Jag bryr mig inte | Noel Flike

3.0

2 Maj 2017 (Glömmer bort vilket år jag skriver om, så rätta mig gärna)

Luddes perspektiv:

Igår, men egentligen från hela första början vi kom hit har jag & killarna märkt att något börjar blomma emellan Céline och Noel. Och det bästa med det är att det är extra roligt att irritera dem i deras "moments" som inte leder något vart då vi alltid kommer och förstör.

Som igår när jag gick in i köket exakt, jag var jäävligt punktlig när Noel skulle berätta något för henne. Alla skulle dö för att se blickan jag fick av henne, den allvarligt sa till mig att dra till helvete. Även Noel såg frustrerad ut, så idag för att vara snäll ska jag inte störa dom, då jag vill att han ska berätta för henne vad han har på hjärtat.

Dom är ju endå menade för varandra, oavsett alla keffa grejer som har hänt dom. Tack vare Noel dårå, men endå nu ska jag tänka positivt. Om dom är glada är jag & killarna glada.

Noels perspektiv:

Jag har tagit på mig mina gråa mjukisbyxor och bara en helt basic vit t-shirt för att gå ner och göra lite frukost, idag är det sista heldagen här hos Céline. Och om jag ska vara helt ärlig mot mig själv känns det skit. Jag har fått kännslor för henne igen, eller om jag ska vara ännu mer ärlig så har jag alltid älskat henne även när vi gjorde slut.

Jag går in till köket och blir glad när jag ser min favorit stå och nynna för sig själv medans hon gör sig själv lite frukost. Med mina fabulösa smyg skills, smyger jag fram för att sedan lägga mina händer på varsin axel synkat. Jag känner hur hon hoppar till innan hon vänder sig om och ler.

- "Vafaan Noeeel!!" jag ger henne ett leende. Medans jag tar fram allt jag behöver för att bre mig en fralla.

- "haha, ville inte alls skrämma dig..." hon slår mig löst på axeln och hennes skratt fyller mina öron. Det är just hennes närvaro som jag har saknat så extremt mycket.

Vi sätter oss mittemot varandra ute på altanen och bara njuter av värmen, sällskapet & frukosten. Igår tänkte jag på om jag skulle berätta för henne hur jag har börjat få kännslor för henne igen och att jag verkligen är ledsen för hur jag har behandlat henne, för det var verkligen inte rätt. Jag ska bara vänta in rätt tillfälle idag, då vi åker hem imorgon runt två på eftermiddagen dårå, men endå. Det är inte rätt tillfälle just nu för jag vill bara njuta av hennes närvaro och inte stressa över att jag ska berätta.

¨¨

Dagen har varit underbar vi alla har varit nere vid stranden inprincip hela dagen. Och lekt lekar, vollyboll etc. Bara umgåts alla vi fem då vi endå åker runt elva på förmiddagen imorgon, så vi hinner inte hitta på något.

-"Noeel, kan du gå och köpa dricka?" Dante tittar på mig med ett leende. Jag nickar med ett leende på mina läppar, jag reser mig upp och tittar på alla.

-"Jag följer med!" skrattar Céline när hon reser på sig, jag nickar och vi går sida vid sida till andra sidan av stranden där koisken ligger.

Det är ganska tyst mellan oss de två första minuterna innan vi på något sätt bröt isen helt enkelt. När vi väl här vid den lilla koisken köper Céline fem styckna citron vatten, då hennes engelska är så mycket bättre än mig.

-"Så du vågar inte ens prata med en som driver en liten koisk?" hån skrattar hon mot mig. Jag sträcker ut min tunga och gör en konstig min som ger henne ett skrattanfall istället.

Jag hakar också på och här står vi med våra krampande magar begge två. Vi stannar upp och vi släpper inte den ögonkontakten som vi nu har fått, hennes blå/gröna ögon e dem vackraste jag har sett. Noel, det är nu du ska berätta, det är det bästa tillfället som du kommer få. Jag tar ett djupt andetag och formulerar snabbt vad jag ska säga i huvudet.