Axels perspektiv
Stressat går jag runt i vardagsrummet och suckar högljutt gång på gång. Min puls är rätt hög och jag drar nervöst händerna över ansiktet. Dante står i dörröppningen och stirrar på mig med en fundersam blick. Jag har inte sagt något åt honom än men jag vet att jag måste eftersom han nu blivit indragen.
"Okej Axel nu räcker det, du måste lugna ner dig och berätta vad det är som händer." Han går några steg framåt och står nu precis framför mig med sina händer på mina överarmar. Nervöst kollar jag in i hans oroliga men samtidigt lugna ögon.
"Eh jo det är kanske så att.. eh jag kanske har nämnt något om ett förhållande åt.. eh mina föräldrar. Nu vill de typ äta middag med oss.." Mumlar jag och under tiden har min blick åkt ner på våra fötter. Två av hans fingrar hamnar under min haka och motvilligt hamnar min blick i hans förvirrade igen.
"Vad är problemet med det? De har ju känt mig i flera år så jag förstår inte riktigt varför du är så orolig?" Frågar han och lägger sina armar runt min nacke. Jag lägger mina händer på hans höfter och rör mina tummar över stället.
"De vet inte att jag är tillsammans med dig." Säger jag tyst och kollar åt sidan där en tavla på en känd sångare från sjuttiotalet hängde.
"Varför berättade inte åt dem?" Frågar han sårat och jag skäms direkt.
"Jag vet inte, de höll på prata om att det ska bli så trevligt att få träffa henne och innan jag ens hann säga något så hade vi lagt på.. Förlåt, det var verkligen inte meningen." Suckar jag och drar honom närmare mig genom att lägga mina armar runt hans midja. Våra pannor lutas mot varandras och han kollar lugnande in i mina ögon.
"Axel det är okej, jag förstår att det inte är lätt." Säger han och lägger ena handen i min nacke där han sen börjar leka lite med mitt hår. "Och låt dem komma hit på den där middagen. De känner ju mig så det borde väl inte vara något problem." Ler han och jag nickar svagt.
Löst lägger jag mina läppar mot hans och det är knappt så att de nuddar. Efter att ha stått så i någon sekund har bådas andetag blivit tyngre än vanligt och våra läppar förs samman helt. Först är kyssen lugn och mjuk men efter ett litet tag övergår den till att vara mer intensiv. Jag för mina händer över hans rygg innan jag lägger dem över rumpan på honom. Sakta börjar jag röra mina händer i cirkulerande rörelser och han stönar svagt in i min mun.
Fyrtio minuter senare ligger vi utmattade bland alla lakan och andas häftigt. Våra kroppar är klibbiga av svett och rummet är otroligt varmt. Men ingen av oss klagar. Dante ligger med sitt huvud på min bröstkorg och gör små mönster med sitt finger på min bara hud. Mina händer åker upp i hans hår som står åt alla håll.
"Juste jag glömde fråga, när är det vi ska ha middagen?" Frågar Dante efter ett tags tystnad och jag vrider min blick från taket och ner på honom.
"Imorgon klockan fem." Svarar jag och suckar tyst efteråt.
"Okej, kan jag sova här inatt?" Frågar han och vrider upp sitt huvud så att han kan se mig i ögonen.
"Ja såklart, jag hade inte ens tänkt något annat." Ler jag och sätter mig upp vilket gör att även Dante gör det.
När min blick möter hans känner jag hur fjärilarna i min mage förvandlas till ett helt zoo. Mina händer hamnar vid hans käke och jag lutar mig mot honom för att kyssa honom igen. Efter att vi dragit ifrån reser jag mig från sängen och går utan kläder mot sovrumsdörren.
"Vart ska du?" Frågar han förvirrat och jag kollar bak mot honom innan jag öppnar dörren.
"Jag ska duscha, vill du följa med?" Svarar jag medans jag börjar gå ut ur sovrummet. Jag hör hur han snabbt kliver upp från sängen och hur han kommer upp bakom mig.
"Dags för runda två eller?" Säger han och jag kollar snabbt bak mot honom för att se det där förbaskade flinet, men som jag inte kan låta bli att älska.
"Nej vi ska bara duscha." Skrattar jag och öppnar dörren in till badrummet.
"Vi båda vet att det inte går." Flinar han medans han stänger dörren.
•••
herregud det har gått nästan en hel vecka sen jag uppdaterade..? har verkligen haft svårt att komma på vad jag ska skriva, men nu känns det bättre igen!
OCH ANGÅENDE ATT DANTE GILLADE MIN KOMMENTAR PÅ HANS SENASTE TWEET??!!!! ÄR SÅ LYCKLIG ALLTSÅ WOW JAG ÄLSKAR HONOM SÅ MYCEKT <333333
hoppas ni som läser har haft en bra vecka, ni är bäst <33
glöm inte att rösta och kommentera!
YOU ARE READING
butterflies » hov1
Fanfictionfyra bästa vänner spelar i ett band, två av dem får upp ögonen för varandra. hur kommer det sluta? » startad den tjugonde februari tvåtusennitton färdigskriven den tjugotredje april tvåtusennitton