

Jag går in i skolan, och hör hur alla pratar på om allt som har hänt under deras helg. Jätte intressant, or nah. Jag går längst den tråkiga koridiren tills jag stannar vid mitt skåp och lägger in mina saker. En hög smäll lämnas när jag stänger igen mitt skåp. Jag hoppar till, innan jag börjar le.

- Oh lord!! You scared my life, Zack!' han skrattar innan han lutar sig mot skåpen.

Hans blick är nog den sexigaste jag har sett. Blir helt knäsvag så fort att kollar in i mina ögon, som alla andra tjejer då också. Men det behöver man inte tänka på, de förstör ögonblicket.

- Oh I'm so sorry, haha' vi byter ett leende med varandra innan, Mace, Jacob & det andra killarna som jag inte kommer ihåg namnet på.

¨¨

- So you and Zack!!' jag skakar på huvudet, hon gör en ledsen min till mig innan vi skrattar.

¨¨

Äntligen hemma!! Så så skönt. Med allt som pågår i mitt huvud är det bara skönt att kunna slappna av och försöka sluta tänka på den idiotiska idioten av dem alla, Noel Fllike. Jag går in i köket och får en chock, mina ögon spärras upp och min haka är någ redan nere vid golvet.

-SURPRISEEEEE!!' skriker dom, så fort de har fått syn på mig.

De alla springer fram till mig och bara håller om mig. Gud vad fantastiska de är, Ludwig, Dante, Axel.... och... Noel?! DU skämtar med mig? Nej,nej, nej.

- Du behöver inte oroa dig, jag är inte här frivilligt' Noels röst ekar i mitt huvud. Nähä, varför e han ens här då?

- Varför kom du ens?' jag möter hans blick. usch.

- De andra tvingade mig, jag är här för semester' Jag nickar, innan jag vänder mig till de andra tre killarna. Som antagligen har planerat allt detta, visst är jag glad men skulle vart ännu gladare om Noel inte hade följt med.

- Vi menade inge..' jag avbryter Ludwig.

- Jag vet, men detta är det idiotiska ni någonsin kunde göra, att ta med Noel?!' de tittar ner på golvet.

- Förlåt'

- Det e lungt, men hur kom ni ens in??'

- Din moster planerade allt detta med oss, men ah, Noel slank väll med, vi var tvugna och ta med honom då vi ska producera lite mer musik här' Dante tittar på mig och jag nickar.

Snart e allt detta över.

______________________________

Hahaha,gud vad komplicerat det e för mig att skriva.