butterflies » hov1

4

Axels perspektiv

Det har gått en vecka sen dagen efter festen och idag är det lördag igen. Jag har försökt ignorera Dante så mycket som möjligt. Själv tycker jag att det har gått bra eftersom vi inte har träffats, men han undrar såklart vad som pågår. Men idag måste jag träffa honom igen eftersom vi alla måste träffas i studion. Jag har varit där lite då och då under den här veckan för att tänka på annat. Men hans hand på min höft är det enda jag tänkt på. Jag har så många frågor, men allt för få svar.

Dörren in till studion öppnar jag och går lugnt mot soffan. Ingen har kommit än vilket är skönt. Jag orkar inte få en massa blickar på mig om alla andra skulle sitta här inne på grund utav min frånvaro på senaste.

Men lugnet varar inte länge för strax efter jag kommit klampar alla tre in på rad. Snabbt hälsar jag på killarna innan jag reser mig från soffan och går mot mixerbordet.

"Axel vart har du varit på senaste?" Frågar Ludwig och snurrar min stol så att jag sitter mot alla. Jag suckar tyst för mig själv, självklart skulle någon av dem fråga.

"Jag behövde väl lite ensamtid antar jag, inget mer med det." Säger jag och pillar på armbandsuret som pryder min handled. Noel och Ludwig ser övertygade ut medans Dante kollar på mig med en granskande blick. Han tror mig inte, såklart. Hur kan han ens läsa av mig så bra?

"Ja okej, ska vi börja då?" Säger Noel och slår ihop händerna. Vi andra nickar och arbetsdagen, eller vad man nu ska kalla det här, börjar.

Klockan är lite efter fem när vi gemensamt går ut genom dörren från studion. Vi ska till en pizzeria här i närheten och äta. Efter fem timmar utan några pauser i studion är vi alla riktigt hungriga.

Noel och Ludwig går lite längre fram och snackar om någon tjej Ludwig haft sex med efter en fest, alltså inte direkt ett intressant ämne om man frågar mig.
Jag och Dante går bredvid varandra i tystnad. Jag vill verkligen prata om något men jag kommer inte på något. Han drar upp cigarettpaketet ur jackfickan och tänder vant en utan några som helst problem.

"Ska du ha?" Frågar han efter att han blåst ut röken framför oss.

"Ehm visst." Han nickar och håller fram paketet. Smidigt plockar jag upp en och tar sen tändaren. Efter att jag tänt cigaretten tar jag ett djupt bloss för att lugna mina nerver.

"Varför har du ignorerat mig i en vecka?" Frågar han och kollar på mig medan vi fortfarande går. Jag kollar ut mot vägen jag går bredvid och granskar alla bilar innan jag svarar.

"Jag vet faktiskt inte riktigt."

"Jag är orolig över dig Axel. Du dricker dig helt jävla stupfull, du ignorerar oss andra i en vecka och du ljuger konstant för mig och jag vet inte varför." Han låter frustrerad vilket jag förstår, jag har betett mig riktigt konstigt. Men hur ska jag kunna säga åt honom att jag har känslor för honom?

"Har jag gjort något fel?" Frågar han sen när jag inte svarar. Jag tar ett till djupt bloss och suckar.

"Nej Dante du har inte gjort något, ingen har det. Jag har mycket i tankarna just nu bara.." svarar jag tyst. Han kollar på mig som i ett försök att läsa av mig.

En stöt går igenom min hand och vidare genom hela kroppen när hans hand plötsligt snuddar min. Han verkar oberörd men när våra blickar möts tror jag mig se en slags nervositet i hans ögon.

När vi kommer in på pizzerian slår lukten mig likt en härlig käftsmäll, om man nu kan beskriva det så. Nästan alla bord är lediga, inklusive bordet i ett hörn där vi alltid sitter. Annars är det bara en barnfamilj och ett par i kanske tjugofemårsåldern här.

"Går ni och beställer det vanliga så sätter vi oss?" Frågar Dante och Ludwig nickar.

Han och Noel försvinner iväg och jag går hack i häl med Dante mot bordet. Min jeansjacka hänger jag på stolen innan jag sätter mig ner. Dante sätter sig mittemot mig och kollar snabbt i sin telefon innan han vänder uppmärksamheten till mig.

"Hur känns det inför turnén nu i sommar?" Frågar han och jag pustar ut lite diskret för att han inte bara pratar om mig.

"Jag är väl nervös, taggad också. Kommer dock inte vara lika kul att sova i en turnébuss, sängarna är väl inte det bekvämaste om man säger så. Själv då?" Säger jag och ler vid tanken på alla fansen som kommer hoppa och ha kul på våra konserter.

"Jag är jättetaggad, speciellt på att få se alla fansen igen. Nja sängarna är väl inte det bekvämaste, men det funkar ju." Han ser så glad ut när han pratar om turnén och fansen vilket smittar av sig på mig.

Noel och Ludwig kommer strax efter det tillbaka. Vi alla sitter och pratar om turnén medans vi väntar på att pizzan ska komma.

"På tal om ingenting, vi har inte pratat om det här på ett tag nu. Hur går det med tjejerna?" Frågar Ludwig och flinar. Handsvetten bryter ut direkt och jag blev genast nervös, jag behöver ju bara svara att jag inte håller på med någon men ändå.

"Jag har faktiskt fått upp ögonen för en tjej, Ellinor heter hon." Mumlar Noel och ler.

"Fan vad kul!!" Ler Ludwig och ger en honom klapp i ryggen, Dante ler och säger grattis och samma gör jag. Undra vad Dante tänker svara, håller han på med någon kan jag absolut inte erkänna mina känslor för honom.

"Äsch för mig står det stilla. Pallar inte med någon tjej just nu." Han kollar på mig när han säger det vilket förvirrar mig. Det är som att han försäkrar mig om att han inte är med någon, vet han alltså om att jag tycker om honom? Men lättad är jag iallafall.

"Samma för mig." Säger jag och kollar tillbaka på Dante.

"Jaa för mig går det utmärkt, snart kommer jag till studion med en flickvän så ni vet." Ler han och vi alla grattar honom.

Pizzan kommer och vi alla börjar hungrigt att äta. Men mitt under en tugga känner jag Dantes ben mot mitt och jag skojar inte när det känns som att hjärtat stannade. Värmen från honom bränner mig nästan men fan vad jag älskar det. Jag sneglar på honom och ser att han äter utan att verka det minsta berörd. Herregud hur han påverkar mig bara genom att röra mitt ben med sitt.

•••

är ändå nöjd över boken hittills :))  kanske lite tråkigt kapitel nu menmen

glöm inte att rösta och kommentera <33