butterflies » hov1

19

Dantes perspektiv

Mina fingertoppar rör sig lätt över Axels kindben och jag släpper ut en lättad suck, tänk att han faktiskt är min. Skuldkänslor har jag såklart fortfarande men jag ska försöka gottgöra honom på något sätt. Hans ögonlock fladdrar lätt till innan hans vackra ögon blottar sig för mig och jag drar lätt mina fingertoppar längs hans käkben.

"Godmorgon." Mumlar han tyst med en raspig röst och jag får rysningar bara av att höra den.

"Godmorgon." Svarar jag tyst och ler lätt.

"Hur länge har du varit vaken?" Frågar han och flyttar sig närmare mig innan han gosar in ansiktet i min halsgrop. Det här är det bästa som finns.

"Jag vet inte riktigt, kanske femton minuter..?" Säger jag medans jag trasslar in mina fingrar i hans hår. Hans mumlar något ohörbart till svar medans han lägger sitt vänstra ben över mina och drar in mig i en kram.

"Jag önskar att vi kunde stanna såhär för evigt." Säger han efter ett tags tystnad och jag kan inget annat än att hålla med.

"Ja, det önskar jag också." Svarar jag rätt tyst och för mina händer upp och ner över hans rygg i en lugn takt.

En timme senare är vi påväg till studion och nervösa är vi nog allt. Det är första gången vi kommer dit som ett par. Vi sitter tysta i bilen och lyssnar på radion som spelar någon gammal låt på låg volym.

"Hur ska vi bete oss?" Frågar Axel plötsligt och jag för snabbt min blick mot honom innan den hamnar på vägen igen.

"Vad menar du?"

"Ja men alltså, tänk så tycker de att det är jobbigt eller så ifall vi skulle kyssas eller kramas?" Han låter frustrerad och stressad, så jag tar hans hand i min och kramar om den.

"Axel det kommer gå bra. De tycker inte att det är något problem med att vi är tillsammans, det har de själva sagt." Säger jag och rör tummen över hans handrygg för att försöka lugna ner honom.

När vi går in genom porten till byggnaden våran studio är i har Axel flätat ihop våra fingrar och kramar hårt om mina. Lite ont gör det men det gör inget. Utanför dörren in till studion stannar jag upp för att dra in honom i en kram för att visa att han inte är ensam i det här.

"Det kommer gå jättebra Axel, de är våra bästa vänner." Viskar jag i hans öra och han nickar svagt. Självklart är jag också nervös men Axel är verkligen jättenervös så jag skjuter undan mina känslor lite.

"Det är bara det att det känns som att det kommer vara en obekväm eller stel stämning, jag hatar när det är så." Viskar han tillbaka och jag drar ifrån kramen innan jag tar tag i båda hans händer.

"Lyssna på mig, det kommer inte bli det. De har förmodligen redan vant sig vid tanken på oss tillsammans, det har ändå redan gått över en vecka sen de fick reda på det." Säger jag tyst och lämnar en varsin kyss på hans handryggar.

Han nickar efter några sekunder och tar ett djupt andetag innan han ler ett nervöst leende mot mig. Jag lägger handen på handtaget och trycker ner det innan jag puttar upp dörren framför oss. När vi kommer in i studion och håller varandra i händerna så åker bådas blickar ner mot våra händer. Axel klämmer till min hand i ett tecken på hur obekväm och nervös han är och jag för min tumme över hans handrygg.

"Tja." Ler jag och får direkt två leenden tillbaka.

"Shue, jag ser att ni har löst det." Ler Noel och jag nickar, fortfarande skamsen över vad jag gjort.

"Ska vi köra igång då?" Säger Ludwig och slår lätt ihop händerna. Vi andra nickar och dagen startar som vanligt.

Tre timmar senare sitter vi alla utspridda i rummet med musik i bakgrunden på låg volym. Jag och Axel sitter i soffan vi har här inne medans Noel sitter i Axels datorstol och Ludwig i en fåtölj. Idag är det inte en så jättebra dag kring jobbandet så vi chillar mest. Axel flyttar sig så att han sitter tätt intill mig då vi tidigare suttit med en armlängd emellan varandra. Min arm hamnar runt hans nacke och våra fingrar flätas samman som på en reflex.

"Okej, nu känns det rätt orättvist här faktiskt." Säger Ludwig plötsligt och bryter den sköna tystnaden vi tidigare haft.

"Vadå?" Frågar jag och höjer ena ögonbrynet.

"Ja men ni två är tillsammans och Noel har en tjej, så sitter jag här mer singel än någonsin." Muttrar han och stänger igen blocket han skriver sina texter i.

"Man ska inte söka efter ett förhållande utan det måste komma naturligt, annars hittar man bara skräp." Suckar Noel och skriver sen ner något i sitt block.

"Om jag ska vänta på att det ska komma naturligt kommer jag få vänta för evigt." Mumlar Ludwig innan han ställer sig upp och går mot dörren.

"Vart ska du?" Frågar Axel och tittar förvirrat på Ludwig.

"Röka." Mumlar han med ciggen mellan läpparna och går sen ut.

Förvirrat kollar vi andra på varandra, varför beter han sig så konstigt helt plötsligt?

•••

ugh förlåt för att det tog sån tid att få upp kapitlet, vet bara inte riktigt hur jag ska skriva allt och jag blir fan aldrig nöjd. det känns som att det går för fort, men jag vet inte.

och tack som fan för 2k läsningar!!! ni är bäst <33

juste jag har bytt omslag på boken, blev less på den förra

glöm inte att rösta och kommentera :))