butterflies » hov1

14

Axels perspektiv

Dörrklockan ringer och strax därefter är jag påväg mot hallen. Innan jag öppnar tar jag ett djupt andetag och försöker få nervositeten att försvinna. Lite konstigt är det att jag fortfarande blir nervös i Dantes sällskap. När jag öppnar dörren möts jag direkt av ett varmt leende och automatiskt börjar jag le som ett fån. Jag stiger åt sidan för att han ska kunna komma in och stänger sen dörren.

"Jag har saknat dig baby." Säger Dante medans hans händer hamnar på mina höfter för att dra mig närmare.

"Vi sågs igår Dante." Flinar jag och lägger mina händer på hans överarmar.

"Alldeles för lång tid ifrån dig." Mumlar han innan våra läppar förs samman.

Fjärilarna i magen är helt vilda vilket de varit under tiden jag och Dante varit med varandra på det här sättet. När luften i våra lungor börjar ta slut måste vi dra ifrån och Dante tar av sig sina skor. Vi går in i köket och jag öppnar direkt frysen för att se vad vi kan laga.

"Dante kom och hjälp mig, jag kan inte bestämma mig för vad vi ska äta." Suckar jag och kollar på allt som finns. Han kommer småskrattandes upp bakom mig och lägger sitt huvud på min axel medans hans armar hamnar runt min midja.

"Kan vi inte göra fläskytterfilé och potatisgratäng? Det är ju gott." Säger han efter att ha kollat igenom vad som finns och jag nickar.

"Hinner vi verkligen med det då? Klockan är redan sju och vi ska ju till studion imorgon." Säger jag och vänder mitt huvud lite åt hans.

"Juste det ska vi ju, men kan vi inte göra något enkelt men gott då?" Frågar han och jag vänder mig om i hans famn.

"Det låter bra, du får bestämma vad det blir." Jag stryker lätt mina läppar mot hans käke innan jag går för att hämta mobilen i vardagsrummet.

När jag kommer tillbaka till köket har Dante stängt frysen och på diskbänken ligger ett paket köttbullar, ett paket med makaroner och en burk med bolognese. Dante själv står vid ett av mina skåp och verkar leta efter en kastrull eller något.

"Vad behöver du?" Frågar jag och går närmare.

"En stekpanna, vart är de? Du brukar väl ändå alltid ha dem här?" Suckar han och pekar med hela handen mot skåpluckan. Flinandes går jag till luckan bredvid och öppnar den.

"Här är de." Smått skrattar jag medans jag ser hur han verkar inse sitt misstag innan han själv brister ut i ett litet skratt.

"Vem ska fixa vad?" Frågar jag sen och kollar på allt innan min blick fastnar i Dantes.

"Jag kanske kan steka köttbullarna och fixa med såsen, och så fixar du makaronerna?" Föreslår han och jag nickar.

Medans vi lagar mat har jag musik på i högtalarna ute i vardagsrummet och en låt från Frank spelas. Tyst sjunger jag med medans jag häller i makaronerna i det kokande vattnet.

"Now you're lost, lost in the heat of it all.." Jag kan inte undvika glädjekänslorna som dyker upp varje gång jag hör den här låten. Det är något med den som får mig riktigt glad.

Dante ställer sig bakom mig och lämnar en kyss i nacken medan han för sina händer längs sidorna på min rygg. Mitt huvud lutar jag mot hans ena axel medans jag lägger hans händer runt mig med mina egna ovanpå hans.

"Du är så fin." Mumlar han mot min kind medans han kramar om mig hårdare.

"Dante sluta jag blir ju generad." Mumlar jag när jag känner värmen stiga i ansiktet.