butterflies » hov1

9

Axels perspektiv

Vi alla ska vara i studion idag och det planeras att jobba hela dagen vilket är både skönt och jobbigt. Det är skönt att jag får slappna av och tänka på annat, men jobbigt för att det är såpass länge och man blir riktigt trött.

Men idag kommer vi inte vara ensamma i studion utan Noel ska ta med sig sin nyblivna flickvän, Ellinor. Äntligen har han skaffat sig en tjej så vi andra slipper höra på hans eviga tjat om hur skönt det är att vara singel, för vi alla vet att han hellre är kär egentligen.

Vant går jag in genom dörren till studion och slår mig ner vid mixerbordet. Ingen annan har kommit än vilket inte förvånar mig då jag nästan alltid är först hit.

Men att jag får sitta själv i en halvtimme innan första personen dyker upp förvånar mig lite, så sena brukar ingen vara. Med andan i halsen kommer Dante iallafall in hit och suckar lättat ut när han inser att han inte är sist in. Jeansjackan hänger han av sig på en krok vid dörren innan han kommer fram till mig. Hans händer hamnar på mina kinder och en härlig kyss får jag innan han drar bort, rädd att någon ska komma in.

"Varför är du så sen?" Frågar jag och vänder mig mot honom när han sätter sig i soffan.

"Förlåt, jag försov mig. Är inte van vid att inte bli väckt av dig längre." Säger han och ler oskyldigt när han säger det sista. Ett skratt lämnar mig och jag ler, han har sovit hos mig varje natt ända sen vi var och badade vilket är nästan två veckor sen. "Men vart är de andra?" Frågar han sen.

"Ingen jävla aning, inte har de skrivit något om förseningen heller. Vi har inte tid med det här." Suckar jag frustrerat och drar en hand genom mitt hår.

"De dyker nog upp snart, och Noel är säkert försenad för att han ligger med sin brud." Skrattar han och jag fnyser men skrattar sen med honom.

Efter tio minuter kommer Ludwig in och ser allmänt trött ut. Efter honom kommer Noel in med Ellinor bakom honom, deras händer är sammanflätade. Jag skulle jättegärna kunna gå runt sådär med Dante, jag måste sluta vara så feg.

"Grabbar det här är Ellinor, min flickvän." Noel står kvar vid dörröppningen med henne och blygt kollar hon mot oss.

För att göra det lättare för henne går jag fram till henne och kramar om henne.

"Axel heter jag, trevligt att träffas!" Ler jag och hon säger ett snabbt detsamma och sänder mig ett leende.
Dante gör samma sak och jag antar att hon redan hälsat på Ludwig. Vi sätter igång direkt efter det och den sjukt långa dagen börjar.

Efter några timmar av endast jobbande är alla trötta och hungriga så jag bestämmer mig för att sticka iväg och hämta pizza åt oss. Dante följer med utan att jag ens frågat och jag känner en värme spridas inom mig. Jag kan fortfarande inte förstå att han i princip är min. Vi är ju inte officiella eller så men vi beter oss som ett par, eller ja när ingen ser oss det vill säga.

Hand i hand går vi mot Dantes bil och småpratar medans. När vi kommer till bilen trycker han upp mig mot dörren på passagerarsidan och jag ser mig omkring innan jag trycker mina läppar mot hans. En kyss blir till flera kyssar och tillslut står vi där på parkeringen utanför studion och hånglar. Mina fingrar leker med hans hår medan hans händer smeker sig över min kropp. Ett tyst stön rymmer från mina läppar när Dantes rörelser börjar bli en aning för upphetsande och ett flin bildas på hans läppar. Han drar ifrån och kysser mig ner mot halsen, men ändrar sen riktning mot mitt högra öra där han biter till lite löst.

"Synd att vi är på en parkering utanför studion.." Viskar han och trycker sin kropp mot min.

Försiktigt knuffar jag bort honom när jag känner hur det börjar växa där nere. Vi har inte tid med det här nu, och vem som helst kan se oss. Dessutom kände jag hur han också blev upphetsad och jag vill helst inte gå in på en pizzeria när båda två har stånd.

"Dante vi kan inte nu, vi är utanför studion och vem som helst kan se oss. Och dessutom tänker jag fan inte gå in på en pizzeria med stånd." Säger jag och vi båda skrattar åt det sista. Men innan Dante går över till sin sida av bilen drar jag honom närmare mig.

"Hade vi inte varit här just nu så hade du fått mig." Viskar jag och släpper honom för att sätta mig i bilen. Kvar står han där ute och verkar lite chockerad över vad jag precis sagt vilket får mig att flina.

När han hoppar in i bilen och precis tänker starta den så vänder han sig emot mig. Jag kollar mot honom och ser att hans blick är mörkare än innan. En rysning åker genom kroppen på mig när han lägger handen väldigt högt upp på mitt lår och jag drar efter andan. Medans han startar bilen och kör iväg från parkeringen klämmer han på mitt lår vilket bara gör mitt problem ännu värre. Ett flertal tysta stön lämnar min mun under tiden vi åker till pizzerian och jag försöker desperat tänka på annat än hans hand, dock förgäves.

"Okej Dante lägg av, hur fan ska jag kunna gå in på pizzerian med det här?" Suckar jag och gestikulerar mot mitt problem som uppstått. Tillslut tar han bort sin hand och jag lutar huvudet mot sätet.

"Lämna mig inte sådär igen efter att du sagt något sånt till mig då." Svarar han och jag slänger en blick mot honom. Hans egna stånd verkar ha lagt sig vilket är bra, då kan iallafall en av oss gå in på pizzerian.

"Du får gå in själv så du vet." Mumlar jag när vi kommit fram och han suckar men kliver ut.

Helvete vilken påverkan han har på mig.

•••

Fyfan tycker att det är fett stelt att skriva sånt där men ja, det kommer ju hända en hel del sånt i den här boken så jag får vänja mig helt enkelt haha

Glöm inte att rösta och kommentera :)