butterflies » hov1

1

Axels perspektiv

Jag sitter vid kanten av bordet med alla andra och skrattar åt något Valter precis sagt. Min blick ligger på Dante som sitter mittemot mig, men när han kollar tillbaka tar jag tag i ännu en ölflaska och dricker några stora klunkar. Ångesten försvinner mer och mer för varje klunk jag tar och jag känner mig lättad.

"Axel, är du okej? Du brukar inte dricka så mycket." Noel sitter bredvid mig och mumlar i mitt öra. Jag nickar och kollar mot hans håll och ler för att visa att jag mår bra. Jag mår inte dåligt utan jag har bara ångest över att jag känner något, för Dante. Han ger mig en tveksam blick men nickar sen, han orkar väl inte börja argumentera.

Röksuget slår plötsligt till och jag reser mig upp för att gå iväg, men jag går inte ensam utan bakom mig kommer Dante. Han skyndar sig upp vid min sida och tillsammans går vi ut genom dörrarna till klubben. Jag räcker honom en cigg och tacksamt tar han emot den. I tystnad står vi och röker tills Dante bestämmer sig för att bryta tystnaden.

"Axel ärligt nu, är något fel? Du vet att du kan prata med mig, jag lyssnar alltid." Blicken han ger mig är oroad och jag får dåligt samvete över att han ens behöver oroa sig över mig. Men jag kan inte berätta, jag är inte redo och jag vet att allt kommer ändras. Till det sämre eller bättre vet jag dock inte, men jag vågar inte chansa på att förstöra allt.
"Dante jag mår bra, jag har bara mycket att tänka på." Det är ju delvis sant för jag mår bra, det är bara det att jag inte känt något likt det här för en kille förut.
"Axel ljug inte för mig, snälla berätta ifall det är något som är fel." Han fimpar ciggen och lägger en hand på min arm. Stötar åker igenom hela min kropp och jag är nära på att bara släppa bomben, men hindrar mig själv och skakar bort hans hand.
"Dante sluta, jag orkar inte nu bara. Låt mig bara vara för en kväll. Okej?" Jag vet inte vart attityden kom ifrån, men han nickar iallafall och vi försvinner in på klubben igen. Han till resten av gänget och jag till baren.

Dantes perspektiv

Min blick ligger oroligt på Axel under hela kvällen, han sitter fortfarande vid baren och beställer in glas efter glas med olika drinkar. Något är fel och jag vet det för han är inte sig själv.

När jag kom tillbaka till bordet utan Axel frågade de andra vart han stack, men när de insåg att han bara satt vid baren fortsatte de prata som om det inte spelade någon roll ifall han var där eller inte.

Tillslut klarar jag inte av att se honom dricka sig mer och mer full när han börjar beställa ännu en drink. Jag reser mig från bordet och säger att jag och Axel drar hem till honom, sen går jag mot baren och tar tag i hans arm.

"Dante, släpp mig." Sluddrar han fram och jag suckar oroligt, ännu en gång.
"Axel kom nu vi ska hem, du har druckit klart." Säger jag och han himlar med ögonen men gör som jag säger. Han är rätt ostadig på benen vilket gör att jag måste hålla upp honom med min arm.

När vi kommer ut ringer jag en taxi och tar efter det upp cigarettpaketet då mitt röksug är otroligt stort. Axel drar sig ifrån mig och sätter sig ner på trottoarkanten för att själv ta en cigg. Jag sätter mig bredvid honom och där sitter vi i tystnad. Det finns inget att prata om och tystnaden är behaglig.

Efter ett tag kommer taxin och jag ställer mig upp för att sen hjälpa Axel upp på fötterna. Hela taxiresan hem har han sitt huvud mot min axel och jag ler lite.

•••

har inte sett många boyxboy böcker om hov1 alls och jag älskar sådana böcker, därför vill jag verkligen skriva en. hoppas den uppskattas :) <33

glöm inte att rösta och kommentera!