butterflies » hov1

10

Dantes perspektiv

Glatt men nervöst går jag upp för trapporna till Axels lägenhet. Det är fredag idag och jag har planerat att ha en dejt med Axel ikväll, om han vill det vill säga. Min näve träffar dörrens yta och slår tre lösa slag och länge behöver jag inte vänta förens han öppnar dörren. När jag kommer in möts vi i en kyss som tyvärr tar slut alltför fort.

"Hej, jag visste inte att du skulle komma." Ler Axel och jag ger honom ett stort leende tillbaka innan jag drar in honom i min famn.

"Du och jag ska på en dejt ikväll, jag ville säga det face to face och inte via mobilen. Och så ville jag träffa dig." Mumlar jag och kysser hans panna. En rodnad sprider sig över hans kinder och jag smälter inombords över hur gullig han är.

"Vad ska vi göra?" Frågar han och trycker sina läppar mot min hals. Jag har märkt att han inte gör så för att göra mig upphetsad utan för att visa hur mycket han uppskattar mig, eller något sånt. Men jag klagar absolut inte, jag älskar det.

"Det enda du behöver veta är att du inte behöver klä dig sådär superfint, ta något bekvämt men ändå fint." Ett stön lämnar mina läppar när han kysser mig på en punkt ovanför nyckelbenet och en rysning åker längs min kropp.

Eftersom han uppenbarligen hittat min svaga punkt så ska han såklart retas med mig. Han börjar lätt suga på stället och backar mig mot väggen några få meter bakom oss. Min ena hand åker upp i hans hår och jag suckar nöjt. T-shirten jag tidigare haft på mig ligger på golvet och jag drar lätt i kanten på Axels tröja. Han förstår vad jag vill och drar tröjan över huvudet innan våra läppar kraschar. Men våran stund avbryts strax därefter av att en hög knackning på dörren avbryter oss. Snabbt drar vi på oss våra tröjor och jag går mot soffan i vardagsrummet för att få tillbaka andningen. Först när han kysste min hals var det nog bara för att göra det, men sen märkte han nog hur mycket jag tyckte om det och då skulle han såklart börja retas.

Jag hör hur Axel öppnar dörren och hur han hälsar på någon. Någon minut senare kommer han in i vardagsrummet med sin syster bakom sig. Direkt reser jag mig upp och går fram för att krama henne då jag inte sett henne på rätt länge.

"Stella, det var inte igår!" Säger jag och vi släpper kramen. Hon går och sätter sig i fåtöljen medans jag går mot soffan där Axel sitter. Utan att tänka på det sätter jag mig bara några ynka centimeter ifrån honom.

"Nej det var som ett tag sen. Jag har ju varit i England rätt länge, fyra månader faktiskt." Suckar hon och ler.

"Har du flyttat tillbaka till Sverige nu eller..?" Frågar jag och lutar mig bakåt i soffan då jag tidigare suttit med armbågarna på knäna.

"Nej nej, jag är bara här på besök i typ två veckor."

"Aha nice, men sorry ifall jag verkar oförskämd eller så men jag måste dra och fixa lite grejer." Säger jag och ler sen mot Axel.

"Jag följer med dig till hallen." Svarar Axel och jag nickar.

Vi reser oss ur soffan och jag hälsar hejdå åt Stella innan vi börjar gå mot hallen. Väl där kramar jag Axel ett tag innan jag tar på mig mina vans.

"Jag plockar upp dig här utanför 18.00 så var redo då." Säger jag tyst och lägger mina händer på hans höfter. Jag drar honom lätt mot mig och han lägger sina armar runt min hals.

"Okej, fan vad jag längtar." Mumlar han minst lika tyst och jag nickar för att visa att jag håller med.

Innan jag går kysser jag honom hårt men passionerat på läpparna. Men tillslut måste vi dra ifrån då hans syster faktiskt sitter några meter ifrån oss och kan komma hit närsomhelst.

Axels perspektiv

När Dante har lämnat går jag med lätta steg in i vardagsrummet där Stella fortfarande sitter. Hon håller på med sin mobil men lägger bort den när hon ser mig. Efter ett tag av att ha granskat mig från topp till tå öppnar hon sin mun.

"Vad är grejen mellan dig och Dante?" När hon frågar den meningen sätter jag mitt egna saliv i halsen och börjar hosta. Ett nervöst skratt lämnar mina läppar och jag bannar mig själv för att jag suger på att ljuga för henne.

"Vadå grejen..? Det finns väl ingen grej mellan mig och Dante?" Mumlar jag och går mot soffan.

"Uppenbarligen finns det ju det." Säger hon och flinar.

"Va?" Jag rynkar min panna för att visa hur förvirrad jag är. Nog för att jag inte är det egentligen, men ja.

"Ja uppenbarligen är det ju något mellan er eftersom ni båda har lite svullna läppar, ditt hår är alldeles rufsigt och när du följde honom till hallen tog det betydligt längre tid än vad det brukar ta att säga hejdå åt en vän." Påpekar hon och betonar ordet 'vän'. Nervöst skrattar jag och känner handsvetten bildas.

"Eh det är inte s-som du tror." Mumlar jag och försöker desperat dölja min nervositet. Dock är försöket förgäves då jag ser ett flin spridas över hennes läppar ännu en gång.

"Axeeel!" Utbrister hon och studsar upp ur fåtöljen för att dunsa ner bredvid mig i soffan. "Berätta allt!" Utbrister hon och tar tag i min vänstra arm då hon sitter på den sidan.

En hög suck lämnar mina läppar när jag inser att jag inte kan ta mig ur den här situationen, innan jag börjar berätta från första början.

•••

Hoppas ni är lika taggade på nästa kapitel som jag är ;))

Okej, jag måste fråga en sak. När jag publicerar ett nytt kapitel, får ni en notis om att jag dessutom publicerat kapitel 1? För den publiceras på nytt varje gång jag lägger ut ett nytt kapitel och jag förstår verkligen inte varför.
Det stör mig skitmycket så svara gärna!!

Glöm inte att rösta och kommentera <3