butterflies » hov1

2

Dantes perspektiv

När vi kommer innanför dörren hos Axel måste jag hjälpa honom av med skorna och jackan, han är verkligen stupfull.

"Axel kom vi ska dricka vatten." Säger jag och tar ett grepp kring hans midja. Vi går till köket och han lutar sig mot köksbänken medans jag häller upp vatten i två glas. Klockan är kring två på natten och jag börjar känna mig väldigt trött.

Jag räcker honom hans glas och i tystnad står vi och dricker vatten. Behovet jag känner av att veta hur han mår och om något är fel tar dock fart och snart har jag ställt mig framför honom.

"Axel, prata med mig." Säger jag tyst och försöker möta hans blick men han vägrar möta den.

"Du kommer inte förstå, du kommer hata mig." Sluddrar han och en tår rullar nerför hans kind. Jag sätter min hand på hans överarm och tvingar honom att möta min blick genom att ta tag i hans haka.

"Sluta, du vet att jag aldrig skulle hata dig. Kom igen Axel, jag är bara orolig." Mumlar jag och ser fler tårar lämna hans ögon. Jag torkar snabbt bort dem och känner hjärtat brista lite. Jag hatar att se honom såhär.

"Nej Dante jag kan inte berätta, inte än iallafall.." suckar han och går sen iväg mot sovrummet. Jag följer efter honom och suckar, varför vill han inte prata med mig?

"Ehm okej, men kan jag slagga här inatt? Pallar inte dra hem." Suckar jag och gäspar. Han nickar innan han går in i sovrummet och stänger dörren. Själv går jag till gästrummet.

•••

segt och kort kapitel, men ja så får det väl vara i början?

glöm inte att rösta och kommentera!