Leendet på hennes läppar

Kapitel 26

(Tryck gärna på följ knappen, endel information kommer ut som bara hänvisas till mina följare. Om du gillade det här kapitlet, får du gärna visa det genom att rösta eller kommentera, då vet jag.)

"Snabbare" skriker Einar från baksätet. Sam log och gav mig en snabb blick innan han tryckte ner gaspedalen ytterligare så farten ökade.

"Wohoo" hojtade Einar och for upp med händerna över huvudet. Jag sprack upp i ett leende.

"Snabbare" Jag vände mig om och fick syn på hans breda leende. Han såg överlyckliga ut, kanske inte så konstigt när han fått åka en sådan här fräsig bil.

Sam kollade bak på honom i backspegeln. "Sorry killen men om jag gasar ännu mer kommer vi missa avfarten till matbutiken." Einar drog ner händerna och sjönk ihop i bilbarnstolen.

"Attans" muttrade han tyst för sig själv.

Jag vände mig hastigt om. "Einar, det ordet får man inte säga"

"Förlåt" Sam skrattade till.

Sam svängde av avfarten och fortsatte in till matbutikens tomma parkering. Han parkerade på närmaste parkeringsplats och stängde av motorn. Vi öppnade dörrarna samtidigt och klev ut. Sam som var närmast Einars, öppnade hans bildörr, knäppte loss honom och lyfte ur honom ur bilbarnstolen. När han var lös sprang han genast mot matbutikens ingång.

"Einar... akta bilarna" ropade jag i panik och sprang upp längst hans sida för att ta honom i handen.

Väl inne i butiken tog Einar en liten korg vagn och började köra vårdslöst i butiken och eftertraktade ljuden som Sams bil gjort. Jag kom ikapp honom ytterligare en gång och fick ta på halskragen på hans tjocka jacka.

"Einar ta det lugnt" han stannade upp. "Du får inte springa iväg helt plötsligt och akta dig så du inte välter ner saker" han kollade på mig med hundögon. Jag skakade på huvudet och log.

"Låt ungen ha lite kul." Sa Sam som kommit upp vid min vänstra sida. Jag suckade och gav honom en "seriös" blick.

"Jag känner den här ungen och om jag inte skulle ha koll på honom så vet i gudarna vad han skulle kunna ställa till med för problem." Sam skrattade.

"Så vad ska vi handla?" frågade han. Undra vad han menar med "vi". Det låter som att vi bor ihop och ska storhandla till veckan. Jag kunde inte låta bli att rodna av tanken. Bo ihop.

Jag drog fram mobilen för att se på matlistan jag skrev ihop på historia lektionen.

"Jag ska handla det mesta så det är lika bra att vi sätter igång."

Efter en halvtimme stod vi äntligen i kassan och betalade. Min korg och Einars vagn var fyllda med matvaror medan Sams korg bara bestod av några få varor.

"Du behövde inte alls handla eller hur?" frågade jag när han lasta upp sitt mjölkpaket.

Han fångade min blick och sprack upp i ett leende.

"Jo"

Jag skakade på huvudet och log. En aning skuldkänslor växte fram. Jag har bara slösat på hans tid. Han har säker en massa andra viktigare saker att göra.

"Jag klarar mig inte utan mjölk" skämtade han.

Jag skrattade. "Det går alldeles utmärkt för oss att gå hem."

Han snappade upp blicken och såg besviket på mig. "Varför det?" jag ryckte på axlarna och började lasta upp mina varor på samma band.

"Så slipper du skjutsa hem oss" han skakade på huvudet.