butterflies » hov1

7

Axels perspektiv

Måndagar är bland det värsta jag vet även om jag inte går i skolan längre. Ledigheten tar slut allt för fort och en ny vecka startas. Jag ska egentligen inte klaga då vi för det mesta bestämmer våra arbetstider själva, men ändå.

Jag ska precis resa mig upp för att vakna till liv när jag känner ett par starka armar runt mig. Hur jag hade glömt att Dante låg tätt intill mig vet jag inte. Men en sak är säker och det är att jag älskar det. Försiktigt vänder jag mig om i hans famn så att jag ligger med ansiktet mot honom.

Hans ögonlock är stängda och han ser så otroligt avslappnad ut. Håret ligger rufsigt på hans huvud och täcket döljer bara våra midjor och nedåt. Min hand förs mot hans ansikte och fingertopparna dras löst mot hans kindben. Han är verkligen vacker. Innan jag hinner skåda mer utav hans ansikte fladdrar ögonlocken till och strax därefter ser jag in i ett par vackra blåa ögon.

"Borde jag bli rädd eller smickrad över att du kollar på mig när jag sover?" Flinar han. Hans mörka morgonröst ger mig gåshud vilket han märker eftersom han flinar ännu mer.

"Bestäm du, men jag kunde bara inte låta bli. Du är så fin." Ler jag och han kollar på mig en stund innan han själv svarar.

"Det är du också Axel." Svarar han tyst och lite hest.

Vi har ögonkontakt ett bra tag innan jag bryter den för att kolla ner på hans perfekta läppar och sen tillbaka till hans ögon. Direkt efter känner jag hans läppar tryckas mot mina och pirret i magen ökar för varje sekund. Mina händer drar jag igenom hans hår och stannar i nacken där jag försiktigt drar i hans hår. Det verkar han tycka om då han lägger sig över mig och trycker sig emot mig vilket får mig att flämta till. Han tar tillfället i akt och trycker in sin tunga i min mun. Mina händer förs över hans rygg och stannar på hans axlar där jag trycker till lite.

Men våran stund avbryts av en hög signal som ekar mellan dem fyra väggarna. Suckandes drar han ifrån och rullar över till sidan av mig istället. Jag suckar också medan jag tar min telefon från sängbordet som ringer för fullt. Noels namn pryder skärmen innan jag svarar smått irriterad över att han avbrutit mitt i allt.

"Ja Noel vad är det?" Frågar jag och försöker dölja irritationen i min röst men misslyckas säkert.

"Vet du vad klockan är? Jo den är redan halv ett och det är bara jag och Ludde här!" Suckar han, tydligt irriterad och jag hör hur Ludde mumlar något i bakgrunden.

"Fan jag insåg inte att klockan var så mycket, men jag hämtar Dante och så kommer vi strax då." Ljuger jag och hoppas att det lät trovärdigt.

Dante som fortfarande ligger bredvid mig flinar när jag lagt på. Mina ögonbryn rynkas då jag inte förstår det roliga i det hela.

"Vad?" Frågar jag och sätter mig på sängkanten för att dra på mig en tröja och ett par byxor.

"Nej inget.." Ler han och hans leende smittar av sig på mig direkt.

Tjugo minuter senare öppnar vi dörren in till studion där våra fortfarande sura vänner sitter. Med en suck reser sig Noel upp och går in till inspelningsbåset för att spela in sin vers till en utav låtarna vi jobbar på.
Jag sätter mig till rätta i stolen och trycker på några knappar för att han ska kunna starta. Det låter riktigt bra tillsammans med beatet och det märks då alla här inne med ens blir på bättre humör.

Två timmar senare känner jag röksuget krypa fram och jag reser mig trött från datorstolen jag suttit på sen vi kom hit. Jackan drar jag på mig och börjar öppna dörren för att gå ut men stoppas snabbt.

"Vart ska du?" Frågar Ludwig.

"Ut och röka, kommer strax."

"Jag följer med." Dante reser sig snabbt ur soffan och drar på sig jackan i farten medans han går förbi mig.

När vi kommer ut blir jag upptryckt mot väggen och Dantes läppar finner mina direkt. Mina händer letar sig upp i hans hår där de löst drar i topparna medans han lägger sina händer vid min midja innanför min jacka. Våra läppar rör sig synkat och det känns som ett zoo i min mage, jag hoppas att Dante känner likadant.

När det känns som om våra lungor brinner av syrebrist drar vi tillslut ifrån och båda andas djupt. Dante står kvar precis framför mig med huvudet lutat mot min axel och försiktigt lägger jag armarna runt honom för att få känna hans närhet. Han lämnar små diskreta kyssar på sidan av min hals och gör mig knäsvag, han är helt otrolig.

"Du gör mig galen." Viskar han och andas djupt vid mitt öra vilket ger mig rysningar.

"Du ska bara veta vad du gör med mig." Mumlar jag tyst fram och han flyttar sitt huvud från min axel för att luta sin panna mot min. Våra blickar låser sig i varandras och jag kan inte göra något annat än att beundra hans ögon. Så kalla men ändå så djupt blåa att jag kan drunkna i dem. De är speciella, jag har aldrig sett så vackra ögon förut.

"Vad tänker du på?" Frågar han och borstar sina läppar mot mina.

"Dina ögon. Dem vackraste jag någonsin sett." Svarar jag och han andas djupt i några sekunder innan han kysser mig på ett sätt jag aldrig blivit kysst på förut.

•••

Säg gärna till ifall det går för fort fram!

Glöm inte att rösta och kommentera!