"okej allihopa får jag be om eran tystnad"sa Eva våran lärare och alla tystnade och kollade fram där stod en kille med blåa shorts, en vit t-shirt och en keps. "Det här är eran nya elev Felix. Så Felix kan du berätta lite om dig själv"
"Eem visst jag heter Felix Sandman några här kanske vet att jag är med i pojkbandet The fooo, ja jag vet inte vad jag ska säga mer" sa han och log mot alla i klassen.
"Okej du kan sätta dig på den lediga platsen där" sa Eva och pekade på platsen brevid mig. Han började gå mot platsen brevid mig. Varför just mig kan inte jag få sitta själv jag kommer bara vilja tömma hela hans kropp på blod.-Felix perspektiv
"Tja vad heter du jag heter Felix" viskade jag tyst när jag satt mig ner. Men hon svarade inte utan hon kollade bara ner på sina händer som låg i knät. Kan hon inte prata. Eller hon kanske inte hörde mig. "Em hörde du mig" frågade jag med en lite högre men fortfarande med en vänlig ton men hon kollade fortfarande bara ner i sina händer. Jag antar att hon inte vill prata med mig. så jag vände mig mot tavlan igen där vår lärare som jag tror hette Eva hade en genom gång.-Julias perspektiv-
"Eem hörde du mig"sa han lite högre och lutade sig närmare mig. Hans blod luktade så gott jag ville bara sätta tänderna i hans nacke.
Jag försökte att tänka på nåt annat under hela lektionen men det gick liksom inte det ända jag tänkte på hur hans blod skulle smaka. När skolklockan ringde ut tog jag fort mina saker och gick snabbt ut. Jag gick till mitt skåp som var ganska långt bort från klassrummet.
Jag hade precis tagit ut mina saker och stängt skåpet när jag såg Felix komma emot mig. Han kom och ställde sig brevid mig.
"Tjaa"sa han glatt och kollade på mig.
" Hej antar jag" sa jag lite försiktigt.
"Jo eftersom du inte ville svara i klassrummet så undrar jag vad du heter" sa han och log.
"Eem jag heter Juliett men du kan kalla mig för Julia"
"Vad fint namn" sa han och kollade in i mina ögon. "Jo förresten vill du göra något efter skolan. Jag känner ju ingen här så det skulle vara roligt att lära känna någon"
"Tyvär det går går inte" sa jag och gick förbi han men jag gick in i hans axel så jag tappade mina böcker på golvet.
Jag böjde mig ner och började samla ihop mina saker. Felix böjde sig också ner och hjälpte mig plocka upp sakerna. Han kom väldigt nära mig så jag kände en stark lukt av hans blod. Det går nästan inte att motstå den doften.
"Eem vad händer med dina ögon" sa Felix helt plötsligt.
"Vad menar du" sa jag medan jag vände mig fort.
"Dem liksom ändrade färg och det vita i ögonen vart mörkare de går inte att förklara" sa han och jag kände hans blick bränna i nacken.
"Eem det måste ha vart ljuset antar jag" sa jag snabbt och började gå. Men Felix stoppade mig och ställde sig framför mig. "Måste han vara såenvis" tänkte jag.
"Är du rädd för mig eller något" frågade han och kollade sorgset in i mina ögon som hade blivit normala igen.
"Nej" svarade jag och han andades ut och log lit. "Men du borde vara rädd för mig" hans blick vart orolig.
"Va vad menar du"sa han oroligt. Men jag svarade inte. "En sån söt flicka som du kan väl inte vara farlig inte"
"Jo det kan hon och du borde hålla dig undan från mig"sa jag. Han fortsatte bara att kolla in i mina ögon och jag i hans. Jag märkte att jag hade börjat gråta så jag torkade fort bort tårenö
"Hej du det är okej gråt inte" sa Felix och drog in mig i en kram, "så farligt kan det inte vara"
Jag hörde hans hjärta pumpa innanför bröstkorgen. Jag kunde inte hindra mig själv. Jag drog med Felix till ett litet hörn längre bort där det inte fans någon. Allt hände så fort så Felix visste antagligen inte vad han skulle göra när jag stack in mina huggtänder i hans nacke. Jag slutade ganska fort eftersom jag fick skuldkänslor.
Jag kollade in i hans ögon dem såg så rädda ut."Glöm bort att detta hände och sätt ett plåster för det där" hypnotiserade jag honom. Hans blick vart normal och sedan så gick han iväg.
Jag sjönk ner på golvet och började gråta. Varför måste detta hända och varför måste det hända mig.________________
Lite kort kapitel men senare så kommer det komma längre kapitel det här var liksom bara en ja ni vet liten förhandsvisning eller vad man nu kan säga så ja.Hoppas ni gillade det och om ni har ideer så skriv dem gärna till mig på min kik: stooories123 eller min mail: stooories@hotmail.com
japp ha det så bra puss puss
YOU ARE READING
Try not to bite you
FanfictionMitt liv suger som vampyr! Jag kan inte ens gå utanför dörren utan att känna behovet av att döda. Det sämsta är att jag bor med en familj som är människor och dem vet inte ens om att jag är en vampyr så jag mst gå i en skola med människor. Vad händ...