butterflies » hov1

23

Dantes perspektiv

Det har gått en vecka sen Axel berättade för sina föräldrar om att han inte är heterosexuell, och även sen hans pappa lämnade. Hans mamma har försökt prata med honom men han vägrar förstå. Tyvärr har det gjort att Axel inte alls mår bra och det tar hårt på mig. Jag vill inte se honom må såhär dåligt, men jag vet att endast tiden kommer läka alla sår.

Just nu sitter vi i soffan i mitt vardagsrum och ser på någon film. Axel gick inte ut på fyra dagar efter händelsen så jag drog med honom på en promenad, och har vi varit hemma hos mig sen dess. Han ville inte gå tillbaka till sin lägenhet då han kände att han bara stänger in sig själv där. Och han nämnde att han kände sig ensam.

"Jag älskar dig mer än allt." Säger han plötsligt och jag rycker smått till då vi varit tysta rätt länge.

"Jag älskar dig med, du är det finaste jag har." Ler jag och drar in honom i min famn.

Vi sitter med armarna om varandra ett tag innan Axel sätter sig upp helt igen. Dock vrider han på sig så att han sitter med ansiktet åt mitt håll. Försiktigt tar han mina händer i sina. Smått förvirrad över vad han håller på med sätter jag mig upp ordentligt. I en liten stund sitter vi bara tysta och kollar på varandra innan han bestämmer sig för att börja prata.

"Okej så jag känner att det här får räcka nu, alltså att jag bara är inne. Det känns som att jag har tagit en paus från livet och den där pausen är över nu." Säger han med blicken stadigt lagt i min. Sakta nickar jag. "Och jag tänkte att vi två kunde gå på någon slags dejt, om du vill då. Jag är less på att bara sitta inne och deppa över att min pappa inte accepterar mig för den jag är."

När han avslutat sin mening drar jag in honom i min famn. Långsamt lutar jag oss bakåt så att mitt bakhuvud träffar kudden vid armstödet på soffan. Mina händer hamnar på Axels kinder innan jag för samman våra läppar. Kyss efter kyss utdelas innan jag drar ifrån för en kort stund. Axel sätter sig upp så att han sitter gränsle över mig.

"Jag är så stolt över dig Axel. Och det är väl klart att jag vill gå på en dejt med dig!" Ett stort leende pryder mina läppar.

Våra fingrar flätas samman innan Axel böjer sig ner och placerar sina läppar på mina igen. Precis när jag skulle släppa hans händer för att flytta dem till hans rygg, lägger han bestämt mina händer ovanför huvudet på mig. När han drar ifrån kyssen ser jag lite förvirrat men upphetsat på honom. Det enda jag får tillbaka är ett flin innan jag känner hur han börjar röra sig i cirklar vid våra nedre partier. En ilande känsla går igenom hela kroppen och jag trycker upp mina höfter mot honom. Hans läppar för sig över min hals tills han når min svaga punkt där han direkt börjar bilda ett sugmärke. Samtidigt fortsätter han med sina cirkulerande rörelser och stön efter stön lämnar min mun.

"Kom vi går och duschar." Säger Axel plötsligt och slutar med sina rörelser.

Han reser sig upp från mig och börjar gå mot badrummet, men vänder sig om för att flinandes kolla på mig. Direkt förstår jag vad han menar och nästan flyger upp på benen.

Irriterat öppnar jag dörren in till studion och ser hur både Ludwig och Noel kollar på oss. Efter att ha tagit av mig skorna går jag mot soffan där jag irriterat slår mig ner. Inte långt efter kommer Axel och sätter sig bredvid mig, minst lika irriterad.

"Varför är ni så sura då?" Flinar Noel och tittar på oss med en retsam blick.

"Frågan är väl ändå varför ni absolut måste ses just nu?! Det är fan lördag kväll ju!" Suckar jag och slänger ett ont öga mot Ludwig som även han flinar.

"Sorry att vi störde er mitt i liggandet, men jag har kommit på en bit till en text." Säger Noel och skrattar lite svagt därefter när han ser hur Axel himlar irriterat med ögonen.

"Kunde du inte bara visat det på måndag?" Suckar Axel och för armen mot ryggstödet bakom oss innan han lutar huvudet mot handen.

"Nej jag kände att jag var tvungen att visa det nu." Svarar Noel med en axelryckning.

"Får vi höra då?" Irritationen har börjat lätta då det inte är någon idé att sura, vi är redan här.

"Ja, men kom ihåg att den inte är klar än och jag kommer säkert ändra något under tiden jag skriver." Noel drar fram ett ihopvikt papper från byxfickan innan han harklar sig.

"Så många nätter jag har funnit mig i ditt kvarter
Många kanske nu, ännu fler är aldrig mer
Har du hört om en vind som väcker kärlek?
För jag kan vänta på dig, nu är jag säker" Han läser upp det som en text, vi har ju ingen melodi än.

"Bror den där texten var sjukt bra, hur kom du på den?" Ludwig tar pappret ur Noels hand och läser om texten tyst för sig själv.

"Alltså jag vet inte riktigt, det var som att den bara ploppade fram i huvudet på mig." Svarar han och kliar sig i nacken.

"Handlar den om Ellinor?" Frågar Axel och en svag rodnad sprider sig över Noels kinder.

"Ehm ja, det gör den.." Svarar han.

"Men vad menar du med 'för jag kan vänta på dig, nu är jag säker'? Jag menar, du har ju henne redan." Frågar jag och lägger min hand på Axels lår.

"Alltså, det är lite därför jag ville att ni skulle komma hit.." Mumlar han och tar tillbaka pappret från Ludwig innan han långsamt viker ihop den.

Blicken har han stadigt på lappen och han vägrar möta någon av våra blickar. Förvirrat drar jag ihop mina ögonbryn medans hjärnan börjar gå på högvarv. Har jag missat att de gjort slut eller vadå?

"Noel du vet att du kan säga allt till oss, vi dömer inte." Säger Ludwig och lägger handen på hans axel.

"Jag vet men, alltså jag vet inte vad ni kommer tycka om saken." Svarar han och harklar sig direkt efter.

Förvirrat kollar vi andra på varandra. Länge behöver vi dock inte vänta tills han berättar något som får oss alla chockade.

•••

undra vad han berättade..?

glöm inte att rösta och kommentera! <33