butterflies » hov1

11

Axels perspektiv

Klockan är strax innan halv sex och Dante ska vara här om typ en halvtimme. Nervös är bara förnamnet på vad jag är just nu. Stella har hjälpt mig att välja ut kläder och vilken parfym jag ska ha och så vidare, men hon skulle hem till mamma och pappa för att äta middag och packa upp sina grejer.

Jag sitter just nu i köket och försöker lugna mina nerver men det går inte. Att kunna kontrollera olika känslor har aldrig varit min starkaste sida och därför tog jag hjälp av cigaretter med det. Samma sak gör jag även nu och reser mig därför upp från stolen för att gå till balkongen. Varför jag är så nervös över att träffa Dante vet jag inte, jag har ju ändå känt honom i flera år. Men jag antar att det förändras när man blir kär. För det är det jag är, kär i Dante. Stella hjälpte mig att inse det då jag inte riktigt lagt någon vikt i att tänka på vad jag faktiskt känner för Dante. Jag har väl mest levt i nuet och inte tänkt så mycket på vad som händer, om man säger så.

Efter att ha rökt upp hela cigaretten går jag in igen och sätter mig på en pall jag har i hallen. När klockan är tio i sex kommer jag plötsligt på att jag borde gå toaletten innan jag åker. Snabbt gör jag vad jag behöver samt tvättar händerna efteråt och går sen mot hallen igen. Men jag sätter mig inte ner utan ställer mig framför spegeln jag har hängandes på ena väggen. Jag har på mig ett par svarta jeans som inte sitter alltför tight men inte för löst heller, en ljusblå t-shirt med något tryck på och en svart jeansjacka. Bekvämt men ändå fint, som Dante hade sagt att jag skulle ha.

Inte långt efter knackar det på dörren och jag går med nervösa steg för att öppna. Framför mig står han, ser minst lika nervös ut som mig och ler. En bukett med röda rosor har han också, han är så fin. Första att säga något är Dante och vad han säger får mitt hjärta att bulta några slag extra för honom.

"Wow Axel, du är det vackraste jag någonsin sett."

Mina ögon tåras upp och jag rodnar starkt av hans ord. Med ett leende kliver jag åt sidan så att han kan komma in.

"Du är ännu vackrare Dante." Svarar jag samtidigt som jag drar in honom i en kram.

Våra läppar möts och jag har nog aldrig känt mig lika lycklig som nu. När vi drar ifrån räcker han mig buketten som jag generat tar emot.

"Hinner jag bara ställa dem i en vas innan vi drar?" Frågar jag och han nickar leendes.

"Självklart."

Direkt går jag in i köket och fixar iordning blommorna i en vas innan jag går tillbaka till hallen där Dante fortfarande står. Han tar direkt tag i min hand och drar min kropp mot sin egen.

"Hoppas du kommer gilla vad jag har planerat för oss ikväll." Säger han tyst i mitt öra och jag ryser av hans andedräkt som fläktas mot min hud.

"Det är klart jag kommer gilla det, och dessutom är det ju med dig så det kan inte bli mycket bättre." Svarar jag och lämnar en kyss på hans käke innan jag drar ifrån, men handen håller jag fortfarande i.

Under tiden vi sitter i bilen lyssnar vi på musik och sjunger med. Stämningen är på topp och jag hade inte kunna tänka mig en bättre start på den här kvällen. Efter att ha åkt bil ett bra tag har vi hamnat en bit utanför stan och jag börjar undra vart vi egentligen är påväg.

"Vart är det vi ska?" Frågar jag och kollar mot Dante som bara sitter och ler medans han fokuserat kollar på vägen framför oss.

"Det enda jag tänker säga är att vi strax är framme." Svarar han och jag nickar endast då han uppenbarligen inte tänker berätta mer.