Leendet på hennes läppar

Kapitel 2

Jag parkerade bilen alldeles i närheten av parken och en ivrig Einar hoppade upp och ner i bilbarnstolen där bak. Om det inte hade varit ett barnsäkert bälte hade han varit halvvägs till parken vid det här laget.

När jag lyfte ur honom ur stolen började han med det samma springa ner till parken, jag bad till gudarna att han inte skulle ramla. Med de blöta löven på marken kunde han halka var som helst.

Det var underhållande att kolla på när Einar lekte med det andra barnen som befann sig i lekställningen. Miljön runt omkring mig var inte heller så tokig, för mig är hösten den mysigaste årstiden. Det ruggiga vädret som tvingar en att stanna inne med tända ljus, i soffan under en filt och framför en film. Det är det bästa.

Min blick for runt i området och stannade på ett gäng med killar som stod och rökte en bit bort. Väldigt opassande så nära en park med småbarn, inte så konstigt att det ligger så många cigarettfimpar på marken. Tänk om de små barnen skulle få för sig att äta dem.

Jag övervägde att gå fram och säga till dem. Är det verkligen en bra idé? Varför skulle de lyssna på mig? Min blick for tillbaka på Einar som kom springandes mot mig med blicken fast i hans händer.

"Hope vad är det här?" Frågade han och visade vad han hade hittat. En gammal cigarettfimp. Jag blev inte ett dugg förvånad, hela parken kryllar av dem. Fort tog jag bort den ur hans hand och slängde den i närmaste papperskorg och torkade hans händer med en våtservett jag hade i väskan.

Jag sa åt honom att gå tillbaka och leka en liten stund till och att han skulle hålla sig bort från skräpet om han såg några fler. Han nickade på huvudet och sprang tillbaka till lekställningen som efterliknade en drake därav namnet.

Jag tog ett djupt andetag och styrde sedan mina steg bort till killarna. Jag skulle bara ge dem en liten uppmaning. Det behöver inte bli en stor grej av det hela, försökte jag övertala mig själv när jag var på väg mot den lilla gruppen av stora killar.

Ju närmare jag kom desto tydligare blev deras ansikten, jag kände igen de här killarna. Det går på samma skola som jag och enligt alla fnissiga tjejer går de under namnet fuckboys. Hur man än kan benämna en kille så, det låter styggt och farligt.

Jag började nästan ångra vad jag var påväg att göra, men det skulle bara se märkligt ut om jag helt plötsligt skulle tvärvända och gå tillbaka, dessutom måste det bli sagt. Att röka här är olämpligt.

Jag kände mig plötsligt väldigt liten när jag kom fram till gruppen, alla var närmare ett huvudet längre än jag. Antigen ignorerade de mig eller så märkte de inte av mig så jag fick lov att harkla mig för att få deras uppmärksamhet.

Killen som stod med ryggen emot mig vände sig om och blåste ut cigarettröken rätt i ansikte på mig. Oförskämt. Den vidriga doften trängde sig in i näsborrarna och jag ryckte till. Lite lätt viftade jag bort rökte från mitt ansikte och rynkade pannan. Skratt ekade om dem och jag kände mig plötsligt lite generad. När de tystnade tog jag mig i akt och berättade varför jag var här.

"Jo jag vill bara uppmärksamma er om att när ni har rökt färdigt kan ni fimpa cigaretten där de ska vara och inte på marken, det finns barn här som inte vet hur skadliga cigaretter är." För en kort stund var de tysta och jag kände mig nöjd vad jag vågat säga. Men tystnade varade inte länge innan de brast ut i skratt igen.