butterflies » hov1

3

Axels perspektiv

När jag vaknar vid tolv dagen efter känns det som att någon slagit mig i huvudet med en hammare. Det var inte direkt lite jag drack igår så jag får väl vad jag förtjänar idag. Smärtsamt håller jag mig för huvudet medan jag kliver upp ur sängen för att ta på mig ett par byxor och hämta en alvedon. Tröjan orkar jag inte ta på mig eftersom jag ändå ska gå och lägga mig sen igen. Jag minns inte riktigt hur jag kom hem igår kväll men det får jag veta när jag ser Dante sitta och äta frukost vid bordet i köket, utan tröja.

"Godmorgon, hur mår du?" Direkt han ser mig frågar han hur jag mår vilket får mitt hjärta att smälta lite, även om jag fattar att det är för att jag drack så mycket igår och han antagligen förstår att jag har världens bakfylla idag.

"Har ju mått bättre om man säger så." Mumlar jag och drar fram det blåvita paketet. Snabbt trycker jag ut två tabletter och tar sen fram ett glas vatten för att kunna svälja ner dem.

"Ja du drack ju en hel del igår. Du brukar aldrig dricka så mycket." Säger han och när jag vänder mig om har han ställt sig en ynka meter ifrån mig. Jag försöker med alla mina krafter jag har att inte stirra på hans mage.

"Någon gång måste jag väl få släppa loss, eller?" Svarar jag och kollar ut genom fönstret, solen skiner och det verkar vara rätt varmt ute även fast det bara är i början av sommaren.

"Självklart, men jag vet att du inte drack för att 'släppa loss' så du kan ju sluta ljuga nu. Du mår dåligt över något och jag vill bara veta vad för att förhoppningsvis kunna hjälpa dig." Han tar ett litet steg emot mig och jag pressar mig mot köksbänken, min puls börjar höja sig rejält. Jag är nog den enda som känner av den spända och nästan upphetsade stämningen här.

"Dante du vet ingenting." Jag sväljer hårt när han lägger sin hand på min högra höft. Vad håller han på med?

"Axel sluta, jag klarar inte av att se dig må dåligt och inte kunna göra något.." Min andning är djup och hans hand på min höft bränner mig. Jag ska precis svara honom att jag inte mår dåligt när det knackar på dörren.

Snabbt smiter jag förbi honom och tackar gud för att någon valde att komma just nu, annars hade jag nog inte kunnat hålla mina läppar borta från hans.

När jag öppnar dörren blir jag inte förvånad när Noel, Ludwig och Valter kliver in med pizzakartonger i händerna. De kommer nästan alltid hit dagen efter för att käka bakismat och hänga.

Vi hälsar snabbt och enkelt innan jag går till sovrummet för att ta på mig en tröja och ett par strumpor. När jag kommer ut till köket igen sitter alla med varsin pizza framför sig och äter samtidigt som de pratar om något ointressant. Det finns en ledig plats kvar bredvid Ludwig och jag sätter mig för att börja äta på pizzan som står där.

Under tiden vi äter och tar det lugnt känner jag Dantes blick på mig. Han vägrar släppa hans teori om att jag mår dåligt vilket irriterar mig. Jag mår inte dåligt, inte alls faktiskt, jag vet bara inte vad jag ska göra med mina känslor vilket ger mig ångest.

Jag kommer behöva berätta för honom och det vet jag. Men inte idag bara.

•••

wow är så taggad på att skriva den här ni förstår inte !!!

glöm inte att rösta och kommentera, det betyder mycket för mig :) <3