butterflies » hov1

17

Axels perspektiv

Imorse när jag kom hem var klockan kring fem och jag gick raka vägen till sängen där jag somnade någonstans bland alla tårar.

Klockan är iallafall tio i tre nu och jag vaknade för en stund sen. Det känns bokstavligen som att någon har kört över mig med ett tåg för hela kroppen värker av utmattning. Långsamt stiger jag upp ur sängen för mitt behov av kaffe är enormt just nu. Ute i köket ligger det ett papper på bordet och försiktigt tar jag upp den. När jag ser vad det är tåras mina ögon upp än en gång och jag suckar djupt.

'hej axel,
jag antar att du inte ser det här förens
när du vaknar någon gång senare idag.
men jag vill bara säga att jag måste få
prata med dig, det var aldrig min mening
att få dig sårad. som du vet är jag inte
van vid förhållanden då jag inte direkt
är personen som är tillsammans med
någon. det är absolut ingen ursäkt till
varför jag gjorde som jag gjorde, men
jag vill verkligen inte förlora dig.
så jag ska ge dig tiden du behöver för
att kunna träffa mig igen. jag tänker
vänta på dig oavsett om det skulle ta
några dagar, veckor, månader eller
till och med år.
för jag älskar dig, du är det finaste jag
har och någonsin har haft.
ring mig eller skriv när du är redo för
att prata.

/din dante

Pappret faller ur mina händer och ner på golvet. Min andning blir djupare och jag håller mina händer för huvudet. Jag vet inte vad fan jag ska göra, jag älskar ju fortfarande Dante oavsett om han kysst någon annan. Det känns bara som att jag visar att det är okej att göra något sånt mot mig ifall jag tar tillbaka honom redan dagen efter.

Efter många om och men tar jag upp mobilen för att ringa Noel, han brukar ha rätt bra svar på ens frågor när man är i svåra situationer. Endast två signaler hinner gå innan jag hör hur han svarar.

"Axel, hur mår du?" Frågar han direkt och jag förstår att jag måste ha gjort alla oroliga.

"Noel kan du snälla komma över?" Frågar jag medans jag sätter mig ner längs väggen i köket och försöker andas normalt.

"Självklart, jag är hos dig snart." Vi lägger på och jag drar upp benen mot min bröstkorg innan jag lutar huvudet mot knäna. Tårarna börjar än en gång falla ur mina ögon och jag suckar djupt, jag är så trött på att gråta.

Ytterdörren öppnas och jag hör hur Noel tar av sig sina skor. Han verkar tro att jag är i sovrummet men när han inser att jag inte är där hör jag att stegen styrs hitåt. När han kommer in och ser mig såhär verkar han få en liten chock innan han skyndar sig ner framför mig för att dra in mig i en kram.

"Noel jag vet inte vad jag ska göra.." Viskar jag efter ett tag av tystnad och han drar ifrån för att kunna se mig i ögonen.

"Kan du inte berätta hur allt ens startade? Dante sa inget mer än att ni två har ett förhållande och att han fuckat upp allt." Han säger det tyst som för att försäkra sig om att jag inte ska ta illa upp eller något.

"Alltså jag vet inte riktigt exakt när det hände men för kanske tre..? månader sen började jag typ känna mer än vänskapliga känslor för Dante. Du vet då när jag druckit mig helt redlös och allt?" Han nickar innan jag fortsätter.