Axels perspektiv
Idag är det lördag och det planeras fest hos mig. Jag har största lägenheten av oss och därför har vi oftast festerna här. Egentligen var det mest Noel och Ludwig som ville ha fest, Dante sa inte så mycket och jag gick väl mest med på det.
"Okej har vi allt fixat nu?" Frågar Dante och vi kollar så att allt är färdigt.
"Allt är fixat-" Mer hinner inte Noel säga innan det knackar på dörren och dem första gästerna har kommit. Vi blev alltså klara precis i tid.
Klockan är kring elva nu och festen är i full gång. Jag har inte sett någon av dem andra på någon timme nu men det förvånar mig inte med tanke på hur mycket folk det faktiskt är här. Jag är inte allt för full ikväll vilket är bra eftersom det är jag som håller i festen.
"Tja Axel!!" Ropar någon bakom mig där jag står vid ett högre bord i vardagsrummet som även agerar dansgolv ikväll. Jag vänder på huvudet och ser en kompis från gymnasiet.
"Tja Wille! Det var ett tag sen sist!" Säger jag högt för att överrösta musiken. Vi möts i en brohug och skrattar lätt.
"Ja fan det var det allt, hur går det med musiken?" Frågar han.
"Riktigt bra faktiskt! Vi ska på ännu en turné nu i sommar och det ska bli kul." Ler jag och han nickar gillandes.
"Wille kommer du?" En tjej står plötsligt bredvid honom och han säger snabbt hejdå till mig. Själv står jag kvar där innan jag bestämmer mig för att gå till köket för att ta en till öl.
En timme senare är jag ganska mycket fullare. Det blev några öl till och någon annan dryck. Allt runtomkring snurrar rätt mycket och jag bestämmer mig för att gå till köket för att dricka vatten. På vägen dit vinglar jag en hel del och råkar tillslut snubbla på mina egna fötter. Innan jag faller till golvet lyckas någon ta tag i mig och hålla mig stadigt på fötterna. Jag kollar upp mot personen och ler när jag ser att det är Dante.
"Axel är du okej? Hur mycket har du druckit?" Frågar han och jag ler igen innan jag rycker på axlarna. En hel del är det iallafall.
"Jag ska dricka vatten." Mumlar jag och han nickar. Med hjälp av Dante tar jag mig in i köket och han ställer mig mot köksbänken.
"Dante jag kan ta vatten själv." Sluddrar jag fram och suckar.
"Jag ger åt dig, du skulle väl tappa glaset i golvet eller något om du skulle försöka själv." Suckar han och jag rynkar på ögonbrynen.
"Skulle jag inte alls." Trotsar jag även om jag vet att han kanske har rätt. Han flinar innan han ger mig glaset. Snabbt dricker jag upp vattnet innan jag ställer ner det på köksbänken.
"Jag måste röka." Mumlar jag och går mot hallen för att ta mina cigg och min tändare. Han följer med mig men håller fast mig i armen när jag vänder mig för att gå ut till balkongen.
"Kom vi går ner och röker, det är ganska mycket folk på balkongen." Säger han och jag vänder blicken mot balkongen. Det är ju bara två personer där, men jag gör som han säger och går ner med honom till utgången.
Vi ställer oss utanför dörren och jag lutar mig mot väggen för att inte tappa balansen. Dante ställer sig en armlängd ifrån mig och i tystnad står vi där. Jag får plötslig ångest över mina känslor för honom och känner att jag verkligen måste berätta det.
"Jo Dante, eh jag måste säga en sak.." mumlar jag och han nickar för att jag ska fortsätta.
"Eh jo alltså d-det är såhär a-att jag har kä-känslor för d-dig.. Ja-jag förstår om du blir a-arg eller så men jag kan i-inte hålla det för mig själv längre." Stammar jag fram och kollar ner i marken.
Han står tyst i vad som känns evigheter men kanske bara är några sekunder, innan jag känner två fingrar under min haka. Mina ögon möter hans och mina ben skakar smått när jag inser att han står riktigt nära mig. Hans blick flackar mellan mina ögon och läppar vilket gör mig otroligt nervös. Kommer han kyssa mig?
Den frågan besvaras snabbt därefter när jag känner hans mjuka läppar mot mina. Det känns som fyrverkerier i min mage och jag kysser snabbt tillbaka. Våra läppar rör sig i synk och det känns som om de är gjorda för varandra. Mina händer rör sig upp för hans armar och stannar vid hans hals. Hans högra hand lägger han mot väggen bakom mig och han pressar sin kropp mot min. Det känns som en dröm som jag aldrig vill ska ta slut. Men allt måste ta slut någon gång och även den här kyssen.
Mina andetag är skakiga och sakta drar jag mins händer mot mig. Han andas också skakigt. Det är bara några få centimeter emellan våra ansikten. Sakta för han upp sina händer till mitt ansikte för att placera dem på mina kinder.
"Axel.. jag gillar dig också."
•••
skriv gärna ifall det är något jag ska ändra i hur jag skriver eller så!
glöm inte att rösta och kommentera <3
YOU ARE READING
butterflies » hov1
Fanfictionfyra bästa vänner spelar i ett band, två av dem får upp ögonen för varandra. hur kommer det sluta? » startad den tjugonde februari tvåtusennitton färdigskriven den tjugotredje april tvåtusennitton